I morse vaknade jag smått förvirrad. Vad är det för dag? Är det tisdag? Har jag glömt att göra nånting jag har lovat? Småningom vaknade jag till mej, insåg att det var söndag och ledig dag. Tänk om jag skulle hinna sticka lite idag?
När jag vaknat till mej ordentligt insåg jag att det var den blåa blinkningen på min telefon, som trängt in i mina drömdimmor. Dottern hade ringt.
När jag ringde upp henne frågade hon:
- Är ni hemma idag?
- Jo.
- Vill ni ha flickbesök?
- Jo, förstås. Välkomna!
En knapp halvtimme senare var raringarna här. M väntade sig ballonger och kalas, trots att sådant inte finns i sikte. Dubbelmorfar grävde fram våra sista två ballonger, blåste upp dem och gav en åt M och hängde den andra i lampan så lilla A också fick njuta av en ballong. Det tyckte nog M att var minst sagt onödigt, för lilla A lekte ju inte sådär som storasyster skulle ha gjort med bägge ballongerna.
Jag fick bli barnvakt åt lilla A medan M och modern åkte iväg till grannbyn och rutschkanan på skolgården.
Och ni vet inte vilken tur jag hade, lilla A sov hela tiden! Kan det bli bättre? Nå, jo förstås då man får umgås och "prata" lite med henne. Hon skrattar, räcker ut tungan och gör så roliga miner. När hon själv försöker säga någonting går hela kroppen och spottet yr!
Vilken fest det var igår! Riktigt, riktigt roligt. Bra musikunderhållning och en massa fina, glada människor. Jag fick så många härliga kramar att jag kommer nog att leva riktigt länge på den oxytocinhalt jag fick igår. Tack till er alla för det. Och förlåt alla som jag missade igår och inte hann tala med.
Och kära vänner, i morgon blir ni utan mitt dagliga blogginlägg, för då är jag mycket bortrest!
Önskar er alla en skön start på inkommande vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar