Och han var inte ensam...

- Det var det fräckaste, gol tuppen Frans med sprucken röst häromdagen.
- Mina hönor är borta, ro hit med dem genast.
- Ja, men...
- Inga men, jag vill ha mina hönor genast, så ta nu fram den vita och den lila hönan, gol Frans i falsett och började flaxa hotfullt med vingarna.
- Men, men, stammade jag.
- Kuckelikuuu, buuu på dej. Var är mina hönor. Har min rival fått dem?
- Nej, nej, de flyttade söderut.
- Va, säger du? Hönorna är stannfåglar och inga flyttfåglar, kraxade Frans ilsket.
- Jo, men de hamnade liksom i födelsedagspaketet i söndags och...
- Vaaa, har du gett bort dem utan att fråga mej? Jag måste genast få ett par nya och hör sen.
- Ja, men jag hinner inte nu.
- Inga undanflykter, hördu du.
- Du får nöja dej med den här fina lilla hönan, som jag fick igår:

Tack för gåvan! Den är riktigt kul!

Om Frans inte är nöjd med den lilla svarta hönan så kan han få de här två gråa:

För visst är det väl hönor? Eller ve och fasa! Det ena är visst en tupp! Schhh, säg inget åt Frans. Han verkar så ilsken redan nu.

Vet ni vad? Jo, i morse när jag kravlade mej ur sängen så snöade det! Det är ju inte klokt.

Förresten, igår så hade vi två hackspettar på gården. Tyvärr gick det inte att fånga båda spettarna på samma foto. Men om ni inte tror mej på mitt ord, så kan far i huset intyga att jag inte såg dubbelt.

Och nu passar jag på att önska er alla  
EN RIKTIGT SKÖN PÅSK!

#blogg100_2017_44