Fin och farlig bjudning

Oj, vet ni, igår kväll körde morfar i huset och undertecknad norrut. Vi var iväg på en fin och farlig bjudning! Men framförallt trevlig.
Ni skulle ha sett kaffebordet! Värdinnan hade slagit på stort och bjöd både på tacopaj och på skinkpaj. Så gott, så gott. Till efterrätt vankades rulltårtsbakelser, jultårtor, torrkaka och pepparkakor. Gissa om vi var proppmätta när vi steg från bordet. Kvällen inleddes med varm glögg och det passar ju utmärkt i de här småruskiga tiderna.

Det bästa med kvällen var förstås sällskapet och så att man fick ha sin sticksöm med sig! Den hade jag förresten med också på dagens möte och hej, vad fort mötet gick då jag hade nånting för händer.

Det farliga med bjudningen var det att jag kom hem med en hel plastkasse full med garn!!!! Ack och ve. Dit rök mitt bantande. Och då var jag ändå så klok att jag som värdinnegåva gav bort 2 nystan Fabel sockgarn. Det blev glädjande -100 g i tabellen!

Förstås skulle jag ha kunnat tacka nej. Och det borde jag ju ha gjort med tanke på morfar i husets plågade min, men...

... hur skulle nu jag kunna tacka nej till sådant här mjukt Sofil Susie mohairgarn från Frankrike? Nä, förstås kunde jag ju inte göra det, för min första tanke var: Det blir en tröja åt X. Så jag tackade ja till dessa mjuka härliga nystan och nu visar det plötsligt +380 g i min fina garntabell.

Och inte kunde jag heller avstå från de här 12 nystanen med Roma, bomulls-viskosblandning från Tyskland. Det är ju precis min färg! +600 g i tabellen, som nu har svällt ut till 20 459 gram!! Ack ja, det här ser inte alls bra ut. 
Huh, nu blir jag smått stressad.

Jag hade som sagt min stickning med mej. Två ärmar i slätstickning är på gång här.

Ett stort TACK till vårt trevliga värdpar. Vi ska absolut göra om det.

Igår kväll övergav jag Claes och gick istället och lade mej med den här tidningen:

Årets första tidning, som hade dykt upp i postlådan. Dom har ändrat layouten på tidningen och jag vet inte precis om det är till det bättre eller sämre.
Till all tur blev jag inte sådär jätteupphetsad över modellerna, så inga sömnproblem här inte.

Det enda som jag så där omedelbart fastnade för var de här sockorna. Tidningen skall börja ha minst ett sockmönster i varje nummer. Låter ju bra, inte sant?