Döstädning

Under veckan som gick, kom jag varje dag hem med andan i halsen. Vad månne morfar i huset nu hade grävt fram? Och felet var förstås helt mitt eget. Jag försökte nämligen introducera döstädning för honom. Han är inte mycket för nymodigheter, så han konstaterade lite spetsigt att:
- Ja, alltså ska vi då blir kvar med en omgång kläder och så mycket mat i kylskåpet att vi får frukost imorgon.
- Nej, nej, inte är det så, utan...

Så han har nu i veckan roat sig med att dels gräva i högar som både den äldsta och den yngsta lämnat efter sig då de tillfälligt bott här mellan två bostadsorter, innan de hittat ny hyresbostad åt sig. Och allt var bra så länge han höll på med sönernas saker. Men en dag då jag kom hem var han så upprörd att han knappt fick fram rösten:
- Vet du vad jag hittade idag? Jo, en stor låda full med väskor.
- Stöööön.
- Hur kan du ha så många väskor?
- Ärhm...
- Det fanns ännu prislappen kvar på några.
- Åååh, men...
- Ja, jag radade dem nu i ordning så de inte far illa.
- Tack, sa jag med min ynkligaste lilla röst.

Nu vet jag inte om jag vågar åka till jobbet längre och göra långa dagar. Under veckoslutet har jag nu funderat febrilt om jag har några gömmor någonstans ännu. I fredags hade morfar i huset i varje fall hittat en låda full med "mystiska" kläder. Han trodde att de var mina, men jag såg ju direkt att så inte var fallet, förutom en blå- och vitprickig blus, som verkligen var min och som var på tok för liten och inte riktigt min färg heller.
- Men det där är ju lådan, som skulle till Samaria, stönade jag svagt.
- Är du säker på det, frågade han misstänksamt.
- Jo, ser du inte att där är killarnas gamla jeans, en safarijacka osv.
- Är det inte dina kläder då?
- Nej, absolut inte alla de där, svarade jag och viftade lite obestämt i luften.
Nu ligger kläderna på soffryggen i väntan på en bättre låda och noggrann genomgång. Dock inte av mej. Det får nog morfar i huset sköta helt själv, så det så.
Och han är strängt förbjuden att gå in i hobbyrummet. där har han absolut inget att göra och där ska då INTE döstädas. Så det så!

En positiv sak har dock kommit fram ur den här döstädningen. Nu ska det väl äntligen gå att få upp den där garderoben i sovrummet. Vi har ju bara bott här i tre och ett halvt år, så...

Igår kväll var iväg till gravgårdarna, men eftersom det duggregnade vägrade jag ta ut min "stora" kamera ur bilen. Morfar i huset var inte riktigt nöjd.

Jag fotograferade månen här hemma istället!

Hur jag riktigt mixtrade för att få den här häftiga bilden vet jag tyvärr inte riktigt säkert. Men en fin månskenskväll var det igår.

Jag var för övrigt jätteduktig igår och tog till en UFO istället för att börja virka på någonting nytt. Visst dunkar ni mej nu i ryggen och säger: Hurra va bra!?

För övrigt, så vaknade jag igen klockan fem i morse, men den här gången var jag snäll och vände mej enbart i sängen innan jag somnade om. Det är inte mitt fel att klockan flyttas fram och tillbaka och min sömnrytm far åt pipsvängen. Att vakna klockan sex är riktigt bra, men inte direkt att vakna klockan fem.

Önskar er alla en riktigt fin start på inkommande vecka.