En ängels tålamod

Morfar i huset har sådan energi att jag baxnar. Jag hinner inte med i hans takt heller. Alltid när jag gör någonting annat så kommer han och ger order. Plötsligt skall två hyllor tömmas på kurspapper och det ska förstås ske genast. Jag hinner inte ens fundera innan det mesta är slängt i pappersinsamlingskassen.
- Men övningarna går ju att använda, försöker jag förgäves protestera. Det är ju ingen vits att skriva ut nya hela tiden. Ett par papper borde jag väl ändå få spara?

Igår var det nära att det skulle ha blivit gråt och tandagnisslan och stryptag. Vi hade redan sorterat garn på löpande band, så jag var alldeles yr i bollen och hade snudd på huvudvärk. Så jag tänkte helt lugnt koppla av med filmen Pretty Woman och njuta av lördagskvällen. Vad tror ni att händer? Jo, morfar i huset kommer dragandes med en stor plastlåda full av garn och vill att jag skall börja sortera och ordna upp. Morrr!
Jag biter ihop och stirrar envist på dumburken. Han sorterar radar ut garnen och in dem tillbaka allt medan han säger vad varje nystan heter och vilken färgkod det har. Jag närmar mig exploderingspunkten och tydligen inser han det, för han ger småningom surmulet upp och börjar göra annat.
Sedan sätter han sig i soffan och börjar gnälla:
- Hur många gånger har du sett den där riktigt?
- Många, men det gör inget.
- Den visades ju alldeles nyss.
- Nå, det gjord den nu int alls.
- Det är en så dålig film.
- Jo, kanske, men det är bra musik och Julia är åtminstone bra och Richard en riktig läckerbit.
- Nå, han är nu inget att ha mera.
- Det gör inget, sa jag och bet ihop tänderna för att kunna hålla tyst och inte säga de där välvalda orden, som jag hade lust att vräka ur mej. Nästa gång han ska se på sport så kommer jag inte alls att sitta tyst med en stickning bredvid honom. Ack nej, då ska jag kommentera allting och prata, så han inte alls hinner höra vad kommentatorerna säger. Det drar väl ihop sig till EM i friidrott i Berlin snart, inte sant? Vänta bara...

Nå i morse var allting lugnt och morfar i huset bad mej snällt och vänligt sortera garnen i den där plastlådan samt fylla en annan låda så vi skulle få bort alla intressanta nystan från soffan. Jag gjorde det villigt och glatt och nu har vi nästan allting från högarna i källartrappan uppsorterat och snyggt förpackat. Bra jobbat, eller hur? Morfar i huset har kånkat och burit och visat en ängels tålamod. Visserligen har han klagat för barnen att han befinner sig i garnh_lv_tet. Men han har inte grälat på mej, tack och lov!

I början såg hans system ut så här, ända tills jag kom och förstörde allting genom att säga att jag har allting arkiverat i en Excel-tabell i datorn.

Så här ordentlig har han varit med alla tygbitar, som vi har hittat. Lika ordentligt har han dokumenterat alla matt-trasrullar. Jag är stum av beundran! Och jag fattar inte hur han orkar.

Idag hade jag kökskommendering helt frivilligt. Inte går det väl an att ha den semestrande äldsta sonen att laga mat varje dag? Så idag gjorde jag "Den jäktades kållåda" enligt ett recept, som jag hittade i senaste Pirkka-tidningen. Gick snabbt att tillreda och var riktigt gott.
Disken har vi delat på, så att jag i morse radade i maskinen och den äldsta sonen tömde den idag och radade i sin tur i. Visst är det skönt med diskmaskin?

Önskar er alla en bra start på veckan.
Uuuh, själv börjar jag jobba igen på onsdag. Hur nu det ska gå till?