- Ska vi spela, frågade jag härom kvällen av morfar i huset och drog fram vår finfina julklapp, som vi fick av den nästäldsta och hans hustru:
Men morfar i huset är lite... tja, vad ska säga? Kolla själva:
- Nä, det går int att bara vara två spelare.
- Joho, visst går det, sa jag ivrigt och visade på spellådans lock.
- Nä, jag kan int spela med dej, du vinner ändå alltid.
- Nähä, tänk om jag får en sportfråga, då kan jag ingenting.
- Men du tog ju Toini Gustafsson.
- Ja, men det är ju skilt. Hon är ju född i Finland och skeppades över till Sverige, som krigsbarn när hon var sex år gammal.
- Ja, men du kunde ju den frågan.
- Nå, det var nog ett undantag och nästan det enda jag kan inom sporten. För inte tror du väl att det finns en fråga i det där spelet om att vilken finländsk fotbollsspelare som har spelat i Ajax?
- Förstås kan ju just du få en sån enkel fråga, morrar morfar i huset.
- Icke då och jag är dessutom urusel på både kemi och fysik.
- Du löser ju korsord, så du kan nog alla kemiska beteckningar, försök int.
- Nähä, kan jag. Kom med och spela nu, så får hjärnan lite gymnastik.
- Nej, du får sticka istället.
- Men jag vill ju spela.
- Du får vänta tills L och H kommer.
- Men det kan ju räcka jätteläääääääääääääääääänge innan de kommer hit.
- Du får vänta på dem, sa jag ju.
- Men ska vi inte ringa B och D och fråga om dom kommer och spela?
- Nej, är du inte klok! Int ska du störa dom på en vardagskväll den här tiden.
Suck! Ingen vill spela med mej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar