Lembois

I morse skulle jag ha kunnat sjunga som Jill Johnson: "Här i den stilla gryningen..." för jag steg upp tillika med solen då månen ännu sken på fönsterblecket. Det var alltså min sovmorgon det. I morgon får jag göra ett nytt försök att sova lite längre. Få se hur det går.

Apropå fönsterblecket, enligt Niklas Strömstedt bor månen  där! Och nu tycker morfar i huset att jag ska sluta spela kärlekssånger på hög volym och jag måste kanske lyda? Är väl nog bäst så fastän musik är bra både för knoppen och kroppen.

Dagarna har flutit på här med jobb och i måndags till och med lite fritid! Då startade jag först upp en ny kurs i den bästa av byar och sedan susade jag direkt hem. Här hann jag fixa två korvmackor åt mej och grabba tag i surfplattan innan Adam plåtlådans kylare vändes mot Lembois. Där är det vackert med mycket vatten och det verkar vara en riktigt livlig ort. Men min utsikt bestod igen av en byggarbetsplats, vad annat?

Den här mannen sade ifrån på skarpen att man ska ha hjälm på huvudet när man rör sig på bygget. Och självklart skall man det, i synnerhet som han viftade hejvilt med den där långa slangen. Jag vågade inte alls gå ur bilen, men morfar i huset stegade tufft förbi karlen och betongbilen. Och sen skulle ni ha sett skorna! Morfar i huset var lerig ända upp till fotknölarna.

Här byggs ett nytt våningshus och visst får invånarna vacker utsikt. Kanske man borde flytta till Birkaland? Det är både naturskönt och verkar driftigt, för här byggs en hel del. Efter att byggjärnen till mellanväggen levererats var det dags att styra hemåt. Men först skulle vi göra ett nedslag i Ideapark. Det hade morfar i huset lovat. Jag var lite skeptisk, för jag vet vad han tycker om stora köpcentra. Men vi skulle ha en gåva åt lilla M och då kan morfar i huset göra vad som helst. Så där vandrade vi omkring i en stoooor leksaksaffär. Och till all tur hittade vi det som morfar skulle ha åt den lilla. Sedan började han förstås gnälla. Nej, inte fick jag gå in i Clas Ohlson, inte i Sinelli, inte i KappAhl, osv. 
Nej, alltså inte i en enda spännande affär fick jag gå. Suck! Man ska inte ha morfar i huset med sig.
- Men du fick ju se på kläder, sa morfar i huset högeligen förvånad då jag klagade min nöd. Jo, precis genom skyltfönstren då vi hastade förbi. Och nej, vi kunde inte heller äta i Ideapark, för det fanns inget, som morfar i huset gillade. Morr! Om det inte var fel på priset så saknades hans evinnerliga wienerschnitzel. Suck!

När vi kom ut från köpcentret så började jag gå åt ett håll och morfar i huset åt ett annat.
- Nu går du åt fel håll.
- Nää, bilen är dit, sa han och viftade söderut.
- Men ser du inte att lekparken med båtar är där och det betyder att vi ska dit, muttrade jag och viftade norrut.
- Nä, vi ska dit.
- Nå, om du behöver extra motion, så...

Och jo, så travade vi på åt fel håll och jag började alltmera likna en surgurka. Till sist fick ju morfar i huset ge sig. Jag hade haft rätt hela tiden. Och av detta lärde vi oss att lita aldrig på honom då han kommer ut från ett stort köpcentra!

Ha nu en riktigt bra dag. Jag måste iväg på jobb. Vi ska ha möte med chefens chef och sedan blir det undervisning dagen lång.