Idag är det sommarens sista dag, den 31 augusti, och det är väl dags att göra ett sammandrag på sommaren som gick. Den har varit helt fantastisk! Helt otroligt fantastisk. Den har innehållit så mycket fina människor och upplevelser:
Vi har fått uppleva barnbarnets första födelsedag.
Jag har varit på garnuppköp med två fina kvinnor, min hulda moder och stickväninnan B samt äldsta sonen.
Jag besökte Liljendaldagarna och countryfestivalen.
Jag har fått en fin, innehållsrik och oförglömlig resa till Värmland.
Jag lyckades ordna födelsedagsbrunch mitt i sommaren.
Jag njöt av musik på Roots'n Boots, Hasses sommarshow och Liljevisan.
Vi har sett på fina gamla bilar i den härliga bruksmiljön.
Vi turistade i närheten tillsammans med kära gäster.
Vi gick på konstutställning i Stallvinden en gång per månad.
Jag har besökt en fin hantverksdag.
Vi har sorterat och packat upp flyttlådor, återanvänt och skänkt bort allt överflödigt.
Jag har varit ledig med stort L och jag har till och med hunnit handarbeta lite grann.
Och jag hann också få en GT!
Kan sommaren bli bättre?
Hoppas att ni också har haft en fantastisk sommar!
I morse ringde telefonen. Lilla M är snuvig efter endast tre inskolningsdagar på dagis. Ack ja! På eftermiddagen åkte vi till barnbarnet, så modern hann besöka både apotek och affär. Trots feber var lilla M vid gott mod. Hon vilade en stund och så var det dags för lite lek igen. Maten smakades dock inte. Hoppas att hon blir frisk fortare än kvickt.
- Jag slänger den här, sa morfar i huset igår.
- Öh, vad är det, sa jag och hade knappt tid att ta ögonen från dataskärmen.
- Nån sorts väska.
- Mmmm.
Efter en stund sjunker hans budskap in.
- Va sa du alltså, frågar jag med andan i halsen medan jag febrilt försöker minnas en enda väska, som skulle vara borta.
- Ja, det är alltså en sån där liten väska med fjärilar på. Jag slänger den.
- Visa den.
- En sån här. Jag slänger den.
- Neeej, du slänger int den, ropar jag bestämt.
- Den kan jag ha till min sockstickning.
- Du behöver inte sticka ännu flera sockor.
- Men hur ska jag då få garnet att gå åt.
I det här skedet slänger morfar i huset lilla väskan på mitt databord, suckar djupt och skakar på huvudet.
Hans fru är galen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar