Mycket farligt på stickcaféet

Idag har det snöat och regnat om vartannat och jag har hunnit med att både jobba och sticka. Det är inte illa, eller hur?

Jag hann också besöka stickcaféet i stan och det är mycket farligt, rentav livsfarligt. Dels finns där så mycket inspiration att jag känner hur jag skulle vilja börja göra allting på samma gång och då blir det ju många UFO:s. Och dels finns där så mycket garn och snälla människor, som frågar:
- Vill du köpa? De här är överlopps hos mej.
Nå, klart jag vill, men jag borde ju inte.
- Vill du beställa av det här fina sockgarnet?
- Näee, tror inte det, svarar jag och skickar garnproven raskt vidare.
Efter en stund hör jag mej själv säga:
- Får jag nu ändå se lite på de där färgerna...
Huuu, sockgarn åt mej? Stickar jag sockor? Nej, skulle jag ha svarat tvärsäkert ända tills jag nyss kollade vad jag stickade allra mest förra året. Och jodå, det var just precis sockor, oftast av Novitas garner.

Sockor stickas också främst i stickcaféet, kanske för att det på något sätt är lättast att sticka medan man pratar. Mönsterstickning är helt uteslutet för då får man riva upp allting då man återvänder hem.

Här är E:s fina vårsockor...

... och här hennes nya sockbörjan.

Här är A:s sockbörjan av restgarner.

 Och här är B:s dubbelvirkade pannlappar...

Hon har varit flitig, som ni ser. Härliga vårfräscha färger. 
Hon hade också hunnit besöka fabriksbutiken i Koria och levererade det där underbara Cotton Soft till dem som ville ha. Det delar sig inte när man virkar med det. Idealiskt alltså.
- Jag tog två extra nystan ifall nån vill ha, sa hon.

Och utan att jag nu riktigt vet hur det gick till, så var jag plötsligt ägare till de här två fina nystanen, 100 g. Vet inte riktigt vad jag skall göra av dem, men snart är det sommar och då passar det ju bra att sitta och virka pannlappar. Jag har förstås redan ett stort lager av de här nystanen från tidigare, men jag har ju inte just de här färgerna!

Och skulle det ha stannat därvid, så skulle det ju ha varit riktigt bra, men...

... den här påsen med 7-bröder garn behövde ett gott hem, så jag förbarmade mej över dem, 190 g. Och jag vet exakt vad jag skall göra med dem, så det så!

Och nu vet förstås alla i stickcaféet hur svagsint jag är när det gäller garn. Så nu är den nyheten ute över hela stan ska ni veta! :) Fast det gör inget. Det verkar som om jag är i gott sällskap eftersom de flesta deltagarna har lite bekymmer över var de skall lagra sina garner. De tycks på något sätt svälla och flyta ut i alla rum. Konstigt, inte sant?

Vi hade som vanligt roligt på stickcaféet. Det blev många glada skratt och det piggar upp. Tack för den trevliga samvaron.
Och jodå, jag började faktiskt på socka nummer två idag, så det är lugnt.
Lugnt tycks det däremot inte vara i stan!

 #blogg100_2017_56