Nu har ni fått vara utan inlägg i dagarna två igen. Den här gången är det dubbelmorfars "fel" att jag inte har hunnit. I tisdags råkade vi båda komma hem samtidigt vid åttatiden på kvällen. Han från grannbyn och jag från undervisningen i västra grannstaden. Han var frusen och trött och själv var jag sådär lagom mosig efter en lång och intensiv arbetsdag, där bland annat uppdateringarna i datasalen gjorde att det inte gick att skriva ut längre. Minst sagt bekymmersamt då jag hade Word-kurs och att kunna skriva ut med olika inställningar hör till grundkunskaperna. Nå, saken är hoppeligen åtgärdad till nästa veckas tisdag.
Alltnog, vi intog vårt kvällste på tisdagskvällen samtidigt som dubbelmorfar sprang ner i källaren med jämna mellanrum. Han eldade nämligen bastun. Och det var så skönt att sitta där på laven, så det blev rätt sent. Självklart orkade jag inte då öppna datorn och börja blogga.
Igår hade jag egentligen endast ett möte på jobbet här i stan. Eller nåja, egentligen inte i stan utan vi var betydligt närmare här till ett ställe där vi stod bakom låsta dörrar. Ingen från det husets sida hade kommit ihåg att vi skulle vara där. Det betydde förstås att vi blev utan vår mötesfrukost också och vi som ändå hade fått välja mellan två sorters semlor (frallor); Ost eller skinka. Tji fick vi. Tevattnet var dessutom iskallt. Tur att jag inte lade i en tepåse när jag märkte att muggen kändes kall! Det blev inga pluspoäng där inte.
Det första jag gjorde när jag kom hem igår efter klockan 12.30 var att koka te. Mitt i tedrickandet dök dubbelmorfar upp och skulle iväg västerut, kanske...
ÖÖh, vänta nu lite, jag måste först fixa lite grejer på datorn. Jag hann stänga av och börja rusta iväg mej, då min arbetstelefon ringde och jag fick ett nytt uppdrag, som skulle fixas. Så först ringa två telefonsamtal sen på med datorn, kolla lite, ändra lite och så skicka iväg e-post med bilagor. Ibland känns det som om det här arbetet aldrig blir färdigt. Det är alltid något nytt som ska tas hand om.
Ringde ett samtal till och överraskade säkert den människan rejält. Nå, dubbelmorfars fina planer om att åka ända till Hertonäs i huvudstaden gick om intet. Han fick nöja sig med Motonet i västra grannstaden. Och jag som hade reserverat tid på eftermiddagen för att äntligen få halsduken färdig, fick ta med den i bilen, fästa trådar och försöka sy i "priplorna". Det tog lite tid innan dubbelmorfar insåg att sådant handarbete utförs bäst på motorvägen, inte kurviga och backiga småvägar.
Vi passade på att äta på dubbelmorfars favoritställe. Vi har inte varit där sedan förra hösten, då allting under vårterminen gick på distans. Tur var det att jag fått mat i magen då dubbelmorfar drog mej med till Motonet. Det är så tråååååkigt att gå där.
– Såg du att de sålde alla Boschmaskiner billigt, frågade han då vi äntligen kom ut därifrån.
– Nääe, svarade jag med eftertryck. Jag försökte få tiden att gå mellan de där datatekniska hyllorna, men jag kunde ju inte stå där stirrande och blockera gången helt. Så jag vandrade lite omkring, men det finns inte mycket för mej att se där. Dessvärre fick dubblemorfar inte alla delar han behövde, så vi kurvade ännu via Puuilo innan det var dags att leverera en lång pink halsduk. I detta skede ännu utan de flesta priplorna, som jag fick sy i under överinseende av M.
– Den är fin!
Det finns alltså någon, som förstår att uppskatta hantverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar