Värmande omtanke

Eftermiddagen är lite ruggig och fuktig. Jag är hemma på en kort paus innan jag hastar vidare till grannkommunen och håller en trevlig kurskväll där. Nu undrar ni säkert hur jag vet att kvällen blir trevlig. Självklart blir den det på grund av det trevliga sällskapet! Dessutom litar jag på nätverket i den där byn, förstås kan man aldrig veta med säkerhet. Men då får jag dra något otippat ur den obefintliga bakfickan. Som datalärare prisgiven åt tekniken har jag under årens lopp lärt mej att ha material i reserv och att improvisera.

För övrigt gör det inget att det är grått och fuktigt ute, bortsett då från att mitt hår lockar sig och står ut åt alla håll och kanter. Det trivs så bra i fukten. Jag riktigt hör hur det växer så det knakar.

Min arbetsdag började så här furstligt. Det är kollegan som visar värmande omtanke och dukar så här fint inför vårt veckovisa möte. Tack för det.

Igår fick jag förresten också ett fint tack per e-post. Härligt! Det sägs att vi östnylänningar är ogina med beröm. Kanske något, som vi borde ändra på. Härefter ska vi försöka komma ihåg att berömma, uppmuntra och säga tack. Då blir alla glada över den värmande omtanken.