Tröstköp

För en vecka sedan sent på kvällen var jag iväg och veckohandlade. Då var det inte tal om Coronakarantän ännu, men jag var lite försiktig ändå och händerna ska man ju alltid tvätta då man kommer hem från mataffären.

Eftersom jag inte hade handlat på jättelänge, så blev det att fylla på baslagret med sådant som havregryn, socker, knäckebröd, inlagda gurkor... ja ni vet, allt sådant där som tar slut då man endast köper mjölk och bröd! Men toapapper köpte jag inte. Det finns ändå gränser för vad allt man kan behöva.

Och eftersom nu tiderna är som de är, så behövde jag lite tröst och kom då hem med den här:

En trevlig liten bok full med vackra sockmönster! Och ni ser, fotografierna är redan läckra i sig.

Jag skulle förstås ha kunnat trösta mej med hallonbåtar också. Men där är dubbelmorfar jättehård. Så fort han hör att jag öppnar locket så hojtar han:
- Bara två sen.
-Ja, ja, svarar jag och hups, jag kan inte räkna, så det blev fyra! Jag har försökt genomföra att jag alltid skulle få ta en båt då jag har stickat ett varv. Dubbelmorfar plirade länge på min stickning och sa sedan bestämt: Nä. Han såg väl att varvet med 50 maskor är rätt kort och att det därför skulle bli många, många karameller.

Nu ska jag experimentera lite med videoinspelning. Hoppas att det lyckas. Eller kanske jag bara sätter mej ner och stickar...