Darling

Idag gjorde jag det, otroligt nog.
Jag satt i frissastolen och läste...
Svensk Damtidning!!!
Jösses, nu vet jag allt om vad klänningarna på dopet kostade, vem som hade skapat dem, vem som var höggravid och vem som var där utan sin fru... Vad ska jag göra med all denna viktiga information?

Till all tur blev jag, bortsett från läsningen eller nåja, läsning och läsning, snarare bläddrande, snygg i håret när det ostyriga riset fick falla för den vassa saxen, klipp, klipp. Och bra är det för vi är bortbjudna imorgon! Det ser jag framemot.

Igår rusade jag in i LYS, tio minuter före stängningsdags. Puuuh. Där hittade jag min Darling, som jag inte alls skulle ha!

Men vad kunde jag göra när nystanen stod radade på ett så oemotståndligt lockande sätt i en vacker korg på disken? Inget, hur skulle jag kunna motstå ett sådant här mjukt och skönt sockgarn, som nog skall bli något helt annat än sockor!

Det var dom här röda skönheterna, som jag egentligen skulle ha till ett projekt. Bara de här knapparna och inget annat. Men nu skulle jag behöva vita hjärtknappar också... vågar jag gå in i affären igen? Darling finns nämligen i många olika härliga färger...

På svenska

I tisdags var jag iväg till huvudstaden. Jag var chaufför och körde ända till Östra Centrum, där jag parkerade och sedan tog minstingen och undertecknad metron in till Kampen. Allt det där gick riktigt bra. I metron funderade jag på hur trist det är när alla böjer nacken som i bön och sedan sitter och fipplar på sina telefoner och surfplattor. Var är det spännande slumpmässiga mötet? Det att tala med en vilt främmande människa och få nya insikter? Nu vistas alla i cyberrymden.

Jag hade faktiskt tänkt gå till Snurre eller FiinaNeule medan jag väntade på att minstingen skulle bli färdig med sitt ärende. Men hur det nu var så tog förnuftet över, jag gick inte till de affärerna och jag köpte inget garn alls. Duktigt gjort, inte sant?
Men så kom jag ju då hem med ett armband istället. Vet nu inte om det är klokare? Hmmm... kanske?

När jag strosade där på Narinken så såg jag dem, tiggarna. Jag blev förstås beklämd och som vanligt hade jag svårt att förhålla mej till dem. Ska man ge en slant eller låta bli? Är det säkert att pengarna går till rätt adress, dvs till tiggerskan? Eller hamnar dom i nån annans ficka. För min del avgjordes det på ett lätt sätt då jag faktiskt inte hade kontanter på mej. Senare blev jag arg när de kom framför näsan på en och skramlade med sin pappersmugg. Hopp och jag tog ett sidosteg, vände ryggen till och gick åt ett annat håll. Jag vill inte...

Så började jag se mej lite mera uppmärksamt omkring och ser hur människor desperat letar i skräpkorgar. De letar efter matrester och tomflaskor. Nöden är stor. Vart är vi på väg?
Minst sagt deprimerande i storstan. Bäst att hålla sig på landet och dra sitt lilla strå till stacken härifrån.

Det blev riktigt många steg och fötterna var ömma på kvällen. Vad passade då bättre än att sätta sig och njuta av tidningen som damp ner i postlådan?

Och titta, den är på svenska och allt!

Armband

Nu har jag gått och blivit med armband. Det skedde igår och idag mitt på dagen tog jag det i bruk.

Tänk om jag blir hysterisk nu? River iväg på långa promenader? Den har satt 7 500 steg som mål, undrar om jag borde höja det till 10 000? Ska kolla imorgon hur många steg det blir med en halvdag på jobbet.
Och nej, jag tänker INTE ha på mej armbandet i natt. Jag vet redan på ett ungefär hur jag sover, så det så.

Fick ett sms ikväll från stickväninnan B. Vi åker inte till Tammerfors den 14.11. Buuuäääh, men nu kan den äktenskapliga friden fortgå i det här huset då jag kan delta i 60-års kalaset. Måste erkänna att en tyngd föll från mina axlar nu när jag tack vare väninnan kom till ett beslut. Tack, tack. Hon sköter snällt avbokandet också.
Nu kan jag istället träffa Jörn Donner livslevande i stan före kalaset. Men vill jag träffa honom? Det är nog klen tröst jämfört med mässan...

Nu ska jag sätta upp ett nytt julrött stickprojekt, med rätstickning och pyttelite mönsterstickning. Hoppas att armbandet skulle ge extra utslag för flitigt stickande, men misstänker att det nog inte räknas. Det är nog bara stegen som duger. Kan jag vandra fram och tillbaka i huset? Hur många tror ni att blir nervösa då?

Ecotube

Igår kväll lade jag ju mej med mr Snowden. Orkade inte läsa ens två sidor innan ögonen faktiskt for fast. Sånt brukar inte hända mej. Och nu är inte ens ämnet tråkigt.

För övrigt så ska det erkännas att det var inte enbart en virktidning som fastnade i mina nypor i lördags. Ack nej,

den här julröda trikårullen kom också hem med mej. Och nu skulle jag beröva mera för att kunna virka den korg jag tänkte. Oj, nej... vad ska jag göra nu då?

Hösttips

Nä, förstås kunde jag inte sova i natt. Vaknade flera gånger och försökte trassla mej ur diverse drömmar om allt möjligt mysko. Nu vet jag förstås inte om det var Tammerforsresan som spökade eller om det var den 600 sidor tjocka boken?
Ikväll tänker jag lägga mej med visselblåsaren Edgar Snowden. Tror inte att det heller är speciellt bra för skönhetssömnen.

I lördags när jag var iväg till mataffären hamnade jag där igen, det vill säga framför tidningshyllan. Och jag såg min hand sträcka fram fingrarna och ivrigt gripa om den här:

Och i all vänlighet så skall jag nu dela med mej av tidningens fem hösttips i slarvig översättning av undertecknad:

1) En vacker filt
Plocka upp ditt pågående filtprojekt och sticka det färdigt. Du kanske hinner bli klar till jul.

2) Lämna bomullen
Nu är det dags att gräva fram ylle och alpacka från ditt garnlager

3) Gosiga tofflor
Du klarar inte oktober utan ett par gosiga tofflor/tossor.

4) Torgvantar
Med torgvantar har du varmt om händerna och kan ändå fortsätta virka.

5) Tänk framåt
Bäst att påbörja julprojekten redan nu så du hinner få dem färdiga i tid.

Smarta tips, inte sant? Nu skulle det då gälla att följa dem också. Fast om det ska bli disktrasor i julklappssäcken så måste ju nog bomullsgarnen ännu få bli kvar, inte sant?

Att jag alls köpte tidningen beror på den här lilla sötnosen:

Den här förpackningen följde med tidningen som gåva.
Dags att gräva fram virknålen och för första gången i mitt liv, pröva på en amigurumi.

Full fart

I morse var det full fart hemma i vårt kök. Far i huset låg på knä, nej, nej, inte för att fria, utan för att torka upp de värsta fläckarna. Och jag yrde runt som en virvelvind. Nu gällde det att fort som sjutton åstadkomma någonting till kaffet. Dottern ringde nämligen och meddelade att hon och sambon var på ingång från grannstaden.

Det fick bli snabba äppelkakan, ett obeprövat recept. Ibland måste man bara ta risker. Det som tog längst tid var att skala och klyfta äpplena. Jag kan varmt rekommendera receptet. Det enda vi saknade var vaniljglass till den varma kakan. Tyvärr hann jag inte heller fixa en vaniljsås. Jag ville ju hinna umgås med gästerna också. Idag hade vi alltså alla barn utom de nygifta som nu just befinner sig på Hawaii på bröllopsresa samlade. Härligt.

Mindre härligt är att vi alldeles nyss fick en inbjudan till 60-års kalas. Eller jo, alltså det är nog härligt med kalas. Men måste det just vara lördagen den 14.11????? Jag skulle ju till Tammerfors då. Ack, ack, vad ska jag göra nu? Jag som hade glatt mig så... hur ska jag kunna sova i natt. Kanske åtra lördagens mässbesök och åka på söndagen istället? Varför skall allting alltid vara på samma gång så att jag måste välja?

Matglada herrar

Det kan inte hjälpas, men jag uppskattar verkligen matglada herrar i köket. Finns det nånting skönare än att få sätta sig vid dukat bord?
Far i huset har visat framfötterna i köket nu i höst. Det började med saftkokning och fortsatte med syltkokning...

... närmare bestämt lingonsylt. Den har han kokat i två omgångar och noga gömt i källaren. De här två burkarna ska han dock ge bort.

Och glad är jag att jag inte var hemma när det här hände. Nu hamnade han att själv ta hand om allt rådd. Den heta burken sprack när han skulle ösa het lingonsylt i den. Och stackarn, han brände sig förstås.

Igår bjöd äldsta sonen på middag, men det är en helt annan historia.

Lissy

Idag har jag varit flitig och fick äntligen, äntligen ett projekt färdigt. Tadaaa, kolla här:

Modell: Lissy, juni månads disktrasa

Garn: puuvilla-bambu (Bomull-bambu), från Novita

Åtgång: 26 g
Stickor: Nr 3½

Strategiska måtten: 20 * 20 cm

 

Disktrasan ser likadan ut på bägge sidor och det var det som tog mej så länge. På tillbakavarvet skulle man också sticka mönster, men då var de räta maskorna aviga och de aviga skulle stickas räta. Inte enkelt att hålla reda på när man sitter och pratar eller ser på TV. Eller nåja, snarare hör på TV.

Och så har jag idag också fått fason på tån i den flätade sockan, lagt upp för socka nummer två och redan stickat tre varv på den. Nu ska jag äta middag och sedan fortsätta sticka. Ha en riktigt skön fredagskväll.

Behöver faktiskt

Hjääälp, nu behöver jag faktiskt....
... en symaskin, mina byxor är sönder och behöver lappas. Och "min" symaskinsreparatör bara mumlar och muttrar och vill inte ta upp den gamla trotjänaren alls mera.
- Det är nog nån brytare, sa han när jag hotade med att köpa ny.
- Det går nog att laga, fortsatte han, men övergav ändå hela reparationsprojektet.
Vad jag inte riktigt vet nu är om:
a) ska jag lita på honom?
b) börja jaga en ny symaskin?
c) låna en symaskin?
d) eller helt enkelt strunta i alltihop och köpa nya byxor?

Hmmm, men nästa gång nånting går sönder då? Ska jag köpa nytt då igen?

Idag fanns den här tidningen i postlådan.

Många fina mönster, inspirerande, men samtidigt lite oroande. Jag har ju inte fått nånting ur händerna hittills, så...

De här vackra sockorna skulle jag vilja ha. Och nu behöver man faktiskt yllesockor, när vi har minusgrader här.

Och nu, nu måste jag ta mej i kragen och försöka få ordning på ens någon av mina många stickningar. Men först ska jag bara packa arbetsväskan så jag har rätt kurspapper med mej.

Bara ett nystan

Om ni nu tror att jag klarade av bokhandelsbesöket i fredags utan att köpa en endaste bok, så bedrar ni er allt. Klart att en bibliofil måste ha en bok också. Hur skulle det annars se ut?
Länge, länge stod jag och tittade, bläddrade och vägde för- och nackdelar.

Till slut blev det den här:

En liten behändig bok med 15 stickprojekt, som endast kräver ett nystan garn. Tjohooo! Bra att den är liten och passar in i min överfulla hylla för stick- och virkböcker. Och superbra att det handlar om ett nystan så blir jag av med alla dom där ensamma stackrarna, som jag inte riktigt vet vad jag skall göra med.
 

Oj nej, oj nej

Igår stod jag småtrött och jättehungrig i kassakön i mataffären. Jag handlade nödvändiga lunchattiraljer på hemvägen från jobbet. Trots knorrande mage lyckades jag undvika diverse godisfällor bortsett då från en burk naturell yoghurt, men den kan väl inte räknas? Den åt jag i varje fall som mellanmål idag på jobbet.

Där stod jag alltså i kön och plötsligt fick jag i ögonvrån syn på nånting.

Oj nej, oj nej och så gick det på tok. Gjorde ett galet tröstköp för jag såg ju att det stod Sticka på pärmen. Men kanske är det här ändå hälsosammare än tröstegodis?

På tidningens hemsida hittar du mönstret till de spetsstickade torgvantarna. Eller heter det muddar?
Om jag skulle varit förnuftig hade jag bett en prenumererande vän om att få en kopia av mönstret, inte sant? Men när har jag nu varit förnuftig? :)

Stagnation

Hjäääälp, hjääälp, här i huset är det stagnation.

I en veckas tid nu har min socka sett ut så här och inget har hänt med den!!! Hur skall detta sluta? Inte heller ikväll orkade jag ta itu med avslutandet av socka nummer ett och påbörjandet av socka nummer två.
Hjäääälp, jag behöver ta mej i kragen, men hur skall det gå till?

I dag fick jag för övrigt tips av en vänlig kursdeltagare om virkmönstret i HV. Tack för det. Sånt gör mej glad.
Hon hade redan börjat virka på filten och nu är jag allt lite avundsjuk. Jag vill ha något annat än stagnation...

Av restgarner...

... kan man göra allt möjligt roligt. Det behövs endast lite inspiration och tillräckligt mycket garn av samma sort. Hmmm... Ja, eller så blandar man friskt.

Min snälla mamma tänker på mej och så rev hon ut från sin senaste Hemmets Veckotidning det här mönstret åt mej:

Så nu är det bara att gräva fram garnen och en virknål och sätta igång!

Ja, och så har min snälla stickväninna B bokat plats åt oss på en buss till Tammerfors den 14.11. Jihaaaa! Vi ska iväg på mässa, Europas största enligt förhandsreklamen. Så glad att ha något att se fram emot. Nu gäller det bara att ligga i hårdträning så vi klarar allt travande till alla garnstånd. Och nej, jag ska INTE ha garn, men kanske nya tillbehör? :)

Stort TACK till både mamma och stickväninnan B som tänker på mej och fixar till det så bra. Såna människor är det gott att ha i sin närhet.

Hagalund och Gamlas

Igår fick jag min eftermiddagsmotion först i Hagalund i Esbo och senare i Gamlas. Och jadå, jag hade sjuka fötter på kvällen. Hade gått och stått alldeles för mycket igen.

Jag åkte iväg med minstingen från jobbet i grannstaden. Vi var verkligen inte ute efter att shoppa utan han skulle se på en lägenhet. Nu just söker han med ljus och lykta efter bostad i närheten av hans jobb i Esbo. Och det är inte lätt för det är så många andra som också vill ha tak över huvudet.
Jag var förstås INTE med och tittade på bostaden utan satt och stickade i bilen medan. Efteråt tog vi oss till Hagalund för att få en bit mat och så sade gossen generöst:
- Nu kan du få gå till Eurokangas.
Han ville kompensera förra gångens svåra val.

 







Själv var jag lite tveksam vad skulle jag göra i Eurokangas?

Enligt uppgift är min gamla utlånade symaskin sönder, så vad ska jag med tyg till?
Hmmm...
Nå, far i huset har idag hämtat hem maskinen och lovat se på den. Och allt bara för att jag hotade med att köpa mej en ny. :)
Men jag kanske i min tur borde låna en symaskin? Jag vet till och med varifrån det skulle kunna gå att låna.

Men oj då, det blev både tyg och garn från Eurokangas, ack, ack. Det fanns massor av härligt tyg till allt möjligt. Önskar bara att jag kunde sy.

Sen fick minstingen ett telefonsamtal och susade iväg och se på en annan lägenhet.
- Du kan ju gå till Stockmann, sa han innan han övergav mej.
Ja det kunde jag väl göra medan jag väntade. Så jag styrde mina steg mot varuhusets entré.
Men...
plötsligt tvekade jag. Ut från Stockmanns kom välklädda damer i högklackat och herremän i kostym och slips. Så vad hade jag där att göra? En lufsig rultig gumma med ostyrigt hår och en gumma som till råga på allt ändå inte skall ha någonting.

Jag vände på klacken och började gå mot parkeringen då någonting rött i ett skyltfönster fångade min uppmärksamhet. Jaså, se där en tidning av Debbie Bliss. Dit måste jag ju in och plötsligt står jag framför tidningshyllan i Akademen.

Katastrof!!! Det fanns ju så mycket att välja på så det var riktigt svårt att värja sig. En av de här tidningarna skall jag i varje fall ge bort. Så det så.

På hemvägen kurvade vi ännu via köpcentret Kaari i Gamlas. Detta för att vänta ut den värsta rusningstrafiken innan vi återvände hem. Vi tog en god smoothie och satt och tittade på människor och släntrade sedan lite halvslött i Prisma. Vi skulle ju inte ha någonting, så....

Snart är det...

... jul! 
Glöggen finns vet ni redan i affären och idag såg jag Legos adventskalendrar! Så nu gäller det att förbereda sig. 

Steg 1) Skaffa mönster.

Och det har jag gjort, för den här tidningen hoppade av någon konstig anledning i min kundvagn.

Steg 2) Köp garn
Nå, det steget kan i varje fall jag hoppa över. Minstingen hade ju mej att köpa två julröda garnnystan när vi var ute på äventyr i somras. Och de borde väl räcka till ett par tomtar i varje fall. Garn till diverse dekorationer får jag gräva efter i restburken.

Steg 3) Ta fram virknålen.

Steg 4) Sätt igång

och slutligen viktigast av allt

Steg 5) Se till att bli färdig i tid.

Få se nu, hur lång tid har vi på oss? Jo, idag är det 2 månader; 3 veckor; 1 dag kvar, alltså 83 dagar, som kommer att försvinna i en liten blinkning.
 

Mera garn

Nu har veckan rusat förbi igen med expressfart. Jag har igen startat upp två nya kurser och inte hunnit med mycket annat än undervisning. Bra så, men jag skulle ju vilja sticka, sticka och sticka igen. Inkommande veckoslut lär det inte heller bli mycket stickat dessvärre för det är så mycket annat som skall hinnas med.
Och jag som så vill sticka. På kvällen när jag lägger mej surrar det i huvudet av alla projekt som lockar mej. I lördags fick jag en socka färdig så långt att det nu återstår att dra ihop de sista maskorna med en nål och sedan fästa trådändarna. Tror ni att jag har fått det gjort? Åh, nej, där ligger den än och så länge maskorna inte är från stickorna så kan jag ju inte sätta upp för socka nummer två. Uj, uj, måste skärpa mej.
Fast ikväll kommer jag att koncentrera mej på en disktrasa istället. Vill ju ha nånting färdigt nån gång.

Igår när jag intet ont anande jobbade på som vanligt närmade sig en kursdeltagare lite försiktigt. Det prasslade i hennes fina marimekkokasse och jag undrade smått förvånad vad hon ytterligare skulle dra upp därifrån. Hon hade ju redan halat upp surfplattan.
- Är det inte så att du stickar, frågade hon.
- Jaadå.
- Vill du ha dom här.
- Oj, jo, men ska du verkligen ge bort de här nystanen?
- Jo, de är dina om du vill ha dem. Hos mej samlar dom bara damm.

Åååh, så glad jag blev och stammade fram min tacksamhet i alla tonarter. Tänk att nån är så snäll med mej! Tack, tack!

Gissa vad far i huset gjorde när jag visade min fina gåva?
Jo, han stönade förstås. Och minstingen konstaterade:
- Vad var det jag sa? Du är en garnmagnet.

En ljuvlig ost

Uj,
veckan försvann i ett huj.
Tre kvällar jobb på raken
gjorde mej till en slak en.

Huh, inte hunnit sticka många varv den här veckan. Har flängt runt som ett torrt skinn, startat upp nya kurser, klarat av det allra nödvändigaste sent på kvällarna och så stupat i säng. I torsdags tänkte jag gaska upp mej med ett litet tröstköp och gick till Tokmanni här i stan. Men ack, ack, alla billiga 7-bröder raita-garn hade köpts upp i början av veckan. Snopet. Men bra för min plånbok och mitt överfulla hobbyrum. Och som minstingen säger: 
- Inget nytt garn förrän du har stickat upp ditt gamla.
Ja, ja, ja...

Förra veckans fredag hade vi alla barn med sambos samlade på kvällen. Det är lycka för mitt modershjärta. Så härligt att en stund kunna sitta och umgås tillsammans hela familjen. De nygifta anlände från Ekenäs och hade med sig en ljuvlig ost från Tenala.

Mums!

Och tack! Härligt att få "riktig" ost utskuren ur en stor bit och inte inpackad i plast. Rena rama lyxen.

LYS

Onsdag förra veckan fick jag överraskande lunchsällskap och åt ute på stan. Det var riktigt roligt och mättande, men så... ja, så... fick jag själv gå tillbaka till jobbet. Och hur det nu var så hamnade jag utanför LYS = Local Yarn Store, alltså den lokala garnaffären. Och hur det nu var så hade ägarinnan igen dukat upp ett vackert bord på utsidan och där i korgen med garn grävde ju hon som inte skall ha mera av den varan. Och det med förödande resultat.

Lingarn är ju bra till... hmm... ja, till... öh, kanske en topp? En bolero? En liten tröja? En sjal? Ja, möjligheterna är ju många och om det går att få ett så här fint garn för 2 €/nystan, så varför skulle jag säga nej, tack?

Men sen slog vansinnet till igen, för titta vad jag köpte! Och det här har jag ingen aning om vad jag skall göra med. Också den här härvan kostade 2 €. På banderollen stod det nånting på 18 € så det var ju rena rama fyndet, inte sant?
Kan säkert användas som kant eller bård i något projekt? Hmmm...

 

Och för att ni nu inte ska tro att jag enbart fnattar runt och handlar garn långt bortifrån, så de här 2 nystanen köpte jag redan i somras från min LYS då jag var mitt i den värsta disktrasestickboomen. Den har ju ebbat ut nu lite grann...

Igår fick jag frågan hur det gick med far i husets sockor. Stolt kan jag meddela att han nu faktiskt har tagit i bruk ett par sockor som han fick redan år 2009. Visst var det på tiden att de kom till användning, eller hur?

Prototyp

För en vecka sedan hade jag glädjen att kunna delta i stickcaféet i stan. Det är ganska sällsynt och härefter är det jobb som gäller på tisdagarna för mej.

När jag satt där i allsköns ro och samtalade med mina medstickerskor kom plötsligt en soligt leende konstnär, Åsa Riippa in. Hon styrde stegen rakt mot mej och trollade fram en handdrejad keramikskål ur sin ryggsäck.
- Här ska du få, sa hon och överräckte den åt mej.
- Vad blir jag skyldig, stammade jag glatt överraskad.
- Ingenting, du gav ju idén.

Vilket härligt utbyte och vilken tur att jag besökte just hennes verkstad under Konstrundan i början av månaden. Nu har jag en alldeles unik garnskål.

Deltagarna i stickcafé var jätteintresserade och kom med förbättringsförslag. En del förundrade sig, tänk att man kan ha en garnskål. Åsa ska nu tillverka garnskålar till julmarknaden så nu vet ni vad ni ska önska er i julklapp.
Hon träffade faktiskt också återförsäljare i Café Vaherkylä. De blev också eld och lågor. Tänk vad ett litet konstbesök kan få till stånd. Nu håller jag tummarna för att detta utvecklas till en succéprodukt. Klart att vi ska ha fina skålar att hålla våra garn i. Inte duger det med plastburkar eller krukor!

Åt vem?

- Åt vem stickar du sockor, frågade den äldre mannen igår då jag tidigt på morgonen satt i laboratoriets korridor och väntade.
- Åt min son
- Får jag se? Du stickar avigt och rät.
- Jo, det här är resåren på skaftet, svarade jag och visade mitt lilla sockbörjan.

Jag började alltså på ett par nya sockor i måndags, då det förra sockparet blev färdigt. 

Mamma undrade om det  sockparet jag började på innan redan var färdigt. Eeeh, nej, men... ja, det är ju flätor och inte så där enkelt som att sticka avigt och rät. I lördags lyckades jag ju tappa två maskor mitt i flätan. Det var ett sjå att få dem snyggt upp-plockade. Och visst vet jag ju att jag inte borde ha en massa på gång i stickväg. Men en sockstickning måste jag bara ha nuförtiden. Det är så kravlöst och skönt och samtidigt nyttigt.

Mamma som nu just har en stickpaus medgav att hon faktiskt har tre arbeten på gång. Så äpplet faller inte långt från päronträdet! :)

Tallinnsockor

Från början hade jag tänkt kalla de här för gladsockor. Färgerna är så fina och granna. Det är många som stannat till och börjat diskutera när de sett mej sitta och sticka. Men jag har oftast suttit i väntrum och korridorer; på labb, polikliniker och hälsocentralen med en när och kär. Så det har varit mera oro, väntan och frågetecken. Så eftersom garnnystanen köptes i Tallinn förra månaden får de nu heta Tallinnsockor. Igår fick jag äntligen tåhoptagningen på den andra sockan färdig.

Modell: Ett par helt vanliga damsockor
Garn: Regia 6-fädig Square Color från Coats
Åtgång: 90 g
Stickor: Nr 3

 

Den här gången använde jag stjärnhoptagning i tån. Och ser ni, jag klarade av randningen!!! Visserligen hamnade jag att riva upp det jag började på under Stick och drick-kvällen för de ränderna gick inte alls ihop. Så jag bytte nystan och lade upp på nytt. Och simsalabim, nu matchar sockorna varandra.

Apropå sockor

Ja, apropå sockor ännu...

I torsdags damp den här socktidningen ner i postlådan. Jag är med i Novita-klubben så jag fick den för 4,90 och ännu hemsänd. Bekvämt och bra. Men jag ska ju inte ha flera mönstertidningar. Hjääälp, sluta fresta mej.

Här finns 20 olika beskrivningar samt dessutom grundmönster och tabell med måtten för både 7 bröder och Nallegarn. Bra så, för det är ibland svårt att veta storleken när det i beskrivningen står att man ska sticka tills lilltån täcks (alltså sticka så lilltån inte syns längre) innan man börjar med tåhoptagningen.

Och tåhoptagning är just precis vad jag ska börja med nu för att få färdigt ett par sockor. Och sedan får jag väl lägga upp en ny sockstickning, eller hur?

Skämmigt

Hela sommaren har far i huset envisats med att gå omkring i sådana här sockor:

Brrr! Skämmigt så jag är lika röd om kinderna som sockorna. Det värsta är ju att han har hela sockor.
- De är så fina, inte kan jag ju ta dem, säger han när jag försöker argumentera mot de här röda med utslitna bottnar. Jag får ju skämmas, för nu tror ju människorna att jag inte kan sticka sockor eller vill sticka åt far i huset.

Igår tog han på dem igen och nu är hela bottnen bortsliten. Till bröllopsdagen i juni fick han ju de blårandiga sockorna. Är det något fel på dem månntro?
Och i februari fick han ju nya fina färgglada sockor av min mamma.

Tror att jag i protest ska virka ett par ugglesockor åt honom! Tror ni han förstår vinken då?

Bästa komplimangen

Den här veckan har jag fått bästa komplimangen någonsin. En rar kvinna i sina bästa år kallade mej först "kiva" (ordet kommer från finskan och skulle väl närmast motsvara trevlig på svenska, men kiva låter mycket bättre!).
Och sen, ja sen sade hon:
- Du är själv ett "nystan".
Och vet ni, det är nog den finaste komplimang jag fått på väldigt länge. Nu går jag omkring och fluffar upp mej och tänker att jag är ett nystan, hurra!

Och ganska säkert är jag ett sånt här nystan, Crazy Zauberball, inte sant?

För övrigt så doftar hela huset nybakt idag. Jag har nämligen bakat.

Och flera sådana här blir det inte i år, så det så.

Ett osannolikt par

Ja, alltså nu talar jag förstås inte om de nygifta. Låt vara att de är ett osannolikt rart och samspelt par, men mitt uttalande kan kanske betraktas som jäv?

Och inte talar jag heller om far i huset och undertecknad. Låt vara att vi har varit gifta i 35 år och det är ett under i sig för ett mer omaka par får ni allt leta efter! Men vad gör det när vi står enade sida vid sida när det riktigt gäller. Och ja, har överseende eller snarare förståelse för varandras olikheter.

Nej, vad jag talar om är förstås ett par sockor, vad annat?
Osannolikt nog så stickade jag ett par sockor på en vecka! Det är hör ni vänner, rekord för mej. Började 1.8 och fäste trådarna den 7.8. Jippiii!
Osannolik är också färgen på de här sockorna. Och här gick det inte alls att få till randningen, för det kom helt överraskande färger ur de gröna nystanen.

Modell: Ett par helt vanliga damsockor
Garn: Mellanraggi från Järbo Garn
Åtgång: 100 g
Stickor: Nr 3

Riktigt trevligt att sticka med lite annat garn än de inhemska Novita-garnerna. Och som sagt, löpte bra undan. Tänk om jag alltid skulle orka vara en så "snabb" sockstickerska. Vanligtvis brukar jag ju tröttna när den andra sockan kommit halvvägs. Tråååkigt att sticka två likadana, juh! Men inte går det an att värma endast en fot, ack, nej.

Osannolikt nog är det här det enda projekt jag slutförde under hela augusti månad. Nåja, kanske ändå inte så osannolikt med tanke på den allvarliga släng av startitis, som jag drabbades av.
Oj, oj, oj, undrar om det finns något botemedel för den sjukdomen?

Fortsatt svagsint

Ack, ack, nu mår jag inte bra utan är fortsatt svagsint. Huuu! Tror att det med det snaraste måste bildas en sorts Anonyma garnmissbrukare-grupp. Det är som om jag inte har någon karaktär alls, men så lealös kan jag väl inte vara? Försöker trösta mej med en av mina vänners kloka insikt:
- Men om du njuter så av garn, om det är din passion, så varför skall du förneka den?
Ja, ja, varför? Men ändå...
Ja, alltså jag är som sagt fortsatt svagsint.

Veckoslutet kom och gick i rasande tempo. På lördagen var jag ute halva dagen och det var riktigt skönt. Träffade en hel drös med hindersbybor på förmiddagen och senare på dagen en massa mc-killar. På kvällen var jag helt allena hemma och det kändes så konstigt att jag faktiskt satt och såg på en film på tv UTAN stickning! Det ni!

På söndagen hann jag besöka en konstverkstad (det var ju Konstrundan under veckoslutet) innan jag körde iväg till vår östliga grannstad med minstingen som passagerare. Som vanligt var det hans ärende vi skulle uträtta och som vanligt skulle jag inte köpa nånting alls. Ja, och så lovade jag förstås att inte köpa garn. ;)
Och det gick ju lätt att lova för inga garnaffärer är i princip öppna på söndagen...


.... men det finns ju annat man kan köpa :)

Så från Prisma plockade jag på mej den här vackra buketten. Suck! Ack, ack, två sticktidningar och två virktidningar. Och den ena dessutom på tyska! Och det klarar jag nog inte. Ännu ska jag kanske tillägga. Bäst att vi fort får en kurs i tyska i Mi så jag lär mej.

Den engelska virktidningen var sommarnumret, men det gör inget för där fanns så här vackra mönster. Ack, ack att jag inte visste om detta mönster före bröllopet! Det här smycket skulle nog ha slagit en och annan med häpnad, inte sant? I den här tidningen finns också mönster på vackra virkade sjalar, men jag har ju redan två andra sjalbörjan, så...

På hemvägen var jag in ett hastigt varv i Tokmanni efter lite kattmat och....

... ja, ja, jag måste ju bara köpa tre nystan med Nalle-garn förmånligt. Tur att minstingen väntade i min bil, annars vet jag inte hur det skulle ha gått! :)
Plastkorgarna är från Clas Ohlson, sex stycken sex liters för 9,99, som hittat, inte sant? Min avsikt är förstås att få ordning på diverse småkrafs som ligger lite här och där nuförtiden. Nån som frivilligt anmäler sig som sorterare?

Och eftersom jag är svagsint, så gör jag ju galna saker och det gjorde jag under fredagskvällen...

... ytterligare ett nytt projekt på gång. Suck, men jag ville ju bara pröva på en lite annorlunda socka med flätor i skaftet. Inte klokt!

Men i kväll/natt blir det ingen sockstickning längre för jag ska krypa ner mellan lakanen så jag orkar upp imorgon och iväg till huvudstaden. Ha det gott, mina vänner!

Svagsint

I tisdags var jag ju iväg till stickcaféet. Där talades om restgarner och vad man ska göra med dem. Då fick vi tips av flera Allers-läsare att det fanns ett mönster i veckans nummer, dvs nummer 37, som skulle passa bra för just alla små nystan som blir kvar från diverse projekt. En av stickdamerna lovade ta med sin tidning för att vi skulle kunna få kopior.

Gissa vad den här svagsinta personen gör? Jo, rusar förstås genom mataffären följande dag och köper tidningen. 

Och vad är det jag inte heller ska ha mera av? Just det, tidningar. Men, men här finns ju smaskiga recept och så finns här ju korsord. Bara nyttigheter, inte sant?

Och varför ska jag inte ha mera tidningar? Jo, för att jag har redan en hel drös av dem. Den här damp ner i postlådan igår och jag hann inte ens bläddra i den igår.

När skönheten kom till kyrkan

I fredags såg jag många vackra damer och stiliga män. Och ett strålande lyckligt brudpar inte att förglömma.

Jag blev blixtförälskad i den här skönheten, äldsta bilen i Ekenäs.

Chauffören var inte heller fy skam.

Men allra vackrast var nog brudparet.

Lyxigt på jobbet

Idag möttes jag av det här då jag kom på jobb:

Lyxigt, inte sant? Nu ska jag iväg och fortsätta jobba, lärarmöte i grannstaden...

Igång igen

Ååååh, nu rusar tiden så fort igen och det är svårt att hinna med. Men idag hann jag till stickcaféet, som nu är igång igen. Och det var så roligt att träffa alla och vi har fått åtminstone en ny med. Vi hade mycket att prata om och jag sörjer verkligen över att jag senare på höstterminen kommer att ha så mycket jobb att jag inte hinner delta. Jag saknar den stickande gemenskapen och så är jag avundsjuk på allt nytt deltagarna kommer att få lära sig. Buhuuuu....

Se ett så superfint kort jag fick av min stickväninna. Tack än en gång.
Det här gläder mej och värmer mitt hjärta. Härlig text. Yllesocksvänskap är kanon. Vi får nog se till att träffas nåt veckoslut och göra någonting kul ihop, stickrelaterat förstås.