Julafton, redan?

Slutet av veckan har varit som julafton här i huset. Ska återkomma lite senare till det, men allra först...
Visst hör jag pukor och trumpeter? Öronbedövande fanfarer? Jodå, och ryggdunkningar får jag. Varför? Ja, nu måste jag få skryta. Jag har varit så duktig. Ni kommer nog inte att tro mig, men jag har INTE köpt ett endaste ett nystan med garn på hela tre månader. Fantastiskt, inte sant? Ni trodde inte att jag skulle klara av det eller hur? Haaaa, säger jag, men jag gjorde det. Tänk om jag inte längre är en garnaholic? Det där med att jag skulle vara garnoman bara är löst prat? Nåja, snart kommer jag väl nog ändå att... hmm å andra sidan, om jag har kunnat hålla mig i skinnet så här länge så...

Och frestelser har jag nog utsatts för, tro inte annat. I onsdags när jag var iväg till Helsingfors för att delta i en workshop, Digitala in- och utgångar, var jag tvungen att gå förbi FiinaNeule hela två gånger. Och det var rea och det var minusprocenter och de har garn från Gedifra och... suck
Men det gick alltså riktigt bra. På väg till workshopen gick jag på garnaffärens motsatta sida och på återvägen rusade jag iväg till Kampen (vilket fånigt namn på busstationen, förresten). När jag satt i bussen hade jag endast tre minuter till godo. Puuust. Skulle ha fått vänta över en timme till nästa buss, så tala inte om att åka kollektivt med mej. För att kunna göra det måste det också erbjudas möjligheter. Till råga på allt är det förstås dyrt, 44 euro tur-retur. Huuu, men det står arbetsgivaren för. Tack för det.

När jag anlände till Kampen hade jag lite tid till godo och var tvungen att handla lite frukt och dricka till lunch. I mataffären hittade jag de här två tidningarna:

Simply Knitting gillar jag. Simply är liksom perfekt för mig. Inte för att den där mönsterstickade slipovern på något sätt kan betraktas som nånting enkelt precis. Med Simply Knitting följde ett måttband i form av ett turkost katthuvud. På ena sidan är det centimeter och på den andra inches = tum. Så nu kan jag hålla löftet till min stickväninna. Hon tänker lära sig att sticka på engelska och jag har lovat att lära mig virka på engelska. Då kommer min turkosa katt att vara guld värd.
Och sedan är det ju bara en tidsfråga innan vi tar itu med tyska beskrivningar, inte sant?

På torsdagen var jag i mataffären i stan och då hoppade de här två tidningarna ner i köpvagnen:

Allers köper jag faktiskt mest för A-korsordets skull. I det här numret fick jag dock lära mig att det heter halsvärmare och inte halskrage som jag felaktigt trott. Engelskan är inte alltid så lätt minsann. Stickbilaga står det på Året Runt, så då måste jag ju bara... Nå, ingen fara mamma blir glad för lite extra läsning så den kommer nog till ett gott hem efter att jag rivit ut mönstren. :)

När jag kom hem på torsdagen mot kvällen väntade den här på mig:

Där fanns en hel del intressanta modeller. Syr gör jag ju inte så... Den modell jag genast skulle ha velat sticka var den där ljusblå babykoftan, men...

Och så randades fredagen och vad händer då? Jo, senaste numret av Novita dimper ner i postlådan. Och vilket nummer sen...

Hela 81 modeller att sticka eller virka och många som jag föll för omedelbart.

Och så härliga vårfärger bland garnnyheterna. Inte sagt att jag kan avhålla mig från att låta bli och köpa...

Och sådan bredd bland utbudet av mönster. Här Sisko-modellerna för oss "större flickor". Tunikan till höger är stickad i bambugarn och jag började riktigt fundera om den skulle vara ett tänkbart "evighetsprojekt" i sommar?

Med den här mängden sticktidningar är det ju inte alls konstigt att det känns som om det är julafton redan.

Stickcafé IRL

I tisdags hann jag med en snabbvisit på stickcaféet i stan. Det var som vanligt jobbet som satte käppar i hjulet. Vi firade Bokbytarhörnans invigning med Runeberg i tisdags.
Och nu talar jag alltså om stickcafé IRL. Brukar ju delta i Facebooks stickcafé också, men det är online.
Om ni inte vet vad IRL betyder så är ni i gott sällskap. Det visste inte jag heller i tiderna när jag tog mina första stapplande steg på chatten. Skriva och skoja kunde jag redan då, men vissa förkortningar tog mig på säng. Så när personen långt borta på andra sidan skärmen skrev att den träffat någon IRL trodde jag i min enfald att det handlade om Irland och hummade väl nåt artigt till svar utan att bli så där särskilt ivrig.
IRL är en förkortning av In Real Life, alltså i verkliga livet, inget som händer i cyberrymden.

På stickcaféet är det alltid trevligt. Nu var där igen två nya damer, varav jag kände den ena från förut, men den andra var en okänd storhet för mig. Många olika saker är på gång och jag tycker alla är jätteduktiga. Sockor är det som stickas överlägset mest. Och vilka sockor sen!

Här ses flitiga händers verk. De gula härvorna i bakgrunden är växtfärgade.

Så vacker vante, härliga tossor och rejäla sockor.

Finländsk fårull.

I stickcaféet får man alltid hjälp. Här hjälps två damer åt att reda ut en trasslig härva. Ser redan nu framemot nästa tisdag och stickcafébesök.

 

Smittad

Som katten runt het gröt cirklade jag först runt härvan med Cascades Heritage Sock Yarn. 75% merinoull, 25% nylon och går att tvätta i 30 grader. Så mjukt och skönt.
Det kunde väl inte vara så farligt om jag bara nystade? Då hade jag inte ännu påbörjat nånting nytt.

Men nystanet var så läckert och ropade: Kom hit, lägg upp, sticka! Och jag har inte makt att motstå såna lockrop. Innan jag visste ordet av var den första mönsterrapporten stickad.

Men lätt är det inte att försöka se på TV eller umgås tillika som mönstret ska följas. Igår fick jag riva upp två gånger. När det trasslade till sig en tredje gång insåg jag att det var bäst att lägga undan stickningen och krypa ner mellan lakanen.
Så trevligt att sticka lite mönster igen att jag inte riktigt skulle ha tid med jobbet nu. I onsdag ska jag iväg till huvudstaden. Tyvärr tror jag att den här stickningen inte lämpar sig i bussen? Och då kan det ju hända att jag bara MÅSTE starta ett nytt projekt igen. Tror ni att jag är smittad av Tilda?

Ett litet misstag

OOOPS! Det är ju bokköpsstopp här i huset, men...
Ja, alltså igår råkade den här underbara grytlappsboken ramla ner i vår postlåda. Jag hade "glömt" att avbeställa den från bokklubben. Och nu kan jag absolut inte återsända den. Hur skulle det se ut? :)

Den är helt ljuuuvlig. Hantverksföreningen Taito Uusimaa har samlat in mönster på grytlappar och gav i höstas ut boken.

Så många fina mönster att jag blir alldeles yr i huvudet. Skulle vilja testa på allihopa på en gång. Jag är faktiskt lite svag för virkade grytlappar. Det hänger ihop med att min mormor i tiderna lärde mig virka just grytlappar. Hon hade sånt tålamod med mig och såg alltid till att resultatet blev snyggt. Hon lärde mig virka picot, stolpar av olika slag och när jag var nio år virkade jag en solgul topp, som jag faktiskt har kvar i min garderob än idag.
Hon lärde mig också att virka dukar och läsa diagram, att virka tredimensionellt och hon sockerstärkte mina skålar och fäste alla garnändar. Hennes guldfärgade virknål nr 4 är en dyrgrip i min ägo och handarbetsintresset ett av de finaste arv jag fått.
Om ni vill se flera enskilda bilder från boken rekommenderar jag Virveriikkas blogg. Den är på finska, men det finns ju googles översättning och då får man sig ett gott skratt på köpet! Skämt åsido, bilderna säger allt.
Själv är jag glad att jag klarar mig behjälpligt på tre språk; svenska, finska och engelska. Har ni tänkt på hur många handarbetstidningar det skulle bli om jag ännu klarade av tyskan? Franskan?

Apropå tidningar, var i morse iväg till mataffären, som är granne till sonens affär, efter lite mjölk. Ja, alltså det var mjölk jag skulle ha och lite bröd för det blir nog inget bak här i morgon. Jag har smittats av Tildas åkomma, startitis. Så nu när jag borde bli av med en hel del projekt tänker jag istället enbart på att starta nya och struntar totalt i hushållet.
Så här såg en del av innehållet i matkassen ut, verkar inte vara mjölk för att nu inte tala om bröd,

men ordet stickextra kräver ju nog en åtgärd av mig, liksom ett köpbeslut, inte sant? Nu har jag köpt Allers' lösnummer så länge att jag riktigt börjar fundera på om jag borde prenumerera på den? Men det är ju nog inte stickextra i varje nummer så...

Trots gårdagens lilla snedsteg i min avhållsamma månad, nej, men hej vänta nu, det var ju faktiskt redan februari igår. Jihuuuu! Jag har klarat av att inte köpa en endaste bok under hela januari månad. Det ni!
Luktar det där skryt? Nä, inte ännu, men nu: Har INTE köpt ett endaste nystan garn på två månader. Visst hör jag pukor och trumpeter nu?

Ingen rea

Förra veckan, närmare bestämt på tisdagen, upptäckte jag till min förvåning att jag INTE alls varit på rea-uppköp. Ni vet de där efter julen reorna. I det skedet visste jag ju inte ännu om den kommande resan till grannstaden.
Jag drabbades av ett lindrigt panikanfall. Visst måste ju jag som ansvarsfull medborgare konsumera så att den finländska ekonomin hålls i gång? Tänk om min vägran att köpa diverse prylar gör så att de ekonomiska kurvorna störtdyker?
MEN vad ska en garnoman och bibliofil, som har köpstopp på det bästa hon vet, då handla? Ja, vad? Det var den stora frågan. Inga teknikprylar det är för dyrt. Dessutom har jag satt ett ultimatum på far i huset, ingen tv i köket innan det är renoverat = det kommer inte in en tv där under min livstid, som det nu ser ut.

Lite surfande gav svaret. Förstås behöver jag pärlor som var nedsatta med 20%. Vem skulle nu inte behöva sådana?
Nå, inte jag kanske, för förra gången jag testade med pärlor blev det bara pannkaka av alltihopa och jag fick riva upp allting och plocka bort pärlorna, som jag först trätt på med en ängels tålamod. Brrrr!
Men skam den som ger sig och i en av mina mässfyndsböcker hittade jag hur man kan virka på pärlorna medan man stickar. Så nu var det bara att beställa pärlor. Och fort skulle det gå för klockan var redan 20 och rean skulle ta slut klockan 22.

Och så här gick det när en total pärlidiot fyndade 200 tjeckiska glaspärlor, 5 mm. Om dom här går att använda vet jag inte, för som sagt, det här är inte riktigt min grej. Men nånting måste jag ju få fynda, inte sant? :)

Och snart är det jul igen...

Ja, alltså nog vet jag ju att först kommer det fastlag, sedan påsk och så midsommar, men...
Ja, vad skall en garnoman och bibliofil göra när hon inte får köpa vare sig det ena, garn eller det andra, böcker? Kasta ut far i huset? Verkar lite väl drastiskt. Ser redan framför mig hur den manliga domaren fnyser vid skilsmässoförhandlingarna när han frågar efter orsaken till splittringen:
- Hon köpte mera garn, säger far i husets advokat segervisst. Sedan blir jag dömd till att mista min Adam-plåtlåda, betala underhåll till maken och göra mig av med allt garn. Huuujedamej. Bäst att vara liiite försiktig och ligga lågt en liten tid. Alternativt inte göra annat än sticka och virka så garnen fort tar slut! Men jobbet måste jag ju ändå gå till, så...

Igår på eftermiddagen hamnade jag huxflux iväg till grannstaden tillsammans med äldsta sonen och den yngsta. Riktigt varför det var just jag som skulle framföra bilen är ännu oklart för mig. Bägge sönerna har ju faktiskt körkort. Å ena sidan är det ju nog bäst att jag själv håller i ratten på min egen plåtlåda. Å andra sidan tackar jag ju inte nej till ett litet äventyr, i synnerhet inte när jag nu just skyr far i huset som pesten.
Hur som helst, fick tag på en ypperlig parkeringsplats i centrum och hade ledig ensam tid medan den ena sonen var på möte och den andra vandrade iväg till sin favoritaffär. Men vad skulle jag göra? Besöka Knappboden? Ja, det skulle jag ju kunna göra. Ditåt styrde jag mina steg ända tills jag mindes vad en stickvän berättade häromsistens i stickcafé. Numera finns det garn i Knappboden. Och inte vilket garn som helst utan det ljuvliga schweiziska Lang Yarns. Blev tvungen att tvärnita och vända på klacken omedelbart. Suck!

Vandrade hastigt igenom det förnyade och för mig förvirrande CitySokos. Där finns ju inte garn och inte mycket annat som intresserar mig heller. Tog min tillflykt till KappAhl. Där hittade jag en födelsedagspresent åt min lillasyster, som jag köpte trots att den var 10 euro dyrare än vad jag tänkt lägga ut. Men ibland så...
Sammanstrålade med sönerna i Dressmann och så blev det lite "mamma betalar" samt en födelsedagspresent färdigt till nästa månad.

Och därefter, ja därefter stegade vi faktiskt iväg i samlad tropp till Bokhandeln. Det var vågat, inte sant? Men jag skulle ha plastfickor att förvara alla mina lösryckta sjalmönster i, så det var bara att dra djupt efter andan och öppna dörren och kliva på.
Jag fastnade genast vid ingången för där fanns precis allt jag behöver inför årets julkortspyssel och det med -40%. Jag grävde och grävde och fyllde köpkorgen.

Glittrigt och grant! Här finns både sax, clearstamps och såna där ark med limkuddar och...

Ja, och så då förmånligt!

Och om ni undrar, jadå, jag köpte plastfickorna. I kassan blev det ännu förmånligare än vad den stora skylten angett. -40% blev -44,5%. Men inte nog med det, jag överräckte firmans stamkundskort och fick ytterligare  -10% på allt kontorsmaterial. Tyckte att summan blev löjligt låg för alla inköpen, men skyndade iväg till bilen för att ta oss tillbaka till hemstaden. Döm om min förvåning när jag sent på kvällen hemma kollade kvittot. Det här räknades som kontorsmaterial!!!!! Jag fick alltså en total rabatt på -55,5%. Inte illa och om far i huset nu har nånting att påstå så kan jag bevisa att t o m bokhandeln klassificerar detta som kontorsmaterial.
Nu gäller det bara att förvara det här på ett så säkert ställe att jag hittar det senare i höst när det blir aktuellt att tillverka julkort. Men om det blir en regnig sommar kan jag ju starta med korttillverkningen lite tidigare.

VäI tillbaka i hemstaden beslöt vi oss för att äta ute innan vi gick på födelsedagskalas och åt en smarrig hallon-vitchokladtårta.
Efter kalaset skulle det ännu handlas mat. Sånt gillar jag inte för det är alltid lika svårt att avgöra vad som är hälsosamt, klimatsmart, gott och ens något som jag klarar av att tillverka. Hur jag än vrider och vänder blir det liksom fel och jag borde nog stänga av hjärnan och inte alls försöka vara förståndig.

Så det var precis det jag gjorde, stängde av hjärnan, handlade mjölk, yoghurt, bröd, karelska rågpiroger och grillkorv. Och medan hjärnan var bortkopplad gick jag med raska steg till tidningshyllan trots äldsta sonens vilda protester.

Och där, där hittade jag den här virktidningen. Jippii! En ny härlig virktidning, som finns i matbutiken. Kan det bli bättre?

Jo, en annan virktidning med påskmotiv. Snabbare än vi tror är den helgen här, för långfredagen infaller redan i slutet av mars.
Och nu var jag igång, så också den här slank in i shoppingvagnen.

Och det är jag inte särskilt stolt över, för jag har bestämt mig för att INTE köpa den här estniska handarbetstidningen, som är översatt till finska. Varför? Jo, för att jag gör ändå ingenting därifrån.

Det är en sådan där romantisk kvinnlig stil i tidningen. Snyggt? Jo, men jag kan inte brodera och är alldeles för praktiskt lagd för att använda något sådant här på jobbet.

Däremot skulle jag jättegärna sticka och virka den här, men åt vem?
Det jag uppskattar i den här tidningen är att de lyfter fram sina designers synligt och med stora bokstäver. Ära den som äras bör alltså.

I det här läget var det inte mycket som kunde hindra mig...

... så av bara farten åkte den här tidningen också i shoppingvagnen. Jag måste ju bara ha de där härliga knappnålarna och den fina asken att förvara dem i.

Och så nånting matnyttigt för jobbet.

Och nu trodde ni att faran var över? Men innan jag nådde kassakön fick jag ännu syn på de här två:

Förstås måste jag ju bara ha de här också. Allers för hjärngymnastikens skull och vem skulle nu vilja missa en tidning med Stick-extra innehåll. Fast den här gången var det nog Robert Gustafsson som avgjorde mitt val.
När jag började tumma på tidningen Året Runt blev äldsta sonen alldeles ifrån sig av nervositet och drog fort iväg med kärran till kassan. Och då fick jag snällt lov att lomma efter.
Tyckte det blev aningens dyrt med vår mat den här gången! Kan det bero på den höjda mervärdesskatten? :)

Sockor, modell större

Äntligen är polkkasockorna färdiga. Fäste garntåtarna i morse och redan på eftermiddagen var yngsta sonen här och hämtade dem. Stackare, han har minsann fått vänta på sina sockor, storlek 48. Riktiga bamsingsockor alltså.

Påbörjade den här stickningen redan den andra mars förra året, men sedan blev det liksom inte av att få dem färdiga. Kan inte hjälpas, sockor är nog inte riktigt min grej. Inte ens då jag stickar bägge samtidigt. Till mitt försvar ska väl dock ändå sägas att jag lyckades få åtminstone tre par sockor färdiga i höstas. Ett par blev födelsedagsgåva åt min kusin i Stockholm och två par försvann vid jultiden till grannstaden, så inte är jag ju totalt inkompetent inom det stickområdet, men...
Tyvärr har jag inte fotat dem eller räknat garnmängderna, men om ni vill ha bevis kan ni ju kontakta min kusin C och min svärson! :)

Modell: Helt vanliga herrsockor, modell större
Garn: 7 bröder Polkka från Novita
Åtgång: 174 g
Stickor: Nr 4

Skuld till sparbössan (har förstås inga kontanter på mig, ska jag lämna bankkortet i bössan kanske?): 15 €.
Edit: Betald 11.2.2013
Räknar att 174 g ju nästan är 200 = 4 st nystan på 50 gram á 2,50/50 g. Hängde ni med där nu? Ja, och så var ju det här minsann en UFO = fem euro extra.
Och nu är jag i ärlighetens namn ivrig på att få massor med pengar in i burken för jag vill köpa ett jättefint lyxigt set med stickor i slutet av året. Helst såna där som man kan byta tippen på. Har ju förstås redan ett set med Knit Pro, men man kan väl inte ha för många stickor och kablar? Garn har jag ju ändå hur mycket som helst av så...

Ett litet nystan

Hjäälp! Nu har jag drabbats av stickpanik. I dagarna två har jag funderat och tänkt och nu är det total kaos i hjärnan. Yngsta sonens sockor blir färdiga ikväll om jag lämnar disken och tvätten i fred. Och det ska nog gå bra för jag kan ju ha mörkt i köket och därmed slipper ja se disken.
Men vad hjälper det? Nu kan jag inte bestämma mig: Ska jag börja på något nytt? Eller fortsätta med nåt UFO? Eller ska jag helt enkelt göra som far i huset vill, det vill säga röja upp lite först?
Ack och ve, vem vet? Min hjärna går på högvarv och jag skulle vilja göra sjuttioelva grejer på en gång: Virka en matta, sticka en sjal, sticka två nya halsdukar av Puro, sticka en stegosaurus, en uggla, en pingvin, sticka en halsduk i kont- eller dominoteknik, sticka färdigt två UFO-halsdukar, sticka en ullig tubhalsduk, sticka en tröja av öglemohairgarn, en mönsterstickad jumper osv, osv. Och vad gör jag? Jo, jag bläddrar förstås i ännu flera mönstertidningar och...

Ja, alltså katastrofen är nu ett faktum. Det finns en viss risk för att jag:
a) blir så paralyserad att jag varken kan sticka eller virka
b) omger mig med så mycket garn och stickor att jag inte kan ta mig ut ur huset
c) startar ett så intressant projekt att jag missar alla arbetsuppgifter
d) startar så mycket på en gång att allt blir nya UFO:n
e) förlorar min goda nattsömn
f) börjar prata med garnnystanen i hopp om svar på frågan vad ska jag göra till nästa
Jaaa, inte är det lätt inte och mina anförvanter skakar bara på huvudet åt mig och tycker att nu har jag definitivt bekräftat det som de alltid misstänkt: "Hon är galen".

Idag har jag nästan bestämt mig för att göra något av ett litet nystan. Aurea-härvan nystade jag upp i måndags medan jag väntade att far i huset skulle bli färdig så vi kunde åka iväg till grannstaden.

Aurea är ett härligt garn från teetee, 50% alpacka och 50% silke, 125 meter. Hade i tiderna tänkt skaffa mera av det här garnet och virka en basker, men jag ska ju inte ha mera garn! Hoppas att det här skulle räcka till en halskrage eller cowl, som det heter på engelska. Har stickat två provlappar idag, men är fortfarande lite osäker. Skulle inte vilja gå ner till stickor nr 2½, men har inte 40 cm rundsticka annat än 4:an, 3:an och 2½. Men räcker 50 gram till det tänkta projektet?

Smuggelgods

I tisdags var jag till stickcaféet. Riktigt bra att jag inte alltså har kvällskurs i grannstaden så hinner jag titta in i caféet en liten stund på eftermiddagarna. Jag fortsätter att sticka på Polkka-sockorna. Har redan hälen färdig på den ena och ska fixa den på den andra och sedan bara sticka. Vill ha dem fort färdiga, men ibland går det trögare än jag vill.

I tisdags hade vi glädjen att få besök av självaste Tilda. Hon delade generöst med sig av sitt "avfall". Och som hon skriver, vi kastade oss över böcker och tidningar. Själv försökte jag vara mycket förståndig och lite avhållsam, så jag tog endast två virkböcker med mig hem. Och dem smugglade jag in utan att far i huset märkte någonting. Det är ju bokstopp i vårt hus och även om han skulle ha gillat priset för de här två böckerna (fick dem alldeles gratis) så skulle han genast ha frågat:
- Va ska du med dom?
Nå, vad skulle jag ha svarat då? Virka förstås. Verkligt dum fråga juh, vad gör man med virkböcker om inte virkar från dem?

Den här är rena rama fyndet och den grabbade jag genast tag i utan att ens ha bläddrat i den. Den är från år 1979 och innehåller mönster till 25 olika stjärnor. Döm om min förvåning när jag hittade precis det jag varit på jakt efter:

Mönster till en badrumsmatta!!! Måste ha varit ödet som spelade in här.

Sen kan jag inte låta bli att tycka om den här Värmlandsstjärnan. Jag tycker att blomman skogstjärnan är så vacker.

Den andra boken jag smugglade in i huset var på finska. Den bläddrade jag faktiskt i innan jag tog den med mig hem. Hittade så fina mönster på grytlappar i den, så klart som korvspad att jag måste ha den.
Tusen TACK Tilda!

Puro halsduk

Jihaaa! Årets första julklapp fick jag färdig i fredags. Ja, skratta ni bara, men det gäller att vara ute i god tid för att hinna. Det är ju bara 343 dar kvar nu, dvs 11 månader, en vecka och två dagar. Räknat från idag alltså. En nedräkning som kan göra vem som helst nervös, för knappt har man fått bort julen innan det är dags att börja planera inför nästa. Men ta ingen stress nu. Ni andra som är betydligt duktigare och snabbare att sticka, virka och knåpa behöver inte alls starta i lika god tid som undertecknad. Finns dessutom en viss risk att jag kommer att förlägga julklapparna nu när jag är ute i så här god tid.

Nåja, det här var ett sorts mellanarbete under jullovet för det kändes trist att se på tv utan nånting för händerna.
Idag hade jag med halsduken till stickcaféet i stan där vi hade rena rama julafton, tack vare Tilda. Men det är en annan historia, som jag ska återkomma till senare.
Halsduken hade jag inte med mig för att skryta utan endast för att fråga råd: Behöver den blockas?
Svaret jag fick var: Nej.
Puuuh, tack och lov för det. Nu behöver jag inte ännu röja bruna bordet. Tror att jag nu en låååååång tid ska syssla enbart med projekt som inte kräver blockning. Allt för att slippa röja och städa.

Men tillbaka till rubriken för inlägget, alltså halsduken...

Modell: Flätmönstrad halsduk, modell 23 från Novita-tidningen hösten 2009
Garn: Puro från Novita, färgen jäätynyt karpalo (översatt ungefär frostnupet tranbär), inhandlat i Prisma i Tallinn i augusti år 2009
Åtgång: 200 g
Stickor: Nr 5½

1,90 m lång och jättemjuk i 100% ull. Tror jag ska gräva lite i garnlagret och göra en till, för det var så roligt.
15 € i sparbössan, 2,50/50 gram garn och 5 € för att den blev färdig. Räknade den som UFO eftersom den var påbörjad förra året. Visserligen i december och det tog inte ens en månad att sticka den, men ändå...
Och den av er som har gott minne kanske kommer ihåg ett liknande alster från KYH-omgången år 2010. Och helt rätt, samma garn och samma mönster, som sagt trevligt att sticka.

Sparbössan

I Facebook (eller vänta nu, heter det på Facebook?) finns den härliga gruppen Online Stickcafé med över 5 000 medlemmar. Härligt! Förstås är jag med där mer eller mindre aktivt. En av årets härliga idéer är att sätta undan pengar an efter som man färdigställt sina projekt. I slutet av året skulle man tömma sparbössan och få köpa vad man vill med slantarna. Låter bra inte sant? Förslaget var 10 kronor/50 gram garn som man använt från sitt lager. Skulle väl bli ungefär 1,20 euro lite beroende på valutakursen. 

Hittade den perfekta sparbössan. Den fick jag i julklapp av mamma. Full av godis och med en femtiolapp gömd inuti. Borde kanske ha låtit sedeln vara kvar där som ett litet frö på skattkistans botten?

Visst är han söt?
Jag hade tidigare ganska klart för mig vad jag skulle stoppa för summor i min Nalle Puh sparbössa.

Men så läste jag förstås Tildas blogg och såg att hon tänker stoppa mycket mera pengar i sin sparbössa. Hon är dessutom flitigare än jag. Oj, och så blev jag helt förvirrad. Totalt kaos i hjärnan. Hur ska jag nu göra? Stoppa in 2,50 €/50 g garn som använts och 5 €/UFO som jag gör färdigt och 2 €/andra projekt som jag får färdiga? Låter det för snålt? Eller ta de verkliga garnkostnaderna då när jag känner till dem och sen samma 5 och 2 euro?
2,50 är ju den gräns jag brukar sätta per 50 gram garn för mig själv då det gäller att fynda. Ja, alltså jag har nog vissa spärrar vad gäller garn också. Det kanske ni inte visste?
Men nu vet jag inte hur jag ska räkna? Hur kunde det plötsligt bli så svårt? Det är farligt att läsa bloggar!

I fredags fick jag en halsduk på 200 g färdig, men kan inte visa den för att jag inte vet vilka pengar som ska åka ner i sparbössan. Huuu! Reglerna är ju mycket enkla, deltagandet frivilligt och friheten stor: Man får göra som man själv vill! Och det är just det som är det svåraste här i livet. Att bestämma själv i såna här situationer.

Inte köpa, inte köpa, inte köpa....

Nej, nej, inte köpa mera garn, nej, nej. Kanske inte köpa nånting överhuvudtaget? Men då är det inget kul att följa med till Robin Hood och bara släpa hem kattmat.
Nej, nånting måste man ju ha för besväret. I lördags kom jag alltså hem med den här tidningen:

På svenska skulle den heta, De vackraste handarbeten (fritt översatt). Egentligen helt dumt för i fredags fick jag ju den här:

Och där ståtar en sjal i Missonistil på pärmbilden. Missoni försvann ju i fredags i ett litet flygplan i Brasilien tillsammans med frun och några andra. Ett omen kanske?

Nej, alltså jag skulle inte köpa. Tyvärr köpte jag inte Puro-garn med röd lapp. Igår i stickcaféet fick jag höra av vår ledare att Novita kommer att upphöra med just det garnet. Suck! Varför, ack, varför?
Jag vill ju att man ska kunna njuta länge av sköna fina färgglada garner. Vill kunna sticka av garner jag är familjär med. Okända sorter är alltid en risk. Förstås är det kul att pröva på nytt, men nån måtta får det väl ändå vara. Varför har garn så kort livslängd?

Jag blev av med kvällskursen i grannstaden. Ja, alltså den blev inhiberad för att den inte väckte det minsta intresse, ingen anmälde sig helt enkelt. Enligt rektorn beror det på att OpenOffice med Writer och Calc är okända program. Jaa, kanske det eller så hinner ingen på kurs längre för att alla sitter hemma och stickar och virkar?

Men nu hinner jag åtminstone en liten stund delta i stickcaféet, så alltid något positivt, trots att inkomsterna sjunker. I stickcaféet är det nu dominostickning, som är på tapeten. Det är härligt att få lära sig nya tekniker, men nu just hinner jag inte. Måste bli färdig med det jag håller på att sticka. Kan inte hela tiden börja på nytt.
Till råga på allt har far i huset kommit på den fantastiska idén att alla garnlådor och kassar jag har staplat framför verandadörren för att liksom hålla kylan stången, skall vara tömda på våren så dörren igen kan öppnas. Hej, hallåååå, hur ska jag hinna med det?
Kanske jag nu måste hoppas på en sen vår?

Polkka-socka

Har fått ge upp mitt stolta vantprojekt tills vidare. Klarar inte av MB = make bobble. Har förstås kollat på Youtube och gör helt rätt. MEN det blir alldeles för stora hål i vantarna. Suck!
Måste klura ut ett annat sätt att göra de där bobblarna på. Nån som har ett förslag? Tips? Råd?
Utan de där "plupparna" blir liksom inte mönstret som det skall. Funderade t o m på att virka dit dem, men blir så svårt med diagrammet då och nu just vill jag mest av allt ha flyt på stickorna.

Grävde alltså fram ett UFO, närmare bestämt ett strumpskaft. Lade upp och stickade några varv på strumpskaft nummer två så att chansen att sockorna skall bli färdiga inom detta år ökar! :)
Lider ju svårt av det där andra-socksyndromet = den andra är såååååå tråkig att sticka.

Har idag också hunnit sticka på julklappshalsduken, årets julklapp alltså. Det gäller att vara ute i tid. I går natt hade jag kunnat sticka hur länge som helst på den, men efter kl. 00.30 tänkte jag att det är ju en dag i morgon också och gick och lade mig. Få se om dagens strumpskaft är lika inspirerande...

Garnåtgång i april 2012

Läste Tildas årssammanfattning och inser att här ligger jag rejält i lä. Undrar förstås om det alls är till nån nytta att uppdatera när jag ligger ca ett år efter. Håhåjaaa...

Och genant nog minns jag inte riktigt vad som hände i april heller. Virkade nåt och gav bort det. Vägde inget och fotade inte heller. Men ett framsteg är ju att garnlagret inte heller ökade på grund av mig!

Så här såg det i varje fall ut:

Erhållit av SNY:                 100 g
Donerade:                             40 g

Garnlagret:
Ingående saldo från mars       25 829 g
+ i april                                           60 g
Garnlagret totalt:                   25 889 g

Inte illa, eller hur? Synd att jag inte minns vad jag gjorde av med, då kunde det ju t o m ha blivit minus i lagret. Det ni!

Kolla vad jag fick till julklapp:

Det är nån i huset, som tror att jag är pysslig!

Nytt år - nytt projekt

Och så vaknade vi till en grådaskig ny dag på det nya året. Ute regn och blixthalka, inomhus febril verksamhet. Fick nämligen för mig att jag skulle börja på ett nytt projekt det nya året till ära. Sagt och gjort. Mönstret inleder stickåret i Knitting 2013 Calendar. Och kalendern finns förstås här på mitt skrivbord, var annars?

Ett par vantar ska det bli är det tänkt. Nu gällde det att hitta lämpligt garn.
Jag startade med favoritfärgen och sju bröder.

Gjorde stickprov, hittade rätt storlek på strumpstickorna, trodde jag, men...
Nä, det där såg nog för litet ut. Inte skulle det ju bli en babyvante. Insåg att det behövs grövre garn.

Nu blev det till att nysta.

Härligt garn och fortfarande i en bra nyans om ni frågar mig, men inte ännu heller blev det bra.

Nysta på nytt.

Men nu kan jag inte använda mig av de här strumpstickorna, måste hitta grövre.

Och jag som så skulle vilja sticka med de där fyrkantiga Knit Pro-stickorna. De är så sköna i handen och det löper så bra med dem.

De fyra första varven på vanten ser nu ut så här. Hmmmm... Undrar om det blir bra?


ETT RIKTIGT GOTT NYTT HÄRLIGT STICK/VIRKÅR TILL ER ALLA!

Baktus

Inser till min förfäran att det mesta är ouppdaterat här på bloggen och snart är året slut och...
Har dessvärre inte riktigt hållit vare sig ordning eller räknat allting heller. Det enda jag har hållit ett vakande öga på är garnlagret, men det är en annan historia.
Har också en hel del alster som slunkit genom fingrarna utan att jag vare sig fotat eller vägt dem. Men så är det när man är ivrig att glädja sina icke-stickande medmänniskor!

I höstas, närmare bestämt i oktober, fick jag i varje fall min Baktus-sjal(halsduk?) färdig. Den har väckt oproportionerligt stor beundran med tanke på att det enbart är fråga om rätstickning och att garnet randar sig självt. Men det är kanske färgerna som gjort det, alltså väckt beundran?
Varm och skön är den och har kommit väl till pass i de kyliga höstvindarna. Ja, alltså den är min och bara min! Äntligen nåt åt mig också.
Påbörjade den som ett KYH-projekt den 22.6 så det var ju verkligen på tiden att få sjalen färdig.

Modell: Rätstickad Baktussjal

Garn: 7 bröder Raita (=Rand) från Novita

Åtgång: 300 g

Stickor: Nr 4

Om du själv vill testa på en sådan här sjal/halsduk är det mycket lätt. Lägg upp tre maskor, sticka rätstickning, öka vart 4:e varv tills första nystanet på 150 g är slut. Nu börjar du istället minsta vart 4:e varv och simsalabimsala så är sjalen färdig. 7 bröder-garnet består av 75% ull och 25% polyamid = slitstarkt. Går att tvätta i maskin. Ett nystan på 150 g ger 300 m.

 

Julen kom och gick...

... några klappar vi i säcken fick!
OOPS! Julrimmandet är över för i år liksom helgen. Hoppas att ni alla haft en riktigt skön jul och hunnit njuta. Hos oss har det varit full rulle, kravlöst och stressfritt (nästan). Ingen julstädning förrän idag då dottern på sin lediga dag fick fnatt och städade en stor del av våra köksskåp innan hon åkte hem igen till sitt i grannstaden. En ödmjuk moder tackar och tar emot och förstår inte alls varifrån dottern har ärvt sina ordentlighetsgener? Kanske hon blev miljöskadad i det råddiga barndomshemmet?

Det bästa med julen för mig är utan tvekan att barnen kommer på besök och att få ge julklappar. Det är en sån glädje att klura ut vad ens nära och kära kanske vill ha, eller kan ha nytta av, eller njuta av, eller att överraska dem.
I år var det tyvärr sällsynt få som fick hemgjorda klappar. Har helt enkelt inte haft tid. I år lyckades jag förstås igen gömma en julklapp så jag omöjligt kunde hitta den. Suck!
Men upp med hakan. Nu är i alla fall födelsedagspresenten färdig för i vår. Men vänta nu, var lade jag gåvan nu igen?

På juldagen överfölls jag av ett enormt sug att få sitta ner och sticka lite. Strumpor skulle ju vara nyttigt och bra. Hittade lämpligt garnnystan på nolltid. Men fyrans strumpstickor gick inte att finna. Ack och ve. Började på en halsduk istället. Tänkte att då har jag åtminstone en julklapp klar i tid år 2013.
Men idag då jag städade i sovrummet hittade jag ett helt annat nystan, som också skulle kunna bli en halsduk. Ack, alla dessa val...

Pysslade julkorten själv i år igen och blev väldigt glad när jag/vi fick ett sådant här av svägerskan med familj:

Som gjort för mig, eller hur?

Att njuta är en konst som husets fyrfotade minsann kan, eller vad sägs om Lurvinges stil?

Julkalender

Är så glad åt DROPS årliga julkalender. Men även detta år kommer jag INTE att hinna göra något därifrån. Kalendern borde vara i november eller kanske ännu hellre i oktober så att jag skulle hinna med. :)

Lillajul

Har varit på jobb idag. Fryser och är rätt trött. Förlorade ett långt inlägg i cyberrymden. Jäkla nollor och ettor som stal min text!
Hur som helst;  
En riktigt trevlig lillajul till er allihopa!