tisdag, november 06, 2018

Skriker den?

Så här på svenska dagens sista skälvande minuter kan jag inte låta bli att grubbla över vår nya matgäst här ute.

Skriker den? Eller varför heter den Nötskrika? Och nu måste jag i ärlighetens namn säga att jag inte alls minns om jag någonsin har hört dess läte. Dags att kontakta Naturväktarna, inte sant?

Apropå svenska dagen ännu, idag borde man ha fått en Gustav Adolfs bakelse. Jag har tyvärr inte sett till någon sådan, har ni?
I morgon är det förresten Kladdkakans dag. En sådan borde man alltså baka, men nu är timmen redan sen och imorgon blir det undervisning för hela slanten...

Och apropå att se, morfar i huset körde idag förbi Café Vaherkylä.
– Det kom ut damer med stora kassar. Du skulle ha sett.
Oj, då högg det till i hjärtat. De var ju damerna på stickcaféet! Och där var inte jag. Snyft!
För övrigt tror jag nog att han bestämt överdrev. Har ni sett att vi skulle ha stora kassar med garn på stickcaféet? Nä, just det. Inte har vi ju garn inte... :)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Längesen jag skrivit nåt här. Jo, nötskrikan skriker nog! Ibland så pass att man hajar till av skränandet.
Och jo, morfar i huset hade rätt angående damer med stora kassar... Jag deltog i stickcaféet den eftermiddagen och gick ut samtidigt med ledaren som råkade ha kassar med böcker och en stor korg med växtfärgade garn med sig den gången :)
Vi ses kanske på lördagen...
H: stickväninnan V

Inge sa...

Härligt, då hade morfar i huset alldeles rätt.
Joo, i lördag ses vi. Ska bli så roligt. Ta med vattenflaska för det finns många vattenposter där det går att fylla på. Bekväma skor och stödstrumpor är inte heller helt fel. Och du har väl redan skrivit ut kartorna över hallarna och prickat för de ställen du vill gå till?
Hälsningar
Inge