I onsdags för en vecka sedan drabbades jag av stickpanik och sånt är farligt. Vi = mina kolleger och undertecknad, höll vårt veckomöte ute på landet och jag släpade inte med arbetsdatorn. Detta för att jag var skeptisk till hur det trådlösa nätverket skulle fungera. MEN, ve och fasa, jag hade ingen lämplig mötesstickning. Bilstickningen från början av månaden var inte gångbar. Muddarna var alldeles för breda, så det blev att göra om och göra rätt, precis som med barnsockorna.
Jag rev alltså det blårandiga sockskaftet och i vild panik lade jag upp 56 maskor på tunnare stickor. Hann endast sticka ett varv innan det var dags att susa iväg till mötet. Jag var några minuter försenad. Puuust! Morgonstickning är inte bra om man vill komma i tid till jobbet.
Så här långt hann jag för en vecka sedan.
Alltså lite längre än på det skaft, som jag rev upp!
– Du skriker int och int bromsar du heller, sa dubbelmorfar förvånat i söndags då vi var ute på vift.
– Nä, för jag har ju stickningen. Det finns inget, som är så lugnande som att ha en sockstickning för händerna.
Dubbelmorfar hummade bara lite till svar. Men nu börjar han inse fördelen med att gumman sitter och stickar i bilen.
Jag stickade endast på ditvägen, för jag tappade räkningen på varven i hällappen och vågade inte fortsätta. Skulle ha sett bra konstigt ut om hällappen skulle ha blivit flera kilometer lång.
I morse drabbades jag igen av stickpanik, då jag insåg att också nu var jag utan en lämplig mötesstickning. Kvickt som ögat satte jag igång och sticka hälen. Och jag fick den färdig innan det var dags att åka iväg till stan och delta i mötet. Jag hann i tid och jag hade en mötesstickning, så frid och fröjd och lugna puckar.
Nu ikväll kan det förstås bli annan sorts stickpanik, då jag måste bestämma mej för vilken sockstickning jag ska fortsätta på... eller kanske jag borde virka lite istället?
Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på onsdagskvällen.
Själv måste jag nog ta mej till köksregionerna. Dubbelmorfar har beställt middag till klockan 18. Suck! Jag som vill göra helt andra saker och fortfarande har datorjobb kvar. Men det är ju en dag i morgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar