Igår tjuvlyssnade jag på dubbelmorfars telefonsamtal med mr J. Jo, jo, jag vet att det är fult att tjuvlyssna, men då jag hörde mitt namn nämnas var jag ju tvungen att spetsa öronen lite extra. Och allt ska jag då få höra! Karlarna planerade för min pension och vad de ska göra med mina pensionspengar! Milda makter. De har totalt missförstått hela saken, för det första så ska nog inte min pension gå åt till diverse reservdelar, som behövs för diverse maskiner och för det andra så ska jag INTE stå och hjälpa dem i något garage. Nej, jag kommer att ha fullt upp med helt andra saker och det enda min lilla pension ska gå till är garn och havregrynsgröt och därmed basta! Nåja, kanske jag måste betala lite boendekostnader och skatt också.
Till all tur hörde jag dubbelmorfar säga (han sa det på finska, men jag återger det här på svenska för enkelhetens skull):
– Men Inge är nog så tokig att hon kommer att jobba tills hon stupar på sin post. Hon älskar sitt jobb. Konstig typ, sa han i telefon.
Heh, dubbelmorfar tycks känna mej lite grann i alla fall. Både han och mr J tycker det är skumt att det finns sådana människor, som inte sliter och släpar med svett och möda. Det verkar som om de tror att jobbet ska vara ett tungt måste, inte något som man trivs med och gillar.
Nå, karlarna får fortsätta spekulera medan jag jobbar vidare och trivs med min uppgift. Visserligen drabbades jag idag av den där vanliga söndagspaniken: "Hjälp vad ska jag undervisa i morgon och i tisdag. Nu måste jag förbereda". Som vanligt känns det som om jag inget kan och inte har material till någonting. Jag har dock ägnat förmiddagen åt att plocka ihop kursmaterial och övningar, så att jag kan ägna mej åt annat resten av min lediga dag. Hoppas att allting sedan fungerar som det ska. I teknikens underbara värld, så vet man aldrig.
Och vet ni, jag började faktiskt fundera på om jag kanske borde byta bransch, för visst skulle det vara häftig att vara en kysskokare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar