Igår blev ni utan blogginlägg och det beror förstås igen på en karl. Den här gången dock inte på dubbelmorfar utan på en man i sina bästa år, fastän han ville framhålla att han är en gammal gubbe. Haaa, gammal är man väl i dagens läge när man är 90+, eller hur?
Vi hade kommit hem från västra grannstaden där jag hade avslutat en kortkurs om smarttelefoner. Kursdeltagarna var glada och tacksamma och gav mej så bra feedback att mina öron fortfarande är röda. Omdömet var att det lönade sig att delta i kursen och så fick jag tack för mitt lugn och tålamod. Dubbelmorfar hade följt med till västra grannstaden, för han skulle ha ytterligare reservdelar och verktyg från en av sina favoritbutiker, Puuilo.
På hemvägen var vi ett varv via Ruskis, men vi såg inte till några flyttfåglar. Dem har vi förstås till en del också här i omgivningen på åkrarna, men inte fåglar som enkelbeckasiner och dylika. Innan vi var hemma så körde dubbelmorfar ännu via en kille, som behövde en del av de inköpta delarna.
Väl hemma satte sig dubbelmorfar vid köksbordet och undersökte sin nyaste "leksak" (fast han kallar det förstås ett redskap) och jag bytte om från jeans till klänning och skulle just kavla upp ärmarna och ta itu med lite hushållssysslor då det knackade på dörren. Utanför stod en karl, som glatt sa:
– Där e du ju, när han fick syn på mej.
Jag bad honom stiga in, bjöd på nybryggt kaffe, bulle ville han inte ha och så var vi igång med hans telefon. Den fungerade exemplariskt i vårt kök, så antagligen är nätkontakten varierande beroende på var han befinner sig.
Sen började vi prata om allt från döden till motorcyklar och hur livet för en in på olika banor. Tiden flög iväg på lätta vingar och plötsligt hade det gått över tre timmar och han tackade för sig och bröt upp.
Det var trevligt att träffas och lyssna.
Efteråt drack vi kvällste med dubbelmorfar och jag orkade bara inte öppna min dator. Nej, jag gick istället in i hobbyrummet och började leta efter en påbörjad sockstickning från hösten 2018. Tänkte att nu vill jag få den andra sockan färdig, så att jag åtminstone får någonting gjort.
MEN, ve och fasa, dubbelmorfar hade varit där för en vecka sedan och flyttat om precis allting, så nu hittade jag inte sockstickningen. AAARGH! Jag har ordning i mitt eget kaos och hittar riktigt bra, men andras kaos klarar jag inte av. Suck!
Nej, ingen stickning eller virkning. Jag avslutade kvällen med lite hjärngymnastik istället, det vill säga jag löste korsord.
I måndags var här rena rama postlyckan, för när jag kom hem från jobbet väntade de här på mej:
Marthatidningen har jag läst lite smått i och jag baxnar. Så duktiga, ordentliga och präktiga. Låneekonomi i all ära, men ingen vill låna mina utslitna kläder. Det är jag alldeles säker på!
I mästarkrysset kände jag igen åtminstone en person, som skulle lösas fram, men lösandet får allt vänta till senare då jag har mera tid.
Själv ska jag ut på vift med dubbelmorfar både idag och imorgon. Och jag som tycker att jag lever ett så stillsamt och lugnt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar