I morse vaknade jag till ett förskräckligt kacklande. Nedanför huset på bondens åker landade tusentals gäss. Sen gick de framåt betande på något från marken. Riktigt vad fåglarna får i sig är oklart, för vad kan de hitta i en kumminåker?
Jag skulle gärna ha sovit lite till, men det var bäst att hoppa ur sängen, för jag hade så mycket att göra. Mest saker, som jag hade skjutit upp under hela veckoslutet. Ibland går det så trööögt och jag vill liksom inte alls.
Tur var det att jag steg upp i tid, för vid tiotiden på morgonen knackade det på dörren och där stod yngsta sonen. Han skulle iväg till västra grannstaden i ett ärende och undrade om jag ville följa med. Jag tvekade i en halv minut. Jag har ju hur mycket som helst att göra här hemma och så lite kvinnligt fåfängt, mitt hår är smutsigt. Jag hoppade ju över duschandet igår kväll. Men sen, så vill jag ju gärna umgås en stund med sonen. Och så behövde jag faktiskt kopieringspapper.
Snabbt, som en vessla, klädde jag om till stadskläder och så iväg västerut. Medan yngsta sonen uträttade sitt ärende satt jag i hans bil och stickade på lilla sockan. Många varv hann jag inte med innan han var tillbaka. Nu var det dags för det svåra valet: Var skulle vi äta lunch. Jag var tyvärr inte så väldans hjälpsam, för jag skulle ha kunnat äta nästan var som helst. Men, så är det ju det här med västra grannstaden och parkerandet. Det är så knepigt att en hel del lunchställen tyvärr faller bort. Hur det nu var, så hittade yngsta sonen Ripakkas lunchlista, som verkligen hade nånting för alla och en var. Dit styrde vi kosan.
Jag valde maletköttbiff, alltså köttfärsbiff och mos och det var riktigt gott. Yngsta sonen var rätt hungrig, så han valde ännu fattiga riddare till efterrätt. Det skulle jag gärna också ha tagit, men jag var proppmätt av mosen och biffen. Den biffen fyllde nästan halva tallriken, så det var sjå att orka äta upp allting.
Första gångerna jag var till Ripakka, så upplevde jag det som ett sånt där typiskt karlaställe. Men nu när jag har blivit van, så inser jag att det är många damer där också. Ripakka har ett innehållsrikt salladsbord och de serverar vanlig husmanskost, nånting som uppskattas av många. Idag var där familjer med höstlovslediga barn, en fru med sin demenssjuka man och en man med sin demenssjuka fru. Det var rörande att se hur väl de tog hand om sina respektive. Och jag blev glad över att de tog med sina äkta hälfter ut på lunch, för det är inte alltid lätt att handskas med demenssjuka.
Under måltiden diskuterade vi lite fram och tillbaka och yngsta sonen frågade vart jag ville efter lunchen. Öööh, hela trippen till grannstaden kom så plötsligt att jag var smått förstummad fortfarande. Tänk, han skulle till och med ha tagit mej till garnaffären!
Hit hamnade vi, till fabriksbutiken. Vilken tur att vi hade ätit före besöket, annars vet man inte hur det skulle ha gått. Jag skulle kanske ha ätit upp alla smakbitar, som det bjuds på? Nu köpte jag lite alkukarameller att slå i skålen här hemma, så det finns nånting att smaska på. Och så köpte jag en stor låda med hallonpussar, andra sorteringen, så det kan hända att de innehåller allt möjligt annat än just hallon!
Från Brunberg till Mikrokulma där sonen tyvärr inte hittade den sorts kupévärmare han behöver och vill ha. Jag travade tappert på till andra ändan av butiken, för att hitta mitt kopieringspapper. Jag vet inte riktigt vad de håller på med där i affären, men de hade endast en och halv låda kopieringspapper i hyllan, som i övrigt gapade rätt tom! Men oj, oj, oj, så många legoförpackningar! Och såna förpackningar som var +18 år. Kanske jag borde sluta sticka och börja bygga istället?
Från Mikrokulma till mataffären och sen raka spåret hem. Och vet ni vad? Jo, yngsta sonen har semester den här veckan och första lediga dag tillbringade han med sin mor. Snällt och gulligt, inte sant?
Så fick jag min förmiddag att gå och resten av dagen har jag skyndat mej att försöka komma ikapp med allt det ogjorda. Men det är inte särskilt lätt och det tar lite emot.
Men hej, jag hittade datorväskan här i kaoset. Vilken tur, nu behöver jag inte ännu städa här i datorrummet. Jag behöver väskan i morgon kväll då jag ska iväg och datorisera. I väskan fanns till all tur adaptern med HDMI till USB-C och musen. Tjohooo! Nu behöver jag endast packa ner datorn och strömkabeln. Ja, och så materialet, som ännu är ogjort! 🫣
Få se nu hur det ska gå? Jag är lite osäker på om jag vill att det ska gå bra eller dåligt. Knepigt det där, för jag vill ju göra mitt bästa. Å andra sidan, om jag är dålig, så finns det ingen risk att jag blir tillfrågad igen!
Hmmm, nånting att grubbla på under nattens mörka timmar!
Och apropå mörkret, har ni nånsin tänkt på hur häftig musik det är i Star Wars? Ni tänker väl inte säga att ni inte har sett filmen? Den där första filmen från 1977 är en av mina favoriter, för då gick det inte att datoranimera så som idag. Nä, då fick George Lucas jobba hårt, för att få det att se ut så som han ville. Jag har alltid beundrat hans fantasi och hans förmåga. Men det innebär förstås att jag lite missade musiken då när det begav sig.
Önskar er alla en riktigt skön tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar