En toppendag

- Hur ringer du nu? Klockan är ju sju, hörde jag morfar i huset säga i morse när han svarade i sin mobil. Automatiskt kollade jag på klockan. Den var inte alls sju, utan 7:57. Han har, minst sagt, en konstig tidsuppfattning.
- Va? Nu, är du redan på väg, hörde jag honom fortsätta i telefon och nu blev jag verkligt nyfiken. Vem talade han riktigt med? Hans systrar uteslöt jag på stående fot, för han hade inte det tonfallet. Våra söner då? Tveksamt!
- Nä, int kan du koma hit nu. Inge ska ju på jobb.
Nu fattade jag inget alls. Vem skulle det störa att jag skulle iväg på jobb?

Morfar i huset suckade och stönade. Sedan rusade han runt som ett jehu och fixade och ordnade, medan jag lugnt klev in i duschen.
När jag var färdig och hade svept min noppiga morgonrock/badrock om mej, knackade det på ytterdörren.
- Du skulle nog kunna vara lite gladare i telefon och svara lite vänligare, sa dottern harmset åt fadern.
- Han håller på att bli en knarrig gammal gubbe, fnissade jag glatt. Stackars karl. Nu hade han tre kvinnor i huset, så han höll klokt nog tyst. Inte för att jag nu tror att lilla M hade så stor skillnad. Hon visste nog att hon skulle bli mottagen med öppna armar. Och dessutom var hon mest intresserad av det röda juläpplet. Hon är så söööt, så härlig och så ljuvlig att umgås med. Jag hade vet ni stora svårigheter att slita mej hemifrån i morse.
Att vi hade morgontidiga gäster beror på att lilla M hade vaknat redan vid sextiden, så de kom tidigt iväg. Och det var ju allt tur för mej, så hann jag träffa dem.

Ikväll var det kursavslutning i den bästa av byar i grannkommunen.

Vi festade på hembakta julstjärnor. Mums!

Och för att nu inte vara alltigenom ohälsosamma, så kalasade vi också på ostmackor. Supergoda med hembakt jästbröd.

Och jag fick så fina gåvor att jag blev riktigt tårögd. Fina spröda och goda pepparkakor i mängd, hemgjorda tvålar och en hel plastkasse full med det där underbara jästbrödet.

Stort tack till alla duktiga kursdeltagare och till bagerskan! Det kommer att bli tomt på onsdagskvällarna framöver.

Och pssst, säg inget till dottern, för precis idag sa hon att hon längtade så efter just det här jästbrödet.

I det här huset går brödet åt ändå. Så här mycket försvann det vid vårt sena kvällste alldeles nyss. Om jag får sjuk mage i natt vet jag inte vem jag skall skylla på! Antagligen egen dårskap. Men det är så gott med det här nybakta brödet att... ja, så gott att det är svårt att avhålla sig från att njuta av det!

Om ni tycker att fotona är konstiga, så beror det enbart på att jag testat kameran i min ärvda telefon!