Vi skulle starta klockan 15, så jag hastade hem från stan via tankstationen. Klockan 14.28 var jag hemma, värmde lite rester, åt, tvättade tänderna och var klar för avfärd. Vet ni vad som händer då? Jo, då börjar morfar i huset lufsa omkring, koka vatten, sätta sig ner och dricka te och äta skorpor, leta efter Tufsenkatten, som smitit ut och sedan mata både honom och Lurvinge. Alltså, jo, nej, inte startade vi klockan 15, inte. Jag fick stå ute på gårdsplan och vänta på den där karlen i nästan 20 minuter.
Frustrerad och besviken satt jag och iakttog min kära i bilen. Funderade över hur jag står ut, för nästan varje gång vi skall iväg nånstans är det samma sak. Förr var det fem barn och en mor som satt i bilen och väntade. När jag med något frostig röst frågade morfar i huset om han gör det där med flit svarade han:
- Nej, men katterna måste ju få mat.
- Men kunde du inte ha börjat med det lite tidigare?
- Men Tufsen var ju ute.
- Men kunde du inte ha tagit in honom tidigare då?
- Nä, han höll på med nånting där ute, så jag kunde inte avbryta honom.
Stöööön!
Så kära kursdeltagare, när ni frågar varifrån jag har fått mitt stora tålamod och jag svarar att jag har övat mej på min man, så ska ni veta att det är alldeles, alldeles sant. Han om någon prövar mina nerver.
Om ni sedan tror att han ber om ursäkt för att han är försenad, så glöm det. Till hans lycka, ja och kanske min med, måste dock sägas att han visar sin kärlek i handlingar, såsom att laga middag åt mej, sköta om min bil, hänga tvätt, städa och sköta disk. Sådant värmer och det är en del av kittet som gör att vi håller ihop. Och han menar förstås inget illa, men han saknar tyvärr tidsuppfattning.
Det var lätt som en plätt att vara barnvakt igår. Lilla M sov när vi anlände, så hennes
Morfar i huset och undertecknad satt tysta som möss i nedervåningen medan lilla M sussade så sött i övre våningen. Han fick mata katter igen och jag roade mej med att kolla på Pinterest på min surfplatta. Och där kan vem som helst bli nästan hur galen som helst av alla fina mönster. Jag ångrade lite grann att jag inte hade tagit med mej min stickning. Men antagligen skulle lilla M inte alls ha sovit så länge och gott då. Nu vaknade hon ungefär en halvtimme innan föräldrarna återvände. Hon tittade storögt på morfar i huset då han tog henne i famn och bar ner henne från sovrummet. Tänk hon hade somnat och nu fanns plötsligt moffen här och mormor, men ingen mamma och ingen pappa. Konstigt.
Jag hann ge lite mat åt lilla M och byta blöjor på henne innan föräldrarna återvände. Verkligt lätt barnvaktande!
I bilen på väg hem handlade den filosofiska diskussionen om den där jättepotten på 90 miljoner i eurojackpott.
- Vad skulle du göra om du vann den, frågade morfar i huset.
- Öööh, jag vet inte riktigt.
90 miljoner euro är svårt att greppa. Några hundratusen går ännu att förstå, men sådär mycket pengar.
- Visst skulle du sluta jobba då?
- Va, nää, e du inte klok. Jag älskar mitt jobb.
- Men vad skulle du göra då?
- Jag skulle betala bort alla skulder och sedan ge bort det mesta.
- Du är tokig. Önskar du dej inget alls för egen del?
- Önskar mej? Nja, jag vet inte. Kärlek och hälsa gå ju inte att köpa för pengar.
- Men vill du inte ut och resa?
- Nä, vart skulle jag ta vägen? Jag vill ju vara i närheten av barn, barnbarn och min hulda moder.
- Men behöver du ingenting då?
- Nåja, kanske en ny blus och småningom en hårklippning.
Vid det här laget stönade morfar i huset högt och ljudligt medan han skakade på huvudet. Käringen är tokig.
Sedan funderade jag halva natten på det där. Någonstans läste jag att fattiga människor inte blir rika för att de inte kan föreställa sig hur det är att vara rik. Och så är det väl då med mej också. Men varför skulle jag börja köpa saker, som jag klarar mej utan? Fast jo, inatt kom jag på att jag nog skulle köpa bokhyllor, riktiga bokskåp från Boknäs och så skulle jag ta mej en tripp till Tyskland. Garn får jag ju ändå inte köpa och inte ska jag köpa böcker heller, så...
Och nej, jag kommer inte att börja äta hummer eller annat dyrt, inte ens köpa vin till maten alla dagar, fastän jag skulle ha råd. Nä, det får nog bli ett rätt likadant liv som nu. Och som sagt, det mesta av pengarna skulle jag ge bort, så det så.
På hemvägen spelade Radio Vega dansbandsmusik. Det var ju lördagskväll. Morfar i huset klarade av Två mörka ögon och även följande låt. Men sen var det totalstopp. Han hade fått nog av hjärta och smärta, så han bytte till X3M, som nog inte direkt är riktad till vår ålder.
Idag har jag varit flitig framför datorn och fått hela tre timrapporter färdiga, skickat iväg en artikel, besvarat e-post och räknat ut hur många undervisningstimmar jag måste ha på vårterminen för att uppfylla min skyldighet. För mej återstår nu lite fylleri-uppgifter, bland annat två reseräkningar, lite kursförberedelser och ev. ännu lite e-post innan det är läggdags igen.
Hoppas att ni alla har röstat flitigt idag och inte hör till soffliggarpartiet!
Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar