Idag på förmiddagen, då jag just hade satt mej i gungstolen och skulle börja sticka på åtminstone ett vitt öra, ringde min telefon. Jag var inte så superpigg på att svara, för den senaste veckan har det ringt minst ett så kallat skräpsamtal per dag. Allt möjligt har ringarna försökt sälja, allt från brunnsvård till tidningar. Jag svarar: "Hej på dig" riktigt glatt. Sen är det lite olika, en del börjar babbla på och andra blir helt förstummade och förskräckta och slänger på luren, eller nåja, det är väl ingen lur egentligen. De avslutar alltså samtalet fortare än kvickt.
För dem som babblar på har jag min följande replik färdig: "Ursäkta jag förstår inget" säger jag med mitt bästa rikssvenska uttal. Sen tillägger jag ännu: "Tack och hej" och avslutar samtalet snabbt som sjutton. Efter det blockerar jag numret. Vanligtvis brukar det gå lång tid innan nån besvärar mej med någon försäljning igen. Men som sagt, nu har de varit ettriga som terrier i sina desperata försök att få nån att köpa!
Men idag var det Lillemans mamma som ringde och jag blev genast på gott humör. Först tänkte jag att nu behöver han mej, men så var det inte. Nej, jag blev bjuden med på lunch och vi skulle sammanstråla med H i stan. Kan det bättre bli en torsdag i oktober?
Jag åt också en apelsinskiva och till efterrätt friterade bananer och choklad- och apelsinglass.
God och mättande lunch och första gången, som jag besöker det här matstället. Att jag inte har varit här förut beror nog på att sushi inte är något för mej. Jag har trott att här serveras endast sushi och inte vetat om den orientaliska buffén. Kul att lära sig något nytt om sin egen hemstad.
H fick sitt pannband och det passade till all tur precis. Och jag hade också tur, som inte behövde skicka det per post.
Från stan fortsatte vi till grannbyn och där bjöd Lillemans mamma på kakao. Det passade bra som avslutning på vår lunchträff. Oj, vad Lilleman busade och oj, så go och gullig han är. H var snäll och skjutsade hem mej innan hon återvände västerut. Härligt att ha fått njuta av höstlovssällskap trots att jag som pensionär inget lov har. Men det är ju för att vi pensionärer är lediga hela tiden!
Bra också att jag fick komma ut och vara lite social. Trevligt umgänge kan aldrig bli för mycket för mej.
Stort tack för härligt lunchsällskap!
Bisin min fiskade också upp Tokmannis reklamblad. Och nu, nu lever jag nog farligt, för se nu hur mycket garn, som säljs till specialpris! 🙈
Nej, Inge, inte titta, inte titta, du behöver inte garn, du behöver inte garn, du behöver inte...
Kanske bäst att slänga reklambladet i pappersinsamlingen genast?
Nu ska jag försöka få tag i sticklusten, som på något sätt försvann i och med de där öronen. Jag skulle ha god lust att helt lämna bort dem, men C på stickcaféet tyckte att de där öronen är det som ger det där lilla extra till de mosstickade sockorna.
Önskar er alla en finfin fredag! Ta hand om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar