Nu är kvällen igen långt liden. Bisin min har paketerat fyra kilo malet kött av älg, som nästyngsta sonen egentligen borde ha fått. Men av någon outgrundlig anledning knackade en jägare på vår dörr igår kväll och räckte över plastkassen full med kött. Tack, tack. Sonen får förvara köttet i vår frys så länge, för hans frys är proppfull. Det är nog vår snart också, så var ska tårtdegen få rum? Eller alla julkakor? Lådorna får jag helt hoppa över om vi inte lyckas tömma frysen i snabb takt.
Idag har det varit en intensiv dag, en härlig dag, en dag full av verksamhet, glädje och kärlek.
Igår var jag så trött att jag inte orkade städa, fastän jag visste att jag borde ha gjort det. I morse steg jag inte upp förrän klockan nio. Detta trots att jag var uppe ett varv redan halvsju. Men det var så skönt att sova.
Av dumt huvud får kroppen lida, så det blev jämn stress att tömma matbordet, få på diskmaskinen och vessan städad. Men vet ni vad? Jo, jag hann få allt färdigt innan det knackade på dörren och flickorna var här! När jag stod och gnuggade och skurade i vessan, så funderade jag lite grann, bor jag ensam här? Varför är det alltid jag, som måste städa i vessan? Jag förstår att matbordet är mitt eget fel, då jag stundvis breder ut mej och mina handarbetsgrejor, men vessan? Både bisin min och undertecknad är ju pensionärer, så i jämlikhetens namn...
Det var riktigt, riktigt härligt att ha flickorna här. De for omkring, som små yrväder och det var mommo hit och mommo dit. A var lite bekymrad över att moffen inte var hemma, för hon ville berätta om de fina stora och glänsande korpar de hade sett här hos oss.
Rävsockan passar perfekt på M:s fot. Men jag är en riktig klåpare, så den ena sockan är mindre än den andra. Jag måste sticka två nya sockor, så att det blir rätt! Hur kan jag vara så dum i huvudet? Måste påminna mej själv om att inte sticka sent på kvällen då min hjärna redan har gått och lagt sig!
Medan flickorna var iväg till svampskogen fäste jag alla garnändar i den andra mindre sockan. M ville ha båda sockorna med sig hem trots storleksskillnaden. Glad att hon gillade dem och att de passade, men jag ska nog göra en rätt socka åt henne och sen se om den mindre kanske passar på A:s fot.
Till flickornas stora glädje, så hittade dom trattkantareller. A var lite bekymrad innan de for iväg till svampskogen, för tänk om björnen kommer? Så vi fick gå igenom vad björnar äter och hur man kan sjunga högt i skogen och skrämma iväg björnen på det sättet.
Vi hjälptes åt att putsa trattkantarellerna och sedan fick mommo steka svampen. A vågade smaka, men inte M, som egentligen var ivrigast med att svampen skulle tillredas.
Innan flickorna kom hit hade de varit i stan, bland annat i bokhandeln och köpt var sin pysselbok. Här håller A på med siffror i sin bok.
Lillans familj kom också på besök och så var barnen, förutom yngsta sonen, som är på en semestertripp, och alla barnbarnen plötsligt samlade här hos oss! Vilken glädje och mommo/famo lycka!
Lillan är prima. Det första hon sa när hon steg in här hos oss var:
– Bebis åt famo.
Mycket behändigt, inte sant? Men fadern satte Lilleman på en handduk på bordet. Där låg han och sprattlade lyckligt då faster sjöng för honom och kusinerna allt emellanåt kom och såg och kände på honom. A skulle ha sin docka från bilen, så att hon också hade nån att sköta. Alla barn var intresserade av Lillemans groda. Det var roligt att leka med den så att Lilleman såg den och sprattlade ännu mera.
När flickorna åkte hem västerut, så körde jag iväg österut på ett litet tidningsuppdrag. Jag kom hem i solnedgången.
Och månen hade stigit upp. Bisin min påstår att det är supermåne nu. Och se på sjutton, han har rätt, det är supermåne idag! Tur att jag fångade den på bild!
Nu på kvällen då vi drack kvällste, kom jag plötsligt ihåg att jag glömde bjuda barnbarnen på glassbåtar.
Äh, vi kan ju äta dem själva, tyckte bisin min och så gjorde vi det! Mums!
Idag har jag lärt mej att nytt tyskt användbart uttryck: Oh jemineh. Det var en schweisiska, som lärde mej det. Låter nästan som Herre min je!
Önskar er en riktigt fin fredag. Själv ska jag imorgon iväg och ta hand om Lilleman. Jippii!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar