Den här veckan har börjat med fullt ös. Väckarklockan ringde lite över sju och då var det bara att pallra sig ur sängen, äta frukost, klä på sig och så iväg...
Men sk_t också! Bilrutorna var alldeles nedisade och jag var utan vantar och inte hittade jag min stora isskrapa heller. Med svordomar och sisu skrapade jag i tio minuters tid innan jag äntligen kom iväg till stan med iskalla händer.
Jag var inbjuden till Lillans dagis!
– Vem vet vilka bacillusker du får nu.
Nå, självklart ställer jag upp för barnbarnen när jag kan. Det är en glädje.
På hemvägen blev jag dock lite beklämd. Dagiset är inrymt i baracker och det är nu inte så mysigt. Personalen är det inget fel på, men utrymmena är inte särskilt bra. Jag vet inte hur barnen tar det, men jag önskar verkligen att de skulle få en bättre miljö och omgivning att vistas i.
Jag kom hem, fick igång diskmaskinen och hann pyssla med det ena och det andra innan det var dags att köra iväg till stan igen.
Den här gången tog jag mej till Café Favorit, där jag hade träff med en väninna. Jag åt skinkpaj med auraost och en verkligt god lingontjinuskitårta. (Tjinuski = kola). De syrliga lingonen bröt bra mot tjinuskin. Mums!
Jag lyckades få en parkeringsplats alldeles utanför caféet. På gatan kom ett gäng busiga killar (huliganer?) förbi. De intresserade sig för min bil, så jag betraktade dem vaksamt. Jag såg hur de placerade en stor målad sten framför mitt högra bakhjul och sen försvann till andra sidan gatan. De höll på där på bakgården en bra stund. När jag kom ut från caféet syntes killarna inte till. Väninnan plockade upp den vackert målade stenen och placerade den på cafébordet. När jag satte mig i bilen uppenbarade sig killarna plötsligt på gatan mitt emot och tittade nyfiket på mina förehavanden. När jag körde iväg vinkade jag glatt åt dem. De såg både förundrade och snopna ut. Det hände ju inte alls det som de hade väntat sig.
På hemvägen blev jag lite sur. Tänk om jag inte hade sett deras busstreck? Hur skulle det ha gått då? Skulle min bil ha tagit skada? Skulle jag ha krockat med nån? Och ve och fasa, skulle jag ha hamnat på Tiktok?
Alltså såna marodörer går omkring i stan. Nu börjar jag förstå vikten av att alltid gå runt bilen och kolla att allt är okej innan man sätter sig och kör iväg.
Jag hann hem, besöka toa, sen knappt sitta ner innan det var dags för en ny färd till stan. Den här gången tillsammans med äldsta sonen, som både tankade bilen, handlade och tog ut sitt paket. Den här gången hade Postnord hittat till R-kiosken i stan, till all tur! Nu har sonen lite nya datordelar att pyssla och bygga med och här i huset har vi både smörgåsmargarin, jultårtor och yoghurt.
Själv ska jag nu sticka bakåt fyra varv, för felet i min mönsterstickning började redan på första varvet efter resåren. Suck och dubbelsuck!
Men nu ska det minsann stickas har jag bestämt!
Önskar er alla en fin tisdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar