I morse ringde väckarklockan lite före sju och halvsovande kravlade jag mej ur sängen. Jag skulle vara 8.30 i stan. Närmare bestämt, hos fotvårdaren. Till all tur har jag inga förhårdnader, men jag behövde få tånaglarna klippta och lite omskötta. Bisin min fnyser åt det där, men senast när jag själv klippte mina tånaglar lossnade en stor bit från stortån. Fotvårdaren frågade lite skämtsamt om jag hade försökt operera. Men nej, det är bara det att jag inte ser tillräckligt bra, vare sig med eller utan glasögon. Och jag är inte så vig att jag får tån i mun längre! Och inte har jag hittat det rätta avståndet. Det är lite som i den där reklamen för glasögon där de har människor att försöka läsa text från mobilskärmen. Och hur de än måttar och sträcker på armarna, så inte kan de läsa texten. Dags för dem alltså att gå på syngranskning.
En halvtimme tog det hos fotvårdaren och hon var så snäll att hon till och med målade mina tånaglar. Nu borde jag alltså gå omkring i sandaler om inte precis barfota så med tunna strumpor på så att alla får se mitt fina rosa nagellack!
Jag hade endast ätit en smörgås innan jag körde iväg till stan, så när jag kom hem kokade jag tevatten och bisin min var så snäll att han bjöd på den här:
Bisin min är alldeles lyrisk över den här maten, själv är jag mera skeptisk och återhållsam. Antagligen beror det på min minskade matlust, som jag inte har fått tillbaka efter sjukhusvistelsen. Det kanske är bra på ett sätt, men som bisin min säger: "Du måste få i dig proteiner så du orkar". Jo, jo, men...
Det han däremot inte har sagt ett knyst om är den här hästskon. Den köpte jag igår från lilla butiken, för de hade inga jultårtor där. Jag tänkte att här är ju plommonsylt och likadan deg, så det får duga!
Idag har jag varit understödjande och givmild. Jag har köpt Tors julkalender av Lillan. Hur det kommer sig att hon säljer vet jag inte, men utan att tveka köpte jag en. Nu måste jag sedan komma ihåg i december att kolla lottnumren.
Och så har jag, håll i er nu, det här året satsat julkortspengarna på Project Liv. Det är egentligen en gåva till KAJ, som är starkt engagerade och ställer upp för den här föreningen. En driftig kvinna i KAJ:s fanclub kom på att detta skulle vara en fin gåva åt killarna, som sprider så mycket värme och glädje. Jag hakade förstås direkt på och slipper nu fundera på vilken organisation jag ska understöda i år. Bra så! Hoppas att det flyter in mycket pengar och att killarna i KAJ blir glada och rörda. Och faktiskt, nu ångrar jag lite att jag inte köpte biljetter till deras konsert KAJ on ice, som går av stapeln i lördag. Men, men, det var så osäkert med mitt mående och min ork, så jag lät bli. Antagligen bäst så ändå, för det finns en ganska stor risk att bli smittad av farliga bacillusker i den folkmängden. Läkaren betonade igår att det inte är så bra om jag drabbas av corona och att det är bäst att jag tar en spruta mot covid. Och jag är lydig i det här fallet. Bisin min påstår annars att jag inte tar emot order. Hmmm, nåja, kanske inte direkt från honom. Men idag gick jag faktiskt helt självmant ut med rosket, fastän det regnade!
Lite missnöjd har bisin min varit med mej idag:
– Du bara siter (kort i-ljud, betyder sitter), smågnällde han då jag stickade och stickade och stickade. Självklart höll jag på med stickandet, för det är ju finländska hantverksdagen idag! Vad annat ska man göra då än sticka? Stickandet är ju bra för både kropp och själ!
Idag fick jag brev från HUS, alltså Borgå sjukhus. Jag öppnade brevet minst sagt tveksamt, för vad var det nu fråga om? Jag kunde lättad andas ut. Det var enbart resultatet från mitt blodprov förra veckan. Jag tyckte allt att det var lite konstigt att läkaren igår inte kommenterade resultatet desto mera. Men se, de här proven var ju beställda av kardiologen, alltså hjärtläkaren. Värdet för kalium, natrium, kreatin och sen en förkortning jag inte har en aning om vad betyder, var angivet med siffror. Till all tur stod det att värdena är normala. Nu kan jag pusta ut till nästa provtagning, som är nästa månad. Håhåjaa.
Nu skulle jag ha lust att börja på sockans häl, men tror ni att jag vågar lämna disken till i morgon, utan att bisin min börjar morra?
Önskar er alla en härlig fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar