Nästan hela dagen

I morse när jag äntligen vaknade för andra gången hade klockan redan hunnit bli nio. Första gången vaknade jag klockan fyra och för en gångs skull hade jag riktigt svårt att somna om. Så klockan fem funderade jag allvarligt på om det var läge att stiga upp på riktigt. Men så skulle jag bara vila i sju minuter till och plötsligt sov jag.

Att vakna nio är rätt sent för mej, så jag blev lite virrig och visste inte riktigt vad jag skulle ta itu med allra först. Jag sade ju att den där snart-är-semestern-slut stressen skulle slå till när jag minst anar. Och så var det i morse. Det är riktigt skönt att inte ha någonting inplanerat, men samtidigt blir det lite rörigt att kunna bestämma hur man ska prioritera.

– Va, jobbar du på semestern, frågade dubbelmorfar upprört då han såg vad jag hade för mej idag.
– Jo, jag måste eftersom jag inte gjorde det här i juni innan jag blev ledig.
– Du skriver väl upp timmarna nu sen också?
– Jo, jo, det är lugnt.
– Du borde nog ha stämpelklocka, för du brukar slarva och göra mycket gratisjobb.
– Nä, nä, det är lugnt.

Nästan hela dagen har gått åt till att fylla den här tomma kalendern. Jag har kollat och dubbelkollat för att få allting rätt infört. Och samtidigt har jag också uppdaterat den elektroniska kalendern.

– Nej, du borde ha tagit sjukpension, utropade dubbelmorfar när han såg hur kalendern blev fylld vecka efter vecka.
– Och hur skulle det ha gått till om jag får fråga?
– Du skulle ha sprungit till läkare hela det här sista året.
– Och sagt vad? Att det drar lite konstigt i stortån?
– Ja, inte vet jag, men du kunde ha tagit förtidspension.
– Varför det? Jag älskar ju mitt jobb! Och så länge huvudet håller...
Dubbelmorfar muttrade något om  arbetsnarkomaner och galna käringar, som jag låtsades att jag inte hörde. Bäst så, för att undvika att diskussionen urartar. Jag ser framemot hösten och hoppas verkligen att kurserna kan hållas som närundervisning. För säkerhets skull har jag färdigt vissa inplanerade som distanskurser. Och ja, de andra kan jag lätt göra om ifall kursdeltagarna nu bara skulle våga haka på.

Idag hade vi precis lämpligt väder för det här inomhusarbetet. Tyvärr inget regn, men svalt och skönt. Och moln, som seglar förbi.

Och nu, nu äntligen har jag tid att ta itu med min virkning, som har fått klara sig utan mej både igår och idag. Tur att jag inte började med den i morse. Då skulle kalenderjobbet fortfarande vara ogjort och det skulle stressa mej. Jag vill som sagt inte dubbel boka mej, för jag kan inte vara på två ställen samtidigt.