- Jo, men...
- En stor och en liten?
- Ja, men...
- Jag har hittat mönster i en Hemmets Veckotidning från år 2012.
- Jaha, men...
- Vill du virka eller sticka?
- Sticka blir bra, men...
- Jag betalar nog garnet.
- Jaha, men...
- När kommer du och ser på mönster?
- Jag vet inte riktigt, men...
- Nå ring sedan.
- Ja, men... försökte jag säga, men då hördes redan tuut- tuut i andra änden.
Kan jag alltså sticka en tröja? Hmm, troligtvis, men... Just det men... Vad jag försökte säga utan framgång är att tiden är på kort och min inspiration under lågvattensmärket. Det blir liksom inte till någonting med mina projekt just nu och jag har redan två ogjorda beställningar. Jag önskar intensivt att mitt rosa projekt redan skulle vara färdigt, men inte blev det så igår och knappast i dag heller så...
Och så skulle jag ju vilja börja virka med det där lila papperssnöret, som redan är nystat.
Förstås hann svägerskan ringa några gånger till och fråga när jag riktigt kommer. Igår tog jag så mej i kragen och åkte dit. I princip så skulle ju jag själv ha en massa mönstertidningar att bläddra i här, men... ja, ingen lyssnar ju på mej!
Och egentligen vill jag ju göra den där tröjan, som mamma gav mönster till... ack ja...
För övrigt så har jag fått en italiensk smörsångare i mitt öra. Morfar i huset är inte särskilt förtjust i att jag går omkring och sjunger Come prima, men det är inte mitt fel. Han får skylla sig själv, som har på tv:n hela tiden. Och klart att de har hittat en öronmask till Coca Cola-reklamen. Fattas bara annat. Visst har ni sett den? När bror och syster tävlar om vem, som först kommer ut till poolkillen med en immig cocacolaflaska? Gissa vem som står där redan och serverar killen när de kommer fram?
Igår hade jag faktiskt nöjet att få sitta utomhus på kvällen och sticka. En liten svartvit flugsnappare kom och höll mej sällskap. Jag lämnade stickningen och rusade iväg in efter kameran och...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar