Någonting gult

Nu höll jag på att skriva: "Det är söndag kväll...", för jag har en sådan där vemodig söndagsfeeling. Känner mej melankolisk,  sitter och lyssnar på underbara Eva Cassidy på Youtube. Men det är alltså måndagskväll och påskhelgen är över. Huset är igen tyst och tomt, alla barnen hemma hos sig på var sitt håll och jag saknar vår samvaro. Hos oss finns nu en massa kaffebröd kvar, men bondosten är definitivt slut. Sista biten kalasade unga husbondeparet på idag. 

Det var riktigt bra att de kom på besök för jag var ensam hemma på dagen. Vandrade omkring som en osalig ande och kunde inte koncentrera mej på nånting. Det finns massor av saker jag kunde ha gjort, men... intresset från min sida var noll. Till sist grävde jag fram en deckare och slog mej ner i fåtöljen. Men se då, ja då fick jag släppa in Tufsen, släppa in Lurvinge, släppa ut Tufsen och... ja så där höll de på. Först på eftermiddagen lugnade katterna sig och la sig till rätta på soffan. Så i vårt hus får man minsann motion fastän vi inte har hundar! :)

- Jag ville ge nånting gult, sa den äldre svägerskan igår då hon kom med en liten påskpresent.

Mums! Den här passar riktigt bra. Tack! Jag har gömt undan den lite, så den inte ska försvinna i far i husets mun! :)

Vi fick också gula påskliljor igår. Tack för dem!

Lite annan färgskala var det på blomman, som den yngre svägerskan gav oss. Tack! Härlig färg.

Tidigare på dagen fick vi bland annat gröna kulor. Och trots att de hör till våra jultraditioner, så passar de vet ni lika bra till påsken. Tack mamma för både konfekt, marmelad och chokladägg!

Och nu, nu borde jag lägga upp en ny stickning, en stickning, som inte skulle kräva så mycket av mej, för imorgon ska jag iväg till Stickcaféet. Det får bära eller brista! Om jag inte orkar lägga upp någon ny, så får jag väl ta en gammal med mej och "låtsas" sticka!

#blogg100_2017_48