I mataffären

I torsdags var jag iväg och fyllde på förråden. Det går ju inte an att ha ett tomt kylskåp, eller hur? Så jag fick snällt uppoffra mej och vandra mellan gångarna och plocka i kundkärran lite baslivsmedel. Medan jag motvilligt vandrade omkring där började jag fundera: Hur kommer det sig att bybutikerna klarade sig förr i världen? Jag menar, det fanns ju mindre mängd pengar då och på landet var man ganska långt självförsörjande med eget mjöl och egen mjölk? Man bakade sitt bröd själv och gjorde sin fil på somrarna. Man hade hushållsgris, höns, köksträdgård, syltade och saftade och stod i. Ändå fanns det hela tre bybutiker där jag växte upp. I dagens läge när allting inhandlas och det finns mera pengar att röra sig med, så klarar sig inte bybutikerna. Varför? Var har det gått snett? Är det partiaffärerna, som ställer krav och villkor? Eller har de stora kedjorna monopol? Eller är det så att alla paragrafer om hur man får hålla livsmedel till salu osv., har tagit kål på möjligheterna att klara sig? Eller är det så att ingen vill jobba så som man gjorde förr i världen? Nu är det internet, som gäller och på grund av all social media har ingen tid att vara företagare?
Även om det tar emot, så skulle jag ha lust att säga: "Det var bättre förr". Visserligen var det fattigare, men det fanns liksom möjligheter och plats för alla. Och framförallt så gick allting i sävligare tempo och man hade trots slitsamt knegande, mera tid för varandra. Det gick att tala bort en stund i post- eller bankkontoret. Det var inte tal om att rusa på med andan i halsen, som idag. Ja, om man nu ens hittar ett postkontor eller bankkontor, som är öppet.

Kanske någon tycker att det är bättre nu med stora butiker, som har öppet dygnet runt. Igår var det ju trettondagen och mataffärerna här i stan hade öppet till kl 21! Det är ju inte klokt! Med tanke på det, så borde ju människor inte alls ha bråttom idag då det går att handla precis när som helst, nästan. Förr var det annat när affärerna var stängda till helgen. Då var du tvungen att ha framförhållning och planera dina inköp i tid. En annan sak, som säkert också var bättre var ju att du hade dina kontanter och när pengarna var slut, så var de slut. Du kunde inte vifta med något kreditkort då, utan fick lov att lämna bort det som inte var absolut nödvändigt för överlevnaden. Så det var nu inte tal om att köpa lemonad eller godis varje dag, så som nu. Allt du har lust till i matväg kan du köpa genast.

Så där gick mina tankar i mataffären och innan jag visste ordet av hade jag gjort min runda och hamnade, hemskt nog, framför tidningshyllan.

Och där hittade jag den här tidningen. Om ni tror att jag föll för det rosa oket på den där gråa tröjan, så tror ni helt rätt. Tröjan är förresten virkad.

Jag gillar den här tidningen, Kauneimmat käsityöt (De vackraste handarbetena). De har också ny fräsch layout. Jag tycker att den fungerar riktigt bra. Och jag gillar att här finns mönster till virkade dukar.

Redan på första uppslaget hittade jag den här intressanta filten. Stickad med rundstickor nr 35!!! Tänk så snabbt det skulle gå. Två kilo garn har det gått åt här. Det skulle bli en rejäl garnbantning det! Sen kom jag på att jag har inte det där megatjocka garnet och jag vet inte om jag skulle vilja sticka med tredubbelt garn för att komma upp till den där tjockleken. Och nytt garn köper jag då inte!

Och kolla, det är inte enbart jag som gör tossor. Visst är jag trendmedveten, inte sant?

Stiliga herrar finns det också i den här tidningen. Hmmm, borde jag...

Den här flickkoftan hittas med exakt samma mönster i Kotiliesi Käsityö-tidningen. Vet inte riktigt vad jag skall tycka om det. Modellen är fin och kommer från Sandnes garn i Norge. Och det spinneriet fyller 130 år i år.