Vinsten kom

– Bank, bank, lät det på vår ytterdörr i morse. Jag bankade förtvivlat hårt på dörren, så hårt att det gjorde ont i näven. Jag måste ha tag på dubbelmorfar omedelbart. Han stapplade yrvaket till dörren och undrade:
– Vad håller du på med?
– En gul lampa lyser i bilen. Det står EPS. Vad ska jag göra? Kan jag ta bilen till stan?
– Nå, vad har du gjort?
– Ingenting. Jag startade den bara och började backa.
– Är du säker på att du inte började veva med ratten när bilen stod stilla?
– Nä, det gjorde jag inte!

I det här läget suckade dubbelmorfar djupt och drog badrocken tätare om sig.
– Försök att starta den på nytt och se vad som händer.
Jag gick ut, startade bilen och...

... se på sjutton, ingen lampa lyste längre. Hurra! Dubbelmorfar hade tagit sig ut i snålblåsten för att kolla att allt var okej med bilen och hans tossiga fru. Stackarn, han har nog att dras med.

Själv körde jag iväg lite småstressad till stan, fort och handla och sedan duka kaffebordet inför veckomötet på jobbet. Jag dukade upp en rejäl frukost med fyra olika sorters bröd, flera olika pålägg och förstås gurka, tomat och sallad. Man behöver rejäla insatser för att orka.

I måndags då jag sent omsider kom hem från jobbet, så låg den här på matbordet och väntade på mej:

Hurra! Jag hade äntligen, äntligen fått min korsordsvinst. Jag trodde redan att kryssredaktionen hade glömt bort mej! Tidigare den här månaden funderade jag faktiskt om jag borde kontakta Allers, men sedan glömde jag bort det hela igen. Och idag vet ni, idag kom ett litet brev från Allers där jag fick uppmaning att fortsätta min prenumeration. Haaa! Jag ska ju få fyra nummer av tidningen och inte bara ett, så få se nu om de andra kommer. Det blir spännande i nästa vecka.

Idag på eftermiddagen var det meningen att jag skulle ha deltagit i stickcaféet. Tyvärr gick inte det, för jag var tvungen att följa med dubbelmorfar till västra grannstaden, där han plockade upp reservdelar. Delarna skulle betalas och det duger jag ju riktigt bra till. Den där firman tar inte emot kontanter, det enda betalningsmedlet dubbelmorfar använder. I dessa fall är han mycket principfast och det drabbar tyvärr mej.

– Vi tar min bil, så får du tanka, sa jag så där smålistigt.
– Jo, vi gör så.
Och se på sjutton. När dubbelmorfar startade bilen, så lyste samma gula lampa och ratten blev underligt styv och svår att vända på. Dubbelmorfar startade om bilen och lampan slocknade och allting var okej igen.
– Haaa, där ser du, jag gjorde ingenting fel alls, precis så där var det i morse också, konstaterade jag triumferande.

Idag har jag fått en ny beställning av M. Nu vill hon ha en rosa halsduk med "priplor", men den ska inte vara randig som lillasysters. Ååh, kära nån, jag har ju inte alls hunnit med den förra beställningen ens! Och de där priplorna är små mjuka leksaker, som fanns i det där garnet, som jag hade enbart i mörkblå och vit färg. Ack, ack! Nu gäller det att hitta mjukt rosa garn och sedan virka i lite olika små grejer. Kanske bäst att göra det enbart i halsduksändarna. Det ska ju vara mjukt mot halsen utan vassa grejer. Just nu jagar jag en gul plastlåda, som borde innehålla mjukt rosa garn med priplor. Men riktigt var jag ska hitta det garnet vet jag inte nu just. Kanske bäst att sova på saken.