fredag, november 06, 2026

Fazer julsockor

– Hur ska vi fira svenska dagen, frågade jag av bisin min i morse.
– Du tar en synål och så börjar du fästa.
– Haha, det gjorde jag redan i onsdags.

Jepp, i onsdags blev ett par julsockor färdiga:

Fazer julsockor
Start:    21.10.2026
Färdig: 04.11.2026
Garn: 7-bröder från Novita
Åtgång: 128 gram 
Stickor:  3 och 3½
Mönster: Fazers julbox 2026
Designer: Minttu Wikberg

Riktigt roliga att sticka. 7-bröder verkar vara det garn som för tillfället passar mitt handlag bäst. Mönstret på skaftet gör att det verkar gå fortare att sticka än ett enfärgat sockskaft. Och det fastän mönsterstickning nu inte riktigt är inom min bekvämlighetszon. Men nu har jag ansträngt mej, så hoppas mottagaren har värme och glädje av dem. Snart, snart ska jag börja paketera julklapparna. Till de här är rimmet redan färdigt. Måste nog skriva ner det, så jag inte glömmer. Tänk, jag har redan fyra par julklappsockor färdiga! Nej, nej, försök inte, jag har inte visat upp alla här. Lite hemligheter måste man ju få ha i julgubbens stickverkstad


Kanske jag måste hitta på någonting annat att sticka, nånting mindre liksom. Alla kan väl inte få sockor heller?
Tänk om jag skulle satsa på en julfilt? Men det är nog för mycket jobb och det skulle igen betyda att jag måste köpa mera garn. 🙈
Bäst att hålla mej till sockor och i nödfall grytlappar.

Så här svenska dagen till ära kan ni ge er på en finlandssvensk musiktest. Lycka till och Glad svenska dag!

torsdag, november 05, 2026

Fästfest

Igår hade vi stickträff hos G-M och det var riktigt, riktigt trevligt. Bordet var igen vackert dukat med idel läckerheter. Värdinnan hade lagat en god skinkpaj med grönsaker i och U hade bakat en god äppelkaka. Själv stickade jag inte en endaste en maska under hela eftermiddagen. Nej, jag hade istället en riktig fästfest!
Tjolahopp! Nu är alla garnändar i senaste sockparet fästade. Så skönt att sitta i fåtöljen där hos G-M och fästa. Jobbet känns på något sätt mindre och det går smidigare i goda vänners lag. Det löper liksom på utan att jag ens märker det medan stort som smått avhandlas.

På hemvägen kurvade jag via lilla butiken, för vi behövde ägg. Det är liksom roligare att gå i lilla butiken, för allting man behöver finns på armlängds avstånd och personalen är vänlig och glad. Men igår kväll var parkeringen förvånande nog proppfull. Och så var det farligt där i butiken, för se nu:

 

Det här nyckelpigs garnnystanet flög in i kundvagnen! Jag försökte nog lite smått sjasa bort det. Men jag lyckades inte. Tur då att det är inhemskt, ett 150 grams nystan, som då verkligen räcker till ett par vuxensockor och att det dessutom var till specialpris.
Lite inspirerad var jag nog också av diskussionen på stickträffen där vi debatterade om att själv randa sockorna eller att använda självrandande garn. Det här nystanet ser ut att ge fina ränder. Det positiva med det här är ju att det blir betydligt mindre att fästa. Det negativa är utan tvekan att jag inom loppet av månadens fyra första dagar redan har hunnit köpa 400 gram garn! 🙈
Jag har visserligen också hunnit göra mej av med 234 gram garn, vilket betyder att november månads första fyra dagar visar ett litet överskott på 166 gram. Nu får vi hoppas att jag lyckas klara mej utan garninköp resten av månaden. Håll tummarna!

– Va, ha du köpt en ny padda, utropade bisin min igår kväll då jag äntligen satte mej i gungstolen för en liten stickstund. Från min rosa projektväska hade jag hivat upp surfplattan.
– Nå, nej, den här köpte jag ju av T medan jag ännu var på jobb. Minns du inte?
Bisin min muttrade lite smått, för så fort det gäller sån här teknik är hans minne blankt. Surfplattan är riktigt fin och nästan oanvänd numera då jag inte behöver den i jobbet. Men igår fick jag för mej att jag skulle vara lite modern och framåt. Jag skulle helt enkelt titta på stickmönstret från skärmen istället för att ha det utskrivet på pappret.
Men, men... jag sitter ju i en gungstol, så var placera surfplattan? En notställning skulle vara fenomenalt bra, eller hur? En sådan finns faktiskt i vårt hus, ja, det finns kanske till och med två. Men den ena ligger högt uppe på ett skåp och bisin min vägrar ta ner den. Hmmm, ska kolla med äldsta sonen om han klarar det utan att klättra.

Förvånande nog kom jag faktiskt vidare på mina muddar. Och ni ser att jag genast började använda det julglitter röda garnet jag köpte i tisdags, så det var inte alls onödigt!
Tycker ni att det blir för mörkt med de här färgerna? Den här kombinationen kom vi fram till på stickträffen igår. Det var U:s förslag. Jag hade med en hel del andra nystan, som kanske också skulle ha fungerat. Ju mera jag stickar på det här projektet, desto mera vänjer jag mej vid de här färgerna. De är åtminstone praktiska, eller hur?

För övrigt är jag nu ansatt av stora tvivel, kan jag verkligen ge hemstickade alster i julklapp? Blir mottagarna besvikna? Uppskattar de tanken och mödan bakom sockor, vantar, osv? Hur ska jag kunna hitta på rim till alla sockor? Och nej, jag vill inte använda konstgjord (artificiell) intelligens. Brrr!
Kan jag ge sockor på nytt i år, fastän jag också gav såna förra året? Och hurudan lapp ska jag skriva med innehåll, som säger att sockorna får gå till nån annan om de inte passar alternativt returneras? Oj, nej, så här velig och fundersam var jag inte förra julen. Vad har riktigt hänt med mitt huvud? Kan jag skaka lite på det och få de här bitarna att placera sig rätt?

Idag har vi solsken här, så nu är det bäst att passa på att gå ut och njuta. Helst skulle jag sitta ute på bänken och sticka, men jag misstänker att det nog blir för kallt. Brrr! Mina fingrar började redan frysa. Bäst alltså att röra på sig.

Njut av dagen! 

onsdag, november 04, 2026

Så lyxigt!

I natt har vi haft frost här hos oss. Tur att bisin min var iväg österut igår tillsammans med kompisen J, så vi fick fågelmat. Nu har fåglarna det så lyxigt när de till och med får lite hirsfrön. Värre blir det kanske för våra ekorrar då bisin min köpte en ny fågelmatare, som ska betjäna enbart småfåglarna. Ekorrarna har redan gnagt sönder en av våra matare och attackerar den andra.

Själv kunde jag igår ännu skörda sallad och persilja från våra odlingslådor här bakom huset.

Så lyxigt att ännu i november ha egen sallad. Och ni ser, vi har en salladsslunga. Så lyxigt att skölja salladen i den. Man brukar ju slunga honung, men i vårt hus slungas salladen. Här i slungan hålls salladen dessutom fräsch och god.

Igår på eftermiddagen var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Vi stannade först vid stora varuhuset.

Den här gången rusade jag direkt till garnhyllan på jakt efter lite glitter. Resultatet blev det här julnystanet på 150 gram. När jag stod där med garnet i handen kom en dam upp bakom min rygg och sa:
– Du behöver inte mera garn.
Jag medgav förstås att det var riktigt sant och hon sa att hon skojade, bara skojade, för hon vet precis hur det är. Sen stod vi där och pratade garn och mönster och det var riktigt roligt. Sonen ångrade att han låtit mej följa med in, för han kom med jämna mellanrum och fyllde på kundvagnen och stod sen och väntade otåligt. Det är liksom inte lätt "att släpa på sin mamma".

Från varuhuset körde sonen söderut, för nu var det dags för en något sen lunch.

Jag valde kycklingfiléer där på grillen. Tyvärr glömde jag bort att begära sallad som tillägg och att undanbe mej vitlöksdippen. Jag orkade inte med alla potatisar heller, så enbart sallad som tilltugg skulle bra ha räckt för mej.

På hemvägen kurvade vi via mataffären och garn är ju lycka (Onni), eller hur? Det här var nog mer eller mindre ett förhastat impulsköp på 100 gram. Trots det finska namnet Onni, så är det här garnet från Turkiet.

Igår fick jag de här sockorna färdigt stickade. Nu återstår endast tråkjobbet. Suck!

Sent på kvällen började jag faktiskt på ett par nya sockor. Den här gången i betydligt mindre storlek. Det var så roligt att sticka, så jag fick riktigt tvinga mej i säng vid midnatt.

Nu måste jag småningom samla ihop mej och mina stickningar för att köra iväg till stan, till stickträffen hos G-M.

Önskar er alla en härlig fortsättning på den här ljuvliga onsdagen!

tisdag, november 03, 2026

Garnlagret i augusti 2026

Dags för lite statistik igen. Så här såg det ut i augusti:

Kvar från juli 2026: 33 688 gram

 

  •  Kvar i augusti:  33 931 gram
 

 Uj, uj, inte mycket stickat, så lagret bara växer och växer. Tror att jag måste börja gömma garn ute på stan och skriva "varsågod och ta" på en lapp. Ni vet, lite så där som när man gömmer böcker eller stenar. Tror ni att det skulle fungera med garn också?

Nu dags för tvätt och kanske fortsättning på det mörkgrå projektet.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.

måndag, november 02, 2026

Mörkgrått

Igår på eftermiddagen hade vi rart besök av en spindelmannenflicka och hennes pappa. Hon hämtade en påse fågelfrön åt fafa och fick en orange döskalle istället. Nåja, fröna är ju nog förstås åt fåglarna.

Vi satte genast igång och lekte, för pappan sa att de inte kunde stanna så länge. Hon var en riddare med lans och famo fick vara Kalle Anka iklädd brandmanskläder. Vi bodde i ett slott, där vi visserligen hade det lite trångt, men ändå kunde äta, sova och gömma oss. Vi hade ett djur på hjul, som vår husbil. Den attackerades dessvärre av flodhästen Henry. Han skuffade och puffade, så husbilen välte.

När det var dags för hemfärd såg spindelmannenflickan på döskallen och ville veta om den var menad åt barnen. Famo svarade genast jo. Men pappan krånglade till det och påstod att han också var ett barn. Har ni hört nånting så fånigt? Dottern tittade oförstående på honom, för han är ju vuxen, får köra bil och vara uppe hur länge han vill om kvällarna. Han går ju inte på dagis eller är i skolan utan jobbar på dagarna. Dessutom är han stor, så försök inte påstå att han är ett barn! Ja, och famo är famo och ingen mamma om ni frågar Lillan. Släktutredningar är alldeles för jobbiga.

De facto var hon nog mera intresserad av själva döskallen än godisinnehållet. Hon fick också med sig hem de rosa sockorna. Pappan tyckte att de var snärtiga. Vad dottern tyckte förblev oklart. Hoppas att de i varje fall passar. De fick också med sig hem de 36 virkade rutorna, lite garn och en grötkalender åt mamma. Stackars pappa, som blev utan. Hoppas att han i varje fall fick lite godis från döskallen, som Lillan fick dela med lillbrorsan.

Det blev mörkgrått. Nej, nej, nu talar jag alltså inte om novembervädret, utan om de här:

Muddarna, som jag stickade igår. Jag hittade inte svart 7-bröder garn här hemma, så det fick bli mörkgrått istället. Jag har övergett tanken på svart och julrött glittrigt garn. Nu skulle jag vilja ha nån kontrastfärg i pastellrosa eller lila. Vågar jag ta en ny grävomgång i garnlådorna?

Igår kväll fick jag till min stora förvåning se på filmen En del av mitt hjärta. Bisin min hade till all tur inte susning om att filmen byggde på Tomas Ledins låtar, annars skulle han fort ha bytt kanal. I något skede trodde han att det var en svensk kopia av Grease. Först när filmen gick mot sitt slut avslöjade jag vad det handlade om. Ni skulle ha sett bisin mins förskräckta min då jag sjöng I natt är jag din. Han såg faktiskt riktigt rädd ut, för vem vet hur natten skulle förlöpa.

Nu dags att försöka göra nånting nyttigt. Men få se nu, för hela förmiddagen har jag nyst och snorat. Hoppas att det enbart är dammallergi och inte garnallergi! 🙈

Önskar er alla en fin ny vecka!

söndag, november 01, 2026

Spunnet socker sockor

I lördags för en vecka sedan fick jag äntligen de rosa barnsockorna färdiga. Av nån obegriplig anledning blev de liggande på tok för länge.

Spunnet socker sockor
Start:    26.02.2026
Färdig: 24.10.2026
Garn: Viking Sportsragg
Åtgång: 74 gram 
Stickor:  3 och 3½
Mönster: Pinkit neulepintasukat, s. 27 i Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

Få se på vems små fötter de här passar. Vågar inte ge dem i julklapp för mottagaren måste få prova dem först. Mjuka klappar är väl inte direkt de allra roligaste heller? Åtminstone inte för de små.

Idag har vi bytt månad och jag hade tänkt vara extra flitig med sockstickandet igår kväll. Faktiskt så flitig att det höll på att sluta i en smärre katastrof. Jag stickade och stickade, hälen på andra julklappssockan var redan färdig och nu skulle jag bara räkna de blå varven fram till mönsterbården på foten. Plocka upp maskor i sidorna på hällappen och därefter ta itu med kilminskningarna. Här gick det minsann undan.

Men, va sjutton, förbluffad stirrade jag på den första sockan. Hälen skulle ju vara grön och inte blå. Jag klagade högljutt min nöd för bisin min, som satt i gungstolen bredvid min.
– Det gör inget. Du kan ju ha en vänster och en höger socka, försökte han trösta mej.
I hela tio sekunder tyckte jag att det var en bra idé. Men så insåg jag att på julafton kommer jag att sitta där och både skämmas och ångra mej. Det blev alltså rivningsarbete, byta garn och sticka en grön häl. När den var färdigt stickad vågade jag mej inte på att plocka upp maskorna i sidan, för tänk om jag skulle ha glömt att byta till blått garn?

Vi såg inte till vare sig spöken eller häxor igår kväll här hemma. Så äldsta sonen, som var så snäll och bjöd på wienerschnitzel och klyftpotatis fick en del av godiset.

I morse vaknade jag redan vid sjutiden full av stickiver. Dags att sticka lite annat än sockor tänkte jag och började gräva efter svart garn. Fyra garnlådor senare kom jag till den deprimerande slutsatsen, håll i er nu: Jag har för mycket garn!
Ja, du läste alldeles rätt. Jag har för mycket. Jag har liksom fel sorts garn och fel färgs garn! Alternativt så måste jag tänka om och första gräva i garnlådorna och därefter leta efter mönster.
Nu har jag alltså bestämt mej för att jag vill ha svart garn i 7-bröders grovlek. Det ska vara svart så jag kan använda det där julröda glittriga garnet jag fyndade på loppis i augusti. Det ser jag liksom framför mej. Men, men om jag inte hittar svart kan jag väl ta mörkbrunt? Njaa, vet inte riktigt hur det blir med kontrasten då. Mörkgrått garn, skulle det fungera? Eller istället för det röda ta något självrandande garn? Eller, ve och fasa, skippa hela projektet och fortsätta med sockstickningen. Suck!

Bäst att ta en kort promenad för att ruska om lite i huvudet och kunna bestämma hur jag ska göra.

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen!

lördag, oktober 31, 2026

Det tar på

Igår vid 16-tiden blev jag upphämtad av yngsta sonen. Vi skulle iväg till östra grannstaden. Men först stannade vi i stan:
– Vart vill du och äta?
– Du får bestämma.

Sonen bestämde sig för Grillimpi, så det blev Pirjos pitapotatis för min del. Det har jag inte ätit på år och dagar. Tror att jag var där senast med H då vi kom från Lurens sommarteater. Så det är en tid sedan.

När vi fått mat i magen susade vi iväg till Prisma, förbi datacentralerna som byggs här i utkanten av stan.

I Prisma gick jag direkt till tidningshyllan, trots att det överst på min inköpslista stod nånting helt annat än tidningar. Jag vet inte ens riktigt varför jag gick dit, men...

... det här tidningspaketet fick följa med mej hem. Och jag hade tur med den där andra tidningen, som jag inte såg annat än baksidan av där i hyllan. I den tidningen finns mycket bland annat om vilka lagar som gäller när man blir råddig och intagen på vårdanstalt.

Jag fick alltså två tidningar för priset av en. Det att jag alls blev intresserad är förstås att det finns stickmönster i tidningen som utkom 28 oktober, alltså den nyare av de två.

Allra mest gillade jag den här halskragen. Men just nu håller jag mej nog till sockstickningen. 

Från tidningshyllan spurtade jag iväg till hyllavdelningen för paketering i hopp om att finna julpåsar.

Tji, fick jag, för där finns enbart material för presentinpackning. Jag föll pladask för de här påsarna, som jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ha till just nu. Men alltid bra att ha på lager, eller hur?

Och jodå, jag hittade julpåsar, så nu ska det väl gå att paketera lagom stora julklappar. Sonen förklarade att de här är säsonggrejer och att de därför är placerade på ett annat ställe. Samtidigt muttrade han om att det är på tok för tidigt med julsaker redan nu.

Jag hittade också julpaketkort, som jag tror att är så pass stora att jag får ett rim att rymmas på baksidan. Tror alltså, för jag är inte alls säker på att jag rimmar i år. 


Och så hittade jag ett stort urval med siffror för adventskalendrar. Oj, oj, och jag som tänkte att det nog får vara sista gången jag gör såna i år...

Ännu hade jag inte handlat en endaste sak av det som stod på min inköpslista! Det är farligt att knalla på där i varuhuset.

Vid en hyllända såg jag äntligen det jag var ute efter, men, men, urvalet var mycket mindre än jag väntat mej. Förvirrat såg jag mej omkring. En ung kille radade in olika pappersgrejer i en hylla och tog bort prislappar från hyllkanten för att ersätta dem med nya. Jag försökte kika förbi honom. Där borta, visst glimtade det lovande till där borta?

Jo, det gjorde det faktiskt och efter att ha gått runt ett halvt varv fick jag äntligen tag på det som stod allra överst på min inköpslista, nämligen en...

... riktig ordentlig kalender att skriva i! Valet stod mellan den här rosa med Lilla My och en grönturkos med Snusmumriken. Den rosa vann för att den helt enkelt är större, så skriverierna ryms. Efter kalenderfria år ska det bli riktigt skönt med en kalender igen. Tycker att en riktig kalender ger bättre översikt än den jag har i telefonen. Den här är dessutom trespråkig, så må jag nu inte ska klara av nästa år.

Efter detta var det enbart matvaror som gällde, nästan, för jag blev tvungen att köpa en...

... ny döskalle! Jag hittade nämligen inte den jag köpte tidigare och gömde undan! 🙈
Bisin min är sur och har muttrat om att vi inte firar halloween, utan allhelgona och att vi inte ska ha sånt här på bordet. Tur att han inte vet att det finns en skalle till nånstans här i huset! 🙃

Jag köpte faktiskt lite annat godis också, för det kan vara bra att ha utifall att...

Det härligaste igår var utan tvekan att sitta i bilen och samtala med yngsta sonen. Vi hann avverka både stort och smått.

Senare på kvällen märkte jag att det tar på att knalla runt i stora varuhus, för mina fötter var rejält ömma. Som den lanttis jag är, så är jag inte riktigt van med att gå på så hårt underlag. Jag föredrar liksom bar mark framom hårda golv och asfalt.

Nu är det dags för mej att ta hand om disken, som jag ignorerade igår kväll.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

fredag, oktober 30, 2026

Man Cave

Tjohoo! Idag är det fredag och KAJ:s nyaste låt, Man Cave är ute på Youtube. Kan det bättre bli? Nä, inte egentligen, för jag var uppe redan vid sjutiden och hade glädjen att fånga morgonsolen mellan molnsjoken.

Hos oss finns faktiskt hela två "mansgrottor" (man cave), garaget och ladan. Den sistnänmnda var det som fick bisin min att bli eld och lågor och övertala mej att flytta hit. Själv har jag mitt hobbyrum, som bisin min nu döpt om till garnrummet.

Här ilar dagarna förbi alldeles för fort förbi och det känns som om jag inte hinner med nånting alls. Beträffande stickningen har jag varit riktigt disciplinerad och inte börjat förrän på kvällen, annars skulle jag inte få nånting annat gjort. Min hulda moder, frid över hennes minne, var också riktigt ordentlig. Hon hade som regel att inte se på TV förrän efter klockan 21. Hon var nämligen rädd att fastna framför rutan och det är ju lätt hänt då hushållsjobbet inte lockar. Ibland kunde jag tipsa henne om att det på dagen skulle komma nån gammal inhemsk svartvit film, oftast om det var nånting med musik. Då kunde hon se på TV mitt på dagen, för de filmerna gillade hon. Jag skulle ha ringt henne och tipsat om dagens film, Kaunis Veera, (Vera - zigenerskan på svenska) från 1950. Den skulle hon ha gillat. Undrar förresten hur många som hinner klicka bort sig från Arenan för att det länge endast syns en svart skärm i början av den där filmen.

Igår kväll hann jag glädjande nog med lite stickning. Den andra sockan växer sakta men säkert. Jippii! Och det är förvånansvärt roligt att sticka mönstervarv. Skaftet blir färdigt mycket fortare.

Bisin min klagar för övrigt på att jag har ockuperat bordsändan. Det kan jag nu inte rå för, eller hur? Jag måste ju få sockorna blockade. Snart är bordsändan hoppeligen ledig igen.

Nu ska jag leta reda på en dödskalle, som jag har gömt på ett säkert ställe. Vem vet om vi i morgon får besök av Spiderman, spöken eller pumpor? Måste vara lite förberedd i dessa spännande tider.

Önskar er alla ett skönt helgveckoslut oberoende hur ni väljer att fira.

torsdag, oktober 29, 2026

Härliga onsdag

Tjohoo! Idag svävar jag ännu lite smått på ulliga moln efter gårdagen. Onsdagen var så härlig med många trevliga möten. Social kontakt med människor är faktiskt livsviktig. Det ger energi och åtminstone för mej nytt hopp om mänskligheten. Dessutom är det alltid bra att komma ut ur sin vardagsbubbla mellan verserna.

Egentligen började härligheterna redan på tisdagseftermiddagen. Då röjde jag äntligen av vårt stora sidobord, som blivit nån sorts avställningsplats för en massa mer eller mindre udda grejer på alldeles fel plats. Där har de fått stå och samla damm ända sen i våras. Dags alltså att kavla upp ärmarna och försöka hitta plats för bilgrejer, diverse minnessaker, böcker, gamla tidningar, leksaker, spel osv., osv. Och då, då gjorde jag ett rejält fynd. Inne i en tom julröd ytterkruka, där låg en mörkblå liten ask. Inuti den hittade jag äntligen mina fina silverörhängen. Ni vet inte hur lycklig jag blev. Jag trodde att de var förlorade för alltid och det tog mej hårt eftersom de är en gåva av en kär vän. Jag hade i hastigheten gömt dem på ett säkert ställe nån gång i våras då jag plockade undan i vild panik. De där säkra ställena är högst osäkra, eller hur? Man ska akta sig för dem. Lite tröst är ju det att inte ens tjuvar skulle hitta värdeföremål här i vårt hus!
Nu har jag förstås placerat örhängena på ett nytt säkert ställe. Ni får hålla tummarna att jag minns var de finns sen när jag vill ha dem i öronen nästa gång.

Gårdagen var som sagt härlig. Det började med att äldsta sonen var iväg till stan på förmiddagen och handlade åt oss. Han kom hem med bland annat den här:

Tjohoo! Den här tidningen kommer inte att gå vidare till min svägerska så som de andra. Gissa varför?

Sonen hade också besökt Corint och hämtade berlinermunkar till kvällen. Mums!
Men han hade glömt citronen och dessutom säljer S-market just nu det enda kaffet bisin min vill ha för 3,99 €, så när jag körde iväg till stickträffen hos H, kurvade jag via mataffären. Det skulle liksom vara ett snabbt varv och sen iväg och sticka, men... ja, jag träffade massor av bekanta. De var också på språng efter kaffe och det blev många trevliga samtal. Jag träffade också min väninna T utanför affären och fick en bullalängd och den här:

Så fin och så härlig färg. Jag kollade skötselråden och har nu placerat krukväxten i norr fönstret. Hoppas att den gillar det.

H bjöd på mozzarellapizza och en riktigt god hembakt dadelkaka. Vi talade om allt möjligt, en berättade om sitt besök i bokmässan och vi dryftade diverse aktuella saker. Själv frågade jag om mina medstickerskor hade ätit potatisgröt i sin barndom. Jovisst hade de alla gjort det. Två gillade det inte alls, medan en annan med saknad mindes hur gott det var med stekt potatisgröt. Själv saknar jag förstås mammas potatisgröt med smöröga och lingonsylt. Mums filibabba.
Att jag frågade beror på att bisin min aldrig har ätit potatisgröt, åtminstone mindes han inte att sånt skulle ha förekommit i hans barndomshem. Det förvånade mej, så jag kollade med hans storasyster. Hon visste inte ens vad det var fråga om! Jösses! Jag trodde att det var en rätt traditionell hösträtt häromkring, men tydligen inte för alla. Har ni ätit eller smakat på potatisgröt nån gång?

När jag kom hem hade jag en timme på mej att röja av bisin mins sida av matbordet. Där har han samlat diverse prylar av skrot och avfall om ni frågar mej samt en låda med papper och andra nödvändigheter. Han kom hem samtidigt som T anlände. Hon packade upp sin dator och så satte vi igång. Det var härligt att träffas, härligt att undervisa igen och allting gick snabbt och smidigt. Tänk att takterna sitter i ännu! Ja, och tänk att jag gjorde rätt val då jag sadlade om. Informationssystem och datateknik var inte precis det man skulle syssla med just då, för det var svårt och invecklat. Alla kommandon skulle skrivas, det gick inte att klicka och scrolla vilt omkring så som idag. Internet låg i barnskorna och man fick nöja sig med en svart skärm och vanligtvis vit text när man tog kontakt via ett ytterst högljutt modem, vars ljud våra katter avskydde. På den tiden fick man "rita" alla figurer från tangentbordet. _^..^_ där ser ni en katt. Det var riktigt roligt och krävde lite mera tankearbete än att klicka på färdiga emojer/figurer. Sen kom www och resten är historia.

Efter väl utförda pivotabeller i excel, firade vi med berlinermunkar och talade om allt mellan himmel och jord. Ibland inflikade bisin nånting nerifrån sin gungstol, men för det mesta koncentrerade han sig på tv:n. 

Vid 23-tiden på kvällen fick jag ännu den här julklappssockan färdig. Så ni förstår att onsdagen var riktigt härlig!
Men, men, nu har jag smått börjat tvivla, kan jag ge de här sockorna i julklapp? Blir de för stora? För små? För spända? Och vill mottagaren alls ha sockor? Borde jag hitta på nånting annat att sticka och ge bort? I såna fall vad? Hmmm, sockor är ju på något sätt liksom min grej just nu...

Nu borde jag göra nånting nyttigt och avstå från att genast börja sticka på julklappssocka nummer två. Räcker det om jag gör nånting lite hastigt och lustigt? Jag kan ju gömma undan bisin mins konstigheter nu medan han inte är hemma. Matlagningen slipper jag idag till all tur, för han kan värma mos och köttbullar och själv kan jag äta soppa. Tjolahopp!

Önskar er alla en skön fredag!

onsdag, oktober 28, 2026

Försökte verkligen

Hur idiotisk kan jag bli? För några dagar sen tog jag mej i kragen och fick äntligen iväg en uppsägning av prenumerationen på den här tidningen:

Det gick hur lätt som helst på nätet, inget problem alls. Det enda jag behövde kryssa i var orsaken till varför jag avslutade prenumerationen. Jag kryssade för alternativet att jag inte har råd. 189 € är lite väl saftigt för elva tidningar. Allt gick som smort och jag fick bekräftelse på att nu var prenumerationen avslutad. Den nya perioden skulle ha börjat nästa månad, så frid och fröjd och ingen extra faktura. Jag hade fått mitt sista nummer av Suuri Käsityö-tidningen.

Igår ringde så en dam från Sanoma och innan jag hunnit tänka efter ordentligt hörde jag mej själv svara på finska att jovisst kan jag teckna en 14 månaders prenumeration på tidningen Suuri Käsityö för 79 €. Hur idiotisk kan jag som sagt bli? Jag syr ju inte och jag har ju redan alla de stickmönster jag nånsin behöver, tror jag åtminstone. Och det där med 14 månader är nog lite bluff, för i november kommer ett dubbelnummer och sedan ingen tidning alls i december. Tror att det är lika på sommaren, att det kommer ett dubbelnummer i juni och sedan inget nummer alls i juli. Lite bluff där eller hur?
Jag är också rädd för att jag hörde summan 79 € fel, för försäljaren babblade på i expressfart. Men om det är så att summan är högre, så då säger jag upp prenumerationen direkt. Som konsument har jag 14 dagars ångerrätt.

Jag brukar vanligtvis inte köpa per telefon, för jag vill se allting skriftligt och faktiskt hör ni, nu när jag kollade bekräftelsen står det att priset för prenumerationen är 79 €. Jösses, hur i vida världen kan den nu vara så förmånlig medan en trogen prenumerant från 2019 skulle ha fått punga ut med 189 €. Visst verkar det som lite lurendrejeri det här, eller hur? Det liksom lönar sig att avbryta prenumerationen. Hmmm...
Jag försökte verkligen avsluta, men... som sagt, jag är lite idiotisk och kanske inte ens så lite!

Igår kväll återuppväckte jag mina Excelkunskaper. Den här gången handlade det om pivottabeller, för jag har lovat hjälpa en människa i exceltabellnöd i kväll. Få se om jag alls klarar av det. Ni får hålla tummarna, tack.

Nu måste jag rusa runt lite och försöka plocka undan det mesta och värsta innan jag åker iväg till stickträffen i stan.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!

tisdag, oktober 27, 2026

Alldeles för lat

Idag är det igen så mörkt inomhus att vi får tända lamporna. Igår fick vi ändå en glimt av solen. Bisin min som tror på väderspågubbarna påstår att det inte ska regna idag, men få se om det stämmer. För en pensionär, som inte behöver ut på åkern har det inte så stor betydelse om det regnar eller inte.

Själv är jag alldeles för lat. Det finns minst femtioelva saker jag borde ta itu med, men ingenting händer. Jag har till och med varit så lat att jag använt tepåsar istället för bryggt te!

Härom dagen tog jag mej dock i kragen och öppnade den här burken med svart te smaksatt med bergamott och citron. Bäst att njuta av det man har, inte sant?
Ifall ni funderar, så är det vanligtvis yngsta sonen som har stenhård koll på teer. Det är alltså han som brukar förse mej med goda tesorter av olika slag. Men som sagt, jag har dessvärre varit alldeles för lat och hållit mej till tepåsar. Kanske jag nu så småningom får ordning på mitt tedrickande igen.

Lite lat har jag också varit med stickrallyt. Hittills har jag klarat av 15 utmaningar av 30. Till all tur har jag ännu nästa månad på mej, så få se hur det går. Kanske jag är alldeles för lat för att klara av de återstående 15. De flesta enkla utmaningarna är redan avklarade, så det behövs lite mera tid och energi för de återstående.
Men till min stora förskräckelse har jag hittat en massa spännande på nätet: Två KAL, alltså sticka tillsammans, en för vantar och en för sockor och sen hittade jag ett förslag till en skojig adventskalender. Förslaget går ut på att man lägger de garnrester man har i 24 påsar eller paket och sen stickar lite på randiga sockor varje dag fram till julafton. Rolig idé, inte sant? Förstås måste man ha två små nystan i samma påse/paket och sticka på båda sockorna samtidigt om man vill ha dem randade på samma sätt. Men man kan ju också göra olika sockor, lite så där i bästa Pippi Långstrump-stil. Om man vill göra det riktigt spännande blandar man om påsarna/paketen rejält och så får slumpen avgöra randens färg. Verkligen lockande, eller hur? Nå, det här får vi fundera på under november månad. Lite smått har jag redan funderat på den här julkalendern och det skulle inte alls vara dumt att till exempel sätta små garnrester i till exempel en lådinsats som finns åtminstone på Clas Ohlson, säkert också i Motonet. Tror ni bisin min blir misstänksam om jag föreslår en liten utflykt västerut till Motonet? Jag kan ju säga att vi ska hälsa på flickornas nya katt. Då låter det inte alls misstänksamt, eller hur?
Jag har faktiskt också räknat ut att garnet till hälen och tån i sockan inte ska ingå i de där små garnresterna, för annars klarar jag inte riktigt av att skapa en randig restgarnssocka. Nu gäller det då att hitta restgarner i samma grovlek och två par strumpsticksförpackningar. Ja, och så då kanske lådinsatser.

Ni ser, jag är alldeles för lat. Jag går igång på helt fel saker. Den stora frågan är nu: Hur får jag samma iver och inspiration för städning och annat hushållsarbete?

Förresten, till min stora glädje såg jag att redan 3 800 steg om dagen också i långsam takt motverkar demens. Så om man vågar tro på vetenskapsmännen kan jag vara lite lat i fortsättningen. Tröstande är också att det är aldrig för sent att börja. Huvudsaken är väl att man kommer loss från soffan/gungstolen. 

Nu ska jag försöka undvika min sockstickning och göra åtminstone lite nytta istället.

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen.

måndag, oktober 26, 2026

En härlig eftermiddag och kväll

Igår  var jag iväg till stan på klassträff. Det var riktigt trevligt. Vi var 21 personer, som träffades på Fylla åt och pratade. Härligt att träffa klasskamraterna. Tänk att det redan har hunnit gå 50 år sedan vi gick ut klass 5 b i mellanskolan.  Som en av deltagarna sa: "Vart har de här 50 åren försvunnit?" Jo, det känns otroligt.

Lite otroligt tycker jag också att det är jag inte träffat på klasskamraterna här i stan. Många bor ju ändå här. Men som en konstaterade, hon är alltid tidigt på morgonen och handlar, så sannolikheten att träffas i mataffären är liten. Ja, sen finns det ju dessutom flera olika mataffärer att gå till.
Och apropå mataffärer kom vi lite nostalgiskt igår ihåg hur det var när vi gick i mellanskolan. Då fanns det mataffärer i nästan varje gathörn i stan. Lite konstigt med tanke på att då hade man mindre pengar att röra sig med.

Sen fanns det annat att fundera på, som att vad kan ungdomar göra i stan nuförtiden. Finns det alls ställen att gå till? Och alla danser på ungdomslokaler man kunde besöka förr, där nog Liljendalgården var stället att befinna sig på om lördagskvällarna. Det är väl inte alltför bra att sitta hemma på sin kammare och uggla?

Det var också roligt att prata skolminnen även om mina är något diffusa. Men jag kom i varje fall ihåg att vi varje år hade en ny klassföreståndare och vem alla som gått på vår klass. Vart en del av de kamraterna sedan försvann var ibland lite oklart, likaså varför en del saknades från femte klassens skolfoto. Tänk att det då fanns hela tre parallellklasser! Stora klasser var det också i medborgarskolan på andra sidan räcket. Jaa, hör ni, det var tider det.

På hemvägen från Fylla kurvade jag via mataffären så jag kunde fylla på lagren med mjölk och rågbröd. Det var liksom tillbaka till vardagen efter att ha befunnit sig i en kramgo bubbla. Verkligen glad över att jag hade förmånen att gå i just den klassen, för med facit i hand kunde jag ha hamnat nånstans där klasskamraterna inte var snälla med varandra.
Konstateras kan också att sociala kontakter är viktiga, så det gäller att söka sig ut från hemmets fyra väggar då och då. Uppfriskande och givande att möta andra människor och få umgås.

På kvällen hann jag ännu sticka lite. Det är härligt att se hur mönstret växer fram och ivern är stor att få skaftet färdigt. Jag har försökt sticka in garnändarna så det skulle bli mindre att fästa, men det lyckas inte riktigt alltid. Det kommer alltså att bli ett digert efterarbete. Idag tror jag att jag kan ägna hela mina uppmärksamhet åt den här sockan. Det regnar nämligen ute och faktiskt är det så mörkt inomhus att hittills har vi behövt tända lampor.

För övrigt undrar jag om det här är en naturlag? Att det blir ett enda trassel varje gång jag försöker hitta garnändan inuti nystanet? Jag vill gärna ha garnet inifrån, för annars rullar nystanet lite vilt omkring. Men jag kanske behöver tänka om?

Nu ska jag fortsätta sticka lite, men först måste jag nog få igång en tvättmaskin.

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen. Kom ihåg att efter regn kommer solsken! 

söndag, oktober 25, 2026

Julboxen

Igår på förmiddagen tittade yngsta sonen in hos oss. Snällt av honom att hälsa på innan han körde vidare västerut. När jag frågade om han kommer ihåg att klockan ska vridas bakåt, stirrade han på mej som om jag tappat min sista skruv.
– Allting är ju digitalt nuförtiden, så man behöver inte vrida nånting alls.
– Ja, men allt har väl inte nätkontakt?
Nå, nej förstås inte visade det sig. Men sonens alla klockor är digitala förutom en, som ändå inte fungerar.
Själv mindes jag hur jag en kväll steg rakt in i farbror sheriffens armar efter att ha låst dörren till datasalen och ytterdörren. Det visade sig att larmet hade gått, för ingen hade ändrat tiden för när larmet skulle slå på. De hade glömt bort att det också fanns kvällskurser i data. Till all tur behövde jag inte betala för polisens utryckning, för jag var ju oskyldig. Stackars poliser, som trodde att nu, nu skulle de minsann haffa en datortjuv!
Det här var i slutet av 1990-talet, så nuförtiden sköts väl tidsomställningen också automatiskt utan inblandning av människor.

Senare på dagen tittade nästyngsta sonen in. Han hade lite bilsnack med fadern och så hämtade han...

... julboxen åt mej! Tjohooo!

Den innehåller förstås garn, 400 gram 7-bröder...

... godis och ett mönsterhäfte på finska och svenska...

... och ett julkort. Så glad över den här lådan och den kom precis i rätt tid, för jag avslutade de rosa barnsockorna igår. Härlig julbox med både sysselsättning och godis. Heja Fazer och Novita!

På kvällen lade jag genast upp maskor för en ny socka med de nya garnen. Första försöket rev jag upp innan jag fick rätt antal maskor och rätt grovleks stickor. Undrar om jag har börjat sticka lösare? Mina gamla data på maskantal och stickgrovlek tycks inte stämma.

Nu har jag egentligen inte lust att göra så mycket annat än sitta i gungstolen och sticka. Men, men det blir åtminstone en stadsfärd på eftermiddagen.

Önskar er alla en fin start på den nya veckan! 

lördag, oktober 24, 2026

Garnlagret i juli 2026

Idag fortsätter jag med lagerinventeringen, som halkat efter lite under sommarmånaderna.

 Kvar från juni 2026: 33 636 gram

  • Kvar i juli: 33 688 gram

Suck! Igen växte mitt garnlager, men jag tröstar mej med att det är ändå mindre än det var i maj. Klen tröst, men man ska ju tänka positivt. Får lämna bort matlagningen så jag hinner sticka mera. Undrar vad bisin min skulle tycka om det?
Nå, idag får han leva på rester, så då borde jag hinna få färdigt ett par små sockor. Jag har endast tåminskningen kvar. Vågade inte börja på tån igår kväll när jag satt och såg på snooker. Vem vet hur många fel det skulle ha blivit då?

Jag orkade faktiskt inte se på hela duellen mellan Mark Williams och David Gilbert, utan gav upp vid 23-tiden. Bisin min låg på soffan och såg hela matchen till slut. I morse sa han att jag inte visste vad jag gått miste om. Nä, nä, men till skillnad från bisin min var jag pigg och nyter genast på morgonen efter en god natts sömn!

Apropå mat ännu, igår blev det delikat efterrätt i form av en berlinermunk. Det kan vi tacka äldsta sonen för. Han var till Corint och köpte godsakerna.

Nu ute en liten runda och sen dags att avsluta ett sockprojekt för att kunna ta itu med följande.

Önskar er alla en riktigt skön söndag. Kom ihåg att vrida klockan i natt!

fredag, oktober 23, 2026

Garnlagret i juni 2026

Kära nån, jag ligger lite efter med garnlagerrapporterna. Dags att uppdatera, för vet ni vad? Jo, i juni gick det riktigt bra, inte ett ett enda inköpt nystan! Det trodde ni inte om mej, eller hur? 

Kvar från maj 2026:  33 802 gram

  •  Kvar i juni: 33 636 gram

Tjohooo! Ser ni? Äntligen på rätt väg, trots att jag använt endast lite garn. Måste väl börja sticka på heltid, så lagret minskar.

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut!

torsdag, oktober 22, 2026

En riktig fäst!

I morse vaknade jag före klockan åtta och beslöt mej för att testa nånting nytt. Jag stannade kvar i sängen, för att ligga och dra mej en liten stund. Åhå, innan jag visste ordet av hade jag somnat om och nästa gång jag såg på klockan var den redan nio. Farliga saker det där, för hur ska jag nu hinna med allt jag planerat göra idag? Största utmaningen för mej just nu är nog om jag ska kratta eller låta bli? Det finns en massa småkryp, som behöver löven, men...

Igår var det riktigt festligt och fästligt. G-M serverade godsaker på stickträffen, varma smörgåsar och berlinermunkar. Mums filibabba! Riktig fest!

Jag kom äntligen igång med fästandet av de långa sockorna. Det var så skönt att sitta hos G-M i gott sällskap och låta samtalet flöda. Fästandet gick på något sätt bättre där omgiven av stickvännerna. En och en halv socka hann jag med och resten klarade jag sedan av på kvällen. En riktig fäst! Jag var så ivrig att jag nästan lovade mej själv att härefter alltid ta itu med fästandet genast när projektet är färdigt.
Ja, ja, jag hör att ni skrattar. Det gör jag med, för jag kommer nog att falla tillbaka i gamla hjulspår. Det är svårt att bryta ingrodda vanor. Försöka duger.

Jag hade med mej senaste numret av Novitas sticktidning, som jag plockade ur postlådan i tisdags. Här finns många inspirerande mönster.

Till exempel julklappssockor åt hela familjen. Orkar man inte med alla mönsterränder kan man ju sticka endast några. Kanske dags att gräva i sockgarnslådan efter 7-bröder garn. Skulle vara fint att få färger som skulle gå igen i familjens alla sockor.

Novita utlyste tidigare i år en tävling, där man skulle designa randiga sockor. Mönstren till de här finns på Novitas webbplats.

Jag skrev redan ut det här mönstret med regnbågsfärgade ränder. Men jag vet inte om jag har sådant randigt garn. Måste som sagt gräva i sockgarnslådan, som tyvärr befinner sig längst under de andra garnlådorna just nu. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, för sockgarn är ju ändå det som gäller just nu.

Den här vill min frusna nacke gärna ha. Den hamnar dock tyvärr långt nere på min att-sticka-lista.
Novitatidningen kommer enbart ut på finska numera, tyvärr.

Nu dags att leta reda på utekläderna och kanske ta krattan i vacker hand eller åtminstone vantbeklädd hand.

Önskar er alla en finfin fredag!