Hasses sommarshow 2018

Igår kväll var jag igen iväg till den bästa delen av stan, för där uppträdde Hasse, det vill säga Hans Martin med sin sommarshow. Han hade med sig dansbandet Tommys, sin kusin Maj-Britt Martin, Ann-Katrine Burman och ståupparen Sören Storbäck. 

Det var fullsatt i salen i Liljendalgården igår. Härligt! Förväntansfullt sorl innan artistvännerna drog igång med ett fartfyllt Siw Malmkvist potpurri. Dom sjöng bland annat Mamma är lik sin mamma och några andra 60-tals hits. Och säga vad man vill, men musiken var bättre förr!

Markus Stara i Tommys spelade keyboard och dragspel, dessutom sjöng han också. Maj-Britt igen sjöng bland annat Togheter again.

Ann-Katrine sjöng låtar från sin skiva men också Mot nya mål. 

Sören berättade många roliga historier. Han fick hela salen att kikna av skratt. Han konstaterade bland annat att: "Äktenskapet är största orsaken till skilsmässa".

Ann-Katrine skojade också till det. Och kolla så fin virkad väska hon har! Likaså en fin handvirkad sjal. Hon sjöng Drömmen om Elin med en helt annan rolig och underfundig text.

Hasse sjöng bland annat Mary Lou i duett med Maj-Britt. Också det en 60-tals låt. I bakgrunden Markus Stara och Tom Käldström, skymd basisten Kent Vikstrand.

Hasse ingick i dansbandet Tommys förut. Nu är det Tom som är kapellmästare och solist. Men både Markus och trummisen Affe Tuomela sjunger också. Igår framförde de låtar från sin nya skiva, bland annat Ingenting Ingenting. 
Om du missade dem igår så får du en chans att njuta av dem på Dansholmen den 25.8. Tommys och Hasse var och spelade till Malung under dansbandsveckan. Där var hela 7 000 personer på plats. Knappast något som är möjligt i Tolkis, eller vad tror ni?

Kvällen största stjärna och ett riktigt charmtroll var den här killen, Niklas Käldström, 5 år. Den gossen går i pappa Toms fotspår. I bakgrunden Affe, trummis i Tommys.
En fin kväll med proffsiga artister och många härliga människor, som jag hann byta några ord med. Och säga vad man vill, Liljendal är bäst! Det var nu tredje gången den här sommaren som jag var iväg på musikevenemang till Liljendal och alla tre gånger har det varit riktigt bra, så det så.

Här hemma passerar mitt liv revy, då morfar i huset fortsätter sitt slitsamma jobb med att sortera ut kläder och grejer. Jag lyckades rädda min urgamla lekdräkt, som jag har fått av farmor, han slängde fleecerocken med foder, som jag sydde åt den nästäldsta för länge, länge sedan i loppislådan, han hittade min vita handduk i våffeltyg med korsstygnsbroderier också den från barndomen, jag räddade min handarbetspåse från folkskoletiden, då jag förbjöd honom att slänga den. Jag hittade ett stort häfte från år 2009 fyllt med mina flödestexter, Vad ska jag göra med det?
Jag har gett honom tillåtelse att bränna gamla brev, som jag fått i retur av en vänlig människa, som hade sparat dem. MEN jag har förbjudit honom att röra plaggen i min garderob!
Jag hittade lillsyrrans utförliga beskrivning över hur vi år 1999 skulle ta oss till minsta syrran i Värmland. På den tiden var det inte tal om GPS utan det gällde att läsa kartan rätt.
Jag räddade en orange tröja, som min mormor stickat åt mej för länge, länge sedan. Den går förstås inte på mej längre, men den är ett minne så det så.
Jag sparade också en vit silkig skjorta med spetsar, som lillsyrran sydde åt mej till en julfest på 1980-talet. Den går inte heller på mej längre, men också den är ett minne att vårda.

Och nu, nu borde jag gå igenom lådan med texten "Nyare sticktidningar". Det var alltså för fyra år sedan de var nyare...