Ingen balkong

- Det här är ingen balkong, sa morfar i huset med pondus i stämman i söndags på eftermiddagen då han hämtade ut dricka åt mej.
- Vad är det då?
- Det är en terrass.
- Nå, det är det nu inte, svarade jag och skrattade så att både min mage och stickning hoppade.
- Nå, då är det en altan då.
- Nå, det är det nu inte heller, sa jag och förberedde mej på att hålla en lång utläggning om skillnaden mellan dessa termer. 
Men morfar i huset rusade in med sån fart att jag knappt han dra undan mina fötter på den smala balkongen/terrassen/altanen. 

Månne han blev sur nu tänkte jag, men efter någon sekund dök han upp igen med kameran i högsta hugg.
- Den är här, väste han mellan sammanbitna läppar.
- Vilken den, viskade jag förskräckt tillbaka.

- Nå den blå kärrhöken förstås.
- Hur vet du att det just är en blå kärrhök? Det finns ju andra kärrhökar.
-  Nå för att JT sa så och han är ju med i Birdlife, så han vet nog.
Den blå kärrhöken gör varje eftermiddag ett svep över åkern nedanför vårt hus, på väg till bäcken. Undrar var den häckar. Den är alltid ensam.

Efter utfört fotouppdrag och ja, ja det skulle behövas ett teleobjektiv för att kunna fota fåglar på så där långt avstånd. Men ett sådant objektiv kostar lika mycket som kameran eller mera så...
Men alltså efter att ha fotat satte sig morfar i huset igen ner i korgstolen och vi pratade om ditten och datten. Hur det nu kom sig så berättade jag för honom om den fina komplimangen, som jag fick i lördags. Han hummade och mumlade en stund innan han slog ut med armarna och sade:
- Ja, du skulle nog vara värd mycket mera än det här.
- Men, sa jag och stirrade förvånat på honom.
- Jag har det ju bra här.
- Men du borde nog få... och så räknade han upp en massa grejer. 
Kära nån, karlar är sen knepiga. Vad ska jag med alla de där grejerna? Det är ju inte det som är poängen liksom. Nej, tvärtom.
- Du tvättade ju min bil i fredags, du hängde tvätten, lagade mat, skötte disken och alldeles nyss hämtade du ju ut dricka åt mej. Mer begär jag inte.

Och så är det ju, det är de små vardagstingen och gesterna som är viktiga. De som visar att vi bryr oss om. Så dagens plan är solklar trots ösregnet här hos oss: Besök på sjukhuset i västerled. 
Och så har vi glädjande nog blivit inbjudna på mat, lax! Tala om att vara hälsosamma! :)