Pensionärsliv är utmanande

I morse var jag uppe redan när klockan visade på lite över sju. Det var ju riktigt bra, men när det enda jag tänkte på var att få en socka färdigstickad, börjar jag inse att pensionärslivet är utmanande. Jag behöver ju inte göra ett skapandes grand om jag inte vill. Det är både härligt och utmanande.

I morse var jag dock så förnuftig att jag drog på mej en rock och gick sen ut på en kort promenad före frukosten. Solen hade nyss stigit upp och små regnbågar glittrade i daggdropparna. Riktigt härligt. Hoppas att jag skulle ha så mycket energi i morgon att jag får på mej både byxor och rejäla joggingskor. Sen gäller det att avgöra om jag ska bege mej ut på landsvägen eller hålla mej på gårdsplanen.

Vandra upp och ner för den här vägen, som bisin min förbättrade igår. Det skulle åtminstone vara skönare för fötterna än asfalten. Ja, och mindre farligare, för här kör inga bilar, endast bisin min med traktor eller skoplastare.
Eftersom man ska gå i minst 30 minuters tid, så kanske jag orkar trava på här så länge utan att bli totalt uttråkad. Om jag vill vara riktigt effektiv kan jag ju alltid ta med stavarna. Jag måste nog smygträna, för grannfrun är en hejare med sina stavar. Vågar inte gå förbi där förrän jag har fått upp ångan.

Söndagens plan är alltså kristallklar. Men, sen ser jag projektväskan med sockstickningen och då flyger alla goda föresatser sin väg och jag sitter och spenderar min tid på det jag gillar allra mest näst efter barnbarnen, barnen och bisin min.

Idag har jag dock inte stickat utan virkat band till de stickade hjälmmössorna jag fick. Banden blev kanske i längsta laget, men modern får i sådana fall lägga knut på ändarna.

Medan jag virkade svor jag en och annan gång. Jag hade glömt bort hur svårt det är med mjukt merinogarn, som delar på sig.

För restgarnet har jag redan vilda planer, men äldsta sonen tycker att jag nu borde satsa på en gåva åt hans faster istället. Men hur ska en stressad pensionär hinna med det? 😁

Och på tal om stressad, så nä det är jag nu då rakt inte, men idag blev jag ändå tvungen att ta fram min kalender. Jag har lovat göra en hel del och delta lite här och där, så bäst att skriva in det ordentligt. Skulle just se snyggt ut om jag skulle dubbelboka mej nu när kalendern är trevligt tom!

Och nej, nej, jag har inte slöat hela dagen. Jag har fixat makaronilåda tillsammans med äldsta sonen, tagit hand om disken och... tja, femtioelva andra små saker, som inte märks nånstans, för i morgon är det samma grejer igen...

Nu ska jag ge mej i kast med dagens melodikryss!

Hoppas att ni alla får en fin söndag.