Vidgat vyerna

Igår på eftermiddagen var jag iväg till västra grannstaden tillsammans med dubbelmorfar. Där mötte vi hans tyska släkting, som är på besök i huvudstaden, men nu turistade i Borgå. Han hoppade in i vår bil på domkyrkans parkeringsplats och sedan susade vi iväg österut, för vi skulle iväg och äta. Enligt beskrivningen på hemsidan skulle det ta 15 minuter från Gamla stan, men... tja, det tog nog lite längre tid att köra dit, men det var absolut värt det.

Vi åt alltså i Bosgård, en ekologisk gård med charloiskor.

Små runda bord på gråmålade mjölkkannor. Nånting för inredare att ta efter?

Maten var riktigt god och jag var så hungrig att jag aldrig hann fota den.

Till efterrätt valde jag en bit chokladkaka. Alternativet skulle ha varit glass.
Dubbelmorfar och jag har aldrig tidigare varit på Bosgård och ätit. Jag hade hört om det och fått det rekommenderat som matställe, men visst var det ju ändå något av en risk att fara till ett helt nytt ställe med en utländsk gäst. I synnerhet med tanke på att han själv är en hejare på att laga mat.

På gården fanns utmärkta naturstigar av olika längd och på ett ställe skulle man ha fått mata fåren, men så långt kom vi aldrig.
Nu har vi då vidgat vyerna med dubbelmorfar och det var garanterat inte sista gången vi besöker Bosgård. Vi var dessutom i gott sällskap då min Opel stod parkerad vid sidan av Porschebilar. Det ni!

Vi susade tillbaka in mot stan och dubbelmorfar tog oss till västra sidan av ån, förbi Kokon och Sakta Farten till ett ställe, som vi inte alls visste någonting om. Men efter lite googlande nu i morse, så fick jag reda på att det är fråga om en folkpark.

Serveringspaviljongen är en donation av frivilliga brandkåren och paviljongen flyttades hit 1901. Jag undrar så vad här har ordnats för fester eller danser.

För mej var det här en helt ny plats, så nu vidgade jag ytterligare mina vyer.

Ån flyter alldeles nedanför folkparken. 

Många olika sorters båtar finns ankrade där. Många fiskare såg vi också längs åstranden, men de här killarna på östra sidan flög med en drake.

Det var många som trivdes vid ån, så också den här svanen.

Höstfärgerna i naturen är vackra, luften hög och klar. Det var riktigt skönt att få vara ute och sträcka på benen.

Vi skjutsade den tyska släktingen till busstationen för hans färd tillbaka till huvudstaden. Och om ni tror att dubbelmorfar eller jag kan tyska, så glöm det. Den här killen talar både finska och lite svenska samt engelska. Vi klarade oss riktigt bra på finska.

Jag hade ett mycket viktigt ärende till Citymarket, för jag skulle ha tag på en grej, som endast finns där. Dubbelmorfar var inte särskilt glad över att behöva köra in i parkeringsgrottan, men han gav med sig till sist.

– Du e int sen läng, sa han innan jag ens hunnit ta av mig bilbältet.
– Börja int nu igen. Jag är precis så länge det behövs, svarade jag frostigt. Jag har ju inte varit i det där varuhuset på flera år, så hur skulle jag veta hur lång tid det tar att hitta det jag var ute efter?

När jag kom upp på andra våningen med min kundkärra började jag genast undersöka reflexerna, som fanns där utmed gången.
– Hej, hördes en glad röst och där stod svärsonen med döttrarna. De var och handlade medan modern var ute på vift. M var riktigt glad för i kärran fanns förutom kattmat en förpackning med en Barbie, som hade fina skor, kläder och väskor. Priset på den var rejält nedsatt. De skulle fortsätta till nedre våningen på matuppköp.
– Vi ska köpa chips och dipp, förkunnade M. Huruvida det kan anses vara mat, vet jag inte, men det lät så gott att jag för en halv sekund funderade på om jag också borde köpa samma sak.

Jag irrade på där i övre våningen en stund och hittade först inte det jag skulle ha. Tiden gick och jag började bli desperat. Det var farligt att befinna sig där bland allt det där rosa. Det är sådana tider i affärerna nu med Rosa bandet insamlingen. Förutom själva bandet, så är det många företag, som hakat på den här insamlingen och säljer rosa produkter. In i min kundvagn hoppade bland annat en rosa teleskopsnöborste och en rosa slev. Allt mycket nödvändigt, men rosa är inte precis dubbelmorfars färg!

Fortfarande hittade jag inte det jag letade efter, så jag började se mej om efter personal. Där, där fick jag syn på en dam, som möjligtvis kunde hjälpa mej. Jag började gå fram till henne och öppnade just munnen då jag såg att hon minsann också hade en kundvagn. Tur att jag inte hann fråga någonting och tur att jag bar munskydd, så hon inte såg att jag stod och gapade!

Till sist hittade jag det jag absolut skulle ha och fortsatte till nedre våningen. Jag skippade chipsen och satsade istället på en bit Aura. Mycket fiffigare, för den får jag ha ifred.
På något konstigt sätt, så hamnade jag framför tidningshyllan, som är placerad längst borta. Där fanns också en kassa med kortaste kön. Men tidningshyllan är farlig.

Och mycket riktigt, den här jultidningen hoppade i min kundvagn på något konstigt sätt.

I tidningen finns mycket intressant att sticka och virka inför jul, bland annat den här adventskalendern:

Många olika mönster i de stickade rutorna. Skulle vara kul att pröva på. Borde jag göra en åt dubbelmorfar? Fast vad ska jag då sätta i de där små fickorna? Redskap eller hans favoritgodsak Fazers blå?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön söndag.
Själv ska jag snart bege mej av västerut igen, men den här gången betydligt längre bort än till grannstaden. Där har jag för övrigt varit alla dar i den gångna veckan utom i torsdags.