Sällskap i sovrummet

Gissa vem som har varit till stan idag och veckohandlat när gradstocken visade +32?
Just precis, en hungrig tokstolle, som igår läste hur man kan spara energi. En av sakerna man skulle göra var att se till att ha kylskåpet fullt. Så jag iväg till stan och handla, för jag vill ju inte att kylskåpet ska känna sig ensamt och tomt. Och förstås vill jag spara energi. Dock berättade inte den där guiden vad jag skall göra om vi inte hinner göra av med allt som jag proppar in i kylskåpet. Det borde ju inte få bli matspill heller.

Jag var i gott sällskap med äldsta sonen och han är sin far upp i dagen:
- Int behöver vi det där.
- Men...
- Int ska vi ha så mycket.
- Men...
- Vi kan ju fara och handla sen på nytt.
- Men ingen vill ju till stan om det är så här hett.

I morse steg jag upp före klockan sju. Sedan satt jag alldeles knäpptyst och stickade och stickade. Och jag hann få den ena lilla sockan färdig innan morfar i huset vaknade och började ge order.
- Stickar du sockor mitt i hetaste sommaren, sa han mäkta förvånat när han äntligen hade gnuggat sömngruset ur korpgluggarna.
- Jo, snart är det höst och då behövs dom, svarade jag tvärsäkert.

Sedan började ordergivningen. Minst en tredjedel av kläder, lakan, handdukar, grejer osv, ska bort. Lite svårt att veta vad som får gå och vad som "lönar" sig att spara. till råga på allt har vi helt olika åsikter. När jag säger släng, så protesterar han och vice versa.

Men han är snäll, ack så snäll, för i onsdags när jag kom hem från sommarshowen, hade jag fått sällskap i sovrummet!

Han hade spikat upp min Nalle Puh-tavla på väggen, så att jag blir ännu gladare när jag vaknar. Eftersom jag nästan hade glömt min tavla, så skulle han ju lika bra ha kunnat slänga den eller gömma den utan att jag hade vetat någonting alls om saken. Men han tänkte på mej och det är snällt, verkligen snällt. Så nu borde jag ju också vara snäll och ta det här sorterandet på allvar. Men det blir så fort stopp, då någonting intressant dyker upp. Så gick det idag på förmiddagen då han gav ett rött häfte åt mej och jag öppnade det. Och där vet ni, där fanns en dagbok från år 1997 över vår dåvarande datamaskin. Där stod allting om vad vi gjort på datorn. Hur den hade krånglat och vilka åtgärder jag vidtog. Ofta fanns en anteckning: "Pojkarna spelade". Inte särskilt jämlikt med tanke på att dottern aldrig tycktes spela. Men det att datorn har en egen dagbok, det är att vara ordentlig i överkant, inte sant?

Gissa om jag kommer att njuta av ordningen när det hela äntligen är färdigt sorterat? Men före det måste ju alla beslut tas; spara, slänga, återanvända... svårt ack så svårt... mot slutet av dagen blir det alltmera slängt, för då orkar vi inte mera vara petiga.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.
Själv ska jag sortera liiite grann. De plagg jag inte orkar prova åker iväg till loppiset om de är hela och fina, så det så!