Det luktar

– Vad har du gjort i vessan, hojtade morfar i huset i morse. (Vessa = toa)
– Ingenting, hurså, frågade jag smått yrvaket.
– Någo ha du no gjort.
– Näe det ha ja int.
– Men det luktar! Är det du?
– Nä, int e de ja. Ja är nyduschad och fräsch som en nyponros.
– Det luktar, fortsatte han envist.
– Öh, gör det nu int alltid det på vessan?
– Nä, int så här, morrade morfar i huset och gick ut med roskpåsen. (Rosk = skräp, avfall).

– Det luktar, gastade han när han återvände in.
– Aj, int på vessan då?
– Nä, det luktar dit ut. Det är det där dom kippade på åkern tidigare i veckan.
– Nå, där ser du. Jag är helt oskyldig.

Synnerligen intressant diskussion så där på måndagsmorgonen. Hoppas att de där högarna försvinner fort ner i jorden, så inte jag längre behöver bli beskylld för att lukta! 
Själv kan jag tänka mej trevligare diskussioner, som till exempel att om och om igen förundra sig över lilla M och hur bra vårt gemensamma veckoslut gick!
Det gick så bra att vi kanske får göra om det någon gång. Det ni!

Jag har haft en givande och intressant måndag med undervisning i grannkommunen och så har jag gjort en intervju på eftermiddagen. Nu borde någon skriva rent den. Och eftersom jag nu just är ensam i huset så är väl denna någon jag?