För fort

Tiden rusar alldeles för fort,
ingenting får jag gjort.
Snart har solen igen gått ner,
denna dagen ses ej mer.

I morse väcktes jag av väckarklockan. Lite chockartat för mej, som har fått vakna i egen takt nu under en lång, lång tid.

Hit körde jag genast på morgonen. Tyvärr var jag inte riktigt på alerten, så jag behöver komplettera vissa uppgifter i måndag. Suck! Jag måste skärpa mej. Jag har varit i pensionärsmood så länge att jag glömt allt annat.

Det blev lite snurrigt sen när jag körde härifrån. Yngsta sonen sa att han var hos en granne och klappade katten. Och så sa han nånting om min son. Jag körde söderut från norra grannkommunen och gjorde en avstickare hemmavid. Här såg jag vare sig katter eller yngsta sonen, ja, inte någon annan heller för den delen. Jag fortsätter till grannbyn och kör till yngsta sonens hus. Ingen rörelse, så var är han då? Har jag missat honom nånstans på vägen? Jag ringer och får till svar att han är hos brorsan där i samma by. Han får stränga order om att stanna där, så jag vet varifrån jag kan hämta upp honom. Efter de här kommunikationssvårigheterna blev det småningom så pass mycket ordning att vi kom oss iväg till stan.

Vi kollade in läget på höstmarknaden vid Hardom Bröd. Söderby Lax var på plats och jag kunde köpa en rökt sik åt bisin min. Han är alldeles till sig av lycka, för den fisken är det bästa han vet.
Men sen blev det mycket magrare resultat. Hamburgarna som husbonn på Teiras stod och stekte var slut. Inte gick det att köpa rökt skivad stek heller. Den var också slut. Snyft!
In i brödbutiken, för nu skulle det köpas. Öööh, bullakorgarna gapade tomma, likaså batong- och semlakorgarna. Alltså vad var nu det här för sätt? Knappa 2 timmar hade marknaden varit öppen och allt det jag ville köpa var slut. Jag blev så besviken att jag gick inte ens och kollade vad de andra torgstånden hade att erbjuda.

Nä, vi blev tvungna att köra in till stan. Yngsta sonen bjöd på lunch på Fylla.

Som förrätt ostgratinerade nachos. Yngsta sonen fick äta halva portionen.

Det gällde ju att försöka få i sig själva maten också. Och nu mina vänner, nu är jag för första gången lite missnöjd. Jag bad att få en genomstekt biff och det fick jag inte, så jag åt kanterna på biffen och lämnade det röda mitt i. Jag orkade inte heller med potatisen, så det blev tyvärr ganska mycket mat kvar på min tallrik. Och jo, jo, jag vet att jag hade kunnat skicka ut portionen och be om en ny, men vi hade lite bråttom till mataffären och dessutom hade yngsta sonen jour, vilket innebär att han måste vara anträffbar per dator inom en viss tid, femton minuter om jag minns rätt. Detta ifall något av systemen klappar ihop.

I mataffären råkade vi på sonens kompis och fick oss en liten pratstund. Sedan stod jag sida vid sida med grannfrun här tvärsöver och plockade potatis. Hon hade inte upptäckt mej, men jag ville ändå säga hej för att höra hur hon mår och orkar. Så där stod vi och pratade medan den stackars sonen stod långt, långt borta och kollade om jag redan hade slutat prata.

Jag plockade några satsumas i fruktdisken. Tänkte att jag måste få i mej lite C-vitamin på naturlig väg. Nåja, jag kunde ha nöjt mej med paprika. Den innehåller ju rikligt med C-vitamin den också. Jag vägde påsen och tog till all tur en titt på prislappen. Där stod ingalunda satsumas, utan pumpa! Nej, stopp och belägg. Tillbaka till lådan med satsumas och kolla vilket nummer som skulle slås in på vågen. Såja, ny vägning och ny lapp på påsen och så vidare med kundvagnen.

– Vad har du riktigt köpt, frågade yngsta sonen när vi stod vid kassan och han radade upp varorna på bandet.
– Vitlök?
– Va? Nä, det är ju satsumas.
– Nå, vad ska vi göra nu?
– Vi får nog lämna frukterna i kassan, för vi har ju djupfrysta varor, svarade jag.
Men den snälla damen i kassen sprang iväg och vägde mina satsumas, allt medan sonen misstänksamt kollade vad jag hade för lapp på mina citroner! Där hade jag åtminstone lyckats få det rätt. Hu, hu, jag råddade redan bort mej i kryddhyllan. Där förklarade sonen med mild stämma att kryddorna är ordnade i alfabetisk ordning och att O som i oregano kommer före P, så nu har jag två påsar oregano hemma, tack vare honom!

Märkte ni hur elegant jag totalt nonchalerade kanelbullens dag igår. Och det beror enbart på att jag inte hade nån kanelbulle hemma.

Så idag köpte jag de två sista bullarna, som en kaffeförsäljare hade där på hösttorget. Men döm om min förvåning då det var sylt i bullen! Ingen kanelbulle alltså! Jag borde ha köpt jäst och bakat själv, men då blir det så lite sticktid kvar! Måste fundera på saken. Nu när det blir kyligare ute så är det nog inte så tokigt med lite bakning.

Nu ska jag kolla om himlen är molnfri. Om den är det ska jag försöka dra loss bisin min från gungstolen och få honom att köra till något ställe där man eventuellt kan se norrsken. Håll tummarna för att jag lyckas med det.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!