Kultur för hela slanten

Så har då igen en vecka hastat förbi och jag hinner fortfarande inte med! 
Min vecka har innehållit kultur av olika slag. Dock inte stick- eller virkkultur i önskad utsträckning, tyvärr.

Jag började förra söndagen med att på kvällen besöka grannkommunen och sommarteatern där, Vääpeli Körmy taisteluni - min kampp. Jag hade ju redan sett en övning, så nu skulle det bli spännande att se vad det duktiga teatergänget hade åstadkommit.

Sauli Silfvast, debuterande regissör, hälsade publiken välkommen i den regntunga söndagskvällen. Högt på min köp-nästa-gång-du-är-i-lämplig-affär-lista står en regnponcho eller cape. Hoppas att morfar i huset kommer ihåg det idag då han ska iväg och fynda toapapper! :)

En smått uttråkad "legosoldat", Räikkönen, Lari Väisänen, pryder sig med blommor. Hela Finlands armé är permitterad, så det finns inte så mycket att vakta precis. Räyhäranta garnision fungerar dock och där återfinner vi en hel del roliga figurer.

Bland annat fältväbel Körmy, gestaltad av Oskari Katajisto, professionell skådis.

Kapten Kuortti, Joonas Virtanen och löjtnant Sievänen, Kati Lill-Smeds är förälskade.

Men bröllopsnatten blir uppskjuten gång på gång. Inte ens i Lappland i deras eget tält lyckas hon behålla sin kapten innan han måste rycka ut eftersom det blir kritiskt vid svenska gränsen.

Rikets president förhandlade med svenskarna och "köpte" skattkistan tillbaka. Frid och fröjd.
Det är alltså fråga om en militärfars. Det återstår nu två föreställningar, imorgon, söndag, klockan 14 och klockan 18.

I måndags återgick jag till jobbet. Vi hade terminens första personalmöte. Nu ingår två nya vikarier i personalstyrkan, som det skall bli riktigt spännande att följa med och se vilka fräscha idéer de har. Hoppas att de vågar komma med förslag, för man blir så lätt hemmablind och gör som man alltid tidigare har gjort.

Efter jobbet styrde jag österut och hamnade för sista gången den här sommaren på konstutställning i Bruket.

Jaakko Stick från Liljendal, målar surrealistiskt och har en förkärlek för ögon och ordlekar.

Här har han målat en ögonpajazzo. Spelet finns inte längre här i landet på barer eller andra etablissemang.

Här är också ögonen i fokus. Clownen har blinkande lampor, som ögon.

Den här målningen visar unisukat (= nattsockor, som på finska heter uni = dröm eller sömn). Visst skulle drömsockor låta riktigt bra, inte sant?
Förresten, om ni tror att efternamnet Stick är modernt och taget nu, så glöm det. Namnet fick en av Jaakkos anfäder, som stred som hakkapelit under det trettioåriga kriget. När bajonetten skulle användas (hade dom förresten bajonett på den tiden? Nåja, alltså ett stickvapen i vilket fall, som helst), så ropade befälet "Stick". Och så fick han heta Stick helt enkelt. Så det är ett gammalt ärevördigt efternamn. Kul med sådant, som inte alltid följer strömmen.

I Aulagalleriet ställer Niina Tervala ut.

Hennes tavlor har ofta naturen som motiv.

 Den här tavlan andas sådan stillhet och ro.

Från Esbo kommer Markku Uitto, som har ställt ut sina tavlor i Vindsgalleriet. 

Hans tavlor kännetecknas av härliga färger. Han målar i akryl, för han är otålig och vill få tavlorna snabbt färdiga.

Den här tavlan passar sällsynt bra in här i Bruket med tanke på vår vackra skärgård.

Från utställningen körde jag raka vägen hem. Hann kolla e-post, skaffa en ny timlärare till surfplattkurserna i Android, ändra i vårt kursdatabassystem osv innan det var dags att bege sig norrut till grannkommunen (igen!).
Den här gången körde jag till en ljuvlig röd liten mormorsstuga inbäddad i lummig grönska.. Där träffade jag förutom mina finska kolleger från Vako också tre tyskar på besök i Finland. De kom från fria bildningen, Volkshochschule Velbert / Heiligenhaus, som ligger i Nordrhein-Westfalen.

Jättetrevliga människor: Rüdiger Henseling, Marcus Nüse och Beate Buchborn. Nu väntar jag ivrigt på nästa omgång med gäster från Tyskland. Och snart borde jag nog få insprängt en nybörjarkurs i tyska i kalendern. Hur nu det skulle gå till? För jag trängde redan in 10 lektioner extra i september i grannstaden, så... håhåjaa...
Å andra sidan, kanske jag skulle lära mej enligt naturmetoden och åka iväg till Tyskland för en längre tid liksom? MEN, hur ska jag kunna lämna lilla M???

I tisdags jobbade jag framför datorn hela dagen ända till eftermiddagen då vi reste iväg på sjukhusbesök. Återvände hem på kvällen då besökstiden tog slut. Sysslade med det ena och det andra innan jag mitt i natten tog itu med resten av artikelskrivandet. Stupade i säng klockan halv tre på morgonnatten. Ack ja.

I onsdags kväll idkade jag kultur av annat slag. Morfar i huset och undertecknad körde iväg norrut och efter uträttat ärende landade vi på östnylands absolut vackraste gravgård.

Med viss bävan öppnade jag porten. Det är rätt länge sedan jag har varit här. Alla våra egna ligger på andra begravningsplatser: Den nya och den gamla. 
Själv ska jag inte ha nån gravplats har jag bestämt. Men barnen hotar med att de gör som de vill. OM jag skulle ha en plats, så är nog den här den vackraste gravgården.

Här växer höga furor, ljung, blåbär och lingon. På vår långsamma promenad hittades många bekanta namn på stenarna och till och med min morfars halvsysters grav. Den hade jag totalt glömt bort. Är faktiskt lite osäker om jag nånsin träffade henne i livet? Har inget minne av någonting sådant från min barndom.

I torsdags var det hemförlovning från sjukhuset på programmet, sedan ett starkt decimerat redaktionsmöte i stan, besök hos den hemförlovade och så fort fort hem. Och precis före vi anlände till gårdsplanen så kom också lilla M med föräldrar. Ljuvligheters ljuvligheter. Hon växer så det knakar, är redan över fem kilo och 57 cm lång. Och en sån lycka att få hålla henne i famnen.
Senare på kvällen nytt besök hos den hemförlovade.

Igår var jag iväg på utbildning i grannstaden. Det var en workshop, som handlade om konceptualisering (lägg det ordet på minnet hör ni!) av invandrarutbildningen. Tillfället arrangerades av Bildningsalliansen.

Konceptualisering handlar för mej om en fallbeskrivning, men i fredags handlade det nog mera om att skapa ett system för hur vi skall gå till väga.
Det är ett sånt där typiskt modeord, som nu just ska förekomma i var och varannan mening. Kanske man skulle kunna konceptualisera sina stickdrömmar också, vad tror ni?
Men nej, nu ska jag inte vara elak, för tillfället var givande och det var ju huvudsaken. Inte vill man ju offra en solig fredag på någonting onyttigt heller. Dessutom blev vi bjudna på morgonsemla (fralla) med te eller kaffe och frukt samt havrekex. Och så blev vi bjudna på lunch på Fredrikas källa. Och när vi satt där ute i trädgården och njöt av den goda vegetariska lunchen så tågade Gardesjägarregementet förbi där ute på Runebergsgatan. Det var ståtligt ska jag säga. Mina kolleger var inte alls lika imponerade, tänka sig. Av någon anledning har jag under de senaste 12 åren haft ett hjärta som klappar lite extra för männen i grönt! :) 
Före det tyckte jag ju nog att ätteläggen lugnt kunde ha gjort civiltjänst istället för militärtjänst. Men de valde att ansluta sig till Finlands armé och bra så. Undrar vad farfar, som krigsveteran, skulle ha sagt om sonsönerna skulle ha valt annorlunda?

Och gissa vad? Jo, därute i trädgården satt också en familj från Tyskland och lunchade. som sagt, det börjar nog bli dags att tänka på språkstudier.

Igår på eftermiddagen hann jag faktiskt med lite balkonghäng och stickade nästan två hela varv med över 290 maskor! Det ni! På handarbetsfronten känns det inte något vidare just nu. Kanske jag ska lägga av med alltihopa? Det blir liksom inte till någonting med mitt stickande eller virkande. Suck!

Önskar er en riktigt skön lördagskväll! Med eller utan stickning!