Och där i affären vid grönsaksdisken träffade jag Jaakko Stick. Han kände igen mej! Ja, och jag honom förstås. Först hälsade vi bara på varann. Men sedan lite längre fram, ungefär vid salladen kom han fram och sade att han läst i min blogg.
Oj, tänkte jag glatt förvånat. Tänk att det går att hitta min blogg! Lite dumt tänkt, inte sant?
Det är som om jag på något konstigt sätt utgår från att den är osynlig trots att den ligger ute för hela världen att se och läsa. Jag har väl för länge sedan förlikat mej vid tanken på att min blogg drunknar i det allmänna mediabruset och att jag skriver så länge jag har åtminstone några läsare kvar.
Tack för att ni orkar läsa!
Men alltså till saken: Jaakko hade läst min blogg och jag hade gett fel namn åt hans härliga tavla. Jag sade att det handlade om Unisukat. Men så är det inte alls.
Ber om ursäkt för att jag klantade till det. Till mitt försvar skall dock sägas att jag tyvärr inte hade någon namnförteckning över tavlorna.
Yllesockor är för övrigt någonting, som jag gärna drar på mej nu när kvällarna blir höstligt kyliga. Då är det himmelskt varmt om fötterna. Och vilken lycka det är att ha en så snäll mamma, som stickar sockorna åt mej. Hur skulle det annars gå med mej, som bara har stickat två ynkliga snören?
För övrigt har jag börjat fundera på om jag borde gå på en intressant Mi-kurs, kanske jag då skulle få nånting gjort och framförallt färdigt? Men det är förstås så att den kursen krockar med mitt jobb. Som vanligt stör alltså arbetet fritiden.
Men nu, nu tänker jag ta ledigt resten av dagen. Först ska jag virka lite och sedan ta mej in till stan och dels gå på en bokrelease och dels möta minstingen på busstationen. Men före det ses vi väl på torget på namnsdagskaffe?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar