Ein reisso

Igår orkade jag inte med något blogginlägg, beklagar. Jag åkte hemifrån vid halv elva-tiden på förmiddagen och var inte tillbaka förrän efter klockan 22.30. Och då, då hade jag ingen ork för bloggen mera.

Och för att citera mina söner: "He va no ein reisso" = Det var nog en resa (översättning från östnyleensko).

Vi var alltså iväg på Hemliga resan igår. Det var den nästäldsta och hans fru, som äntligen skulle få sin julklapp.

Vi packade in oss i min heta Adam plåtlåda.

Gertrud fick åka med längst bak i bilen. Vi styrde kosan mot nordöst och körde i ungefär en timmes tid innan vi var framme.

Det första jag fick syn på var den här skönheten!

Följande sevärdhet var utan tvekan patronens hus. Så vackert!

För att inte tala om patronens prunkande trädgård. Så fin!
Morfar i huset tycker att jag nu ska göra likadana rabatter här på vår gårdsplan. Jag har försökt förklara det där med träd som skuggar osv. Men han verkar inte riktigt förstå.

Det första vi egentligen gjorde var att trava iväg till Magasinet och få oss någonting smått att äta och framförallt att dricka.

Vi besökte ett av Unescos världsarv i Finland, nämligen Verla träsliperi och pappfabrik. Ett jättefint ställe, som är väl värt ett besök. Morfar i huset hade fått nys om det här då han kollat på regionnyheterna. Så bra att området bevarades då fabriken lades ner år 1964. Den grundades år 1872 av Hugo Neuman. Den brann två gånger upp och byggdes sedan upp i tegel.
Nu håller man på att reparera ena tegelväggen, så cementblandaren gick på medan vi var där.

Här drogs stockarna in, först för hand och senare med en häst. Tungt och tufft jobb. Foton inifrån fabriken är inte tillåtna, så ni får allt åka själv iväg och kolla på plats.

Vad passar bättre än papperstillverkning på en pappfabrik?
Det är Jaalan kädentaitajat, som har pappersverkstad i Verla under juli månad. I början av augusti håller de olika workshops där, skall vi åka dit?

Jag understödde hantverkarna genom att förnya mitt förråd av örhängen. De är ju så små att de knappt tar plats, så morfar i huset kan inte precis protestera, eller hur?

Superglad blev jag då jag hittade de här. Gissa vad som kommer att hänga i mina örsnibbar härefter?

Verlas arbetsbostäder finns också bevarade och det är just den fina helheten, som gjort att området har fått världsarvsstatus.

Kraftverket spelade förstås stor roll i fabrikstillverkningen.

Det skulle ha funnits mycket att utforska här vid älven, men vi hastade vidare till ett nytt resmål under morfar i husets tama protester.

Här hamnade vi med Gertrud, i Ummeljoki.

Och här hittade vi förutom ett matställe också lite finländsk flyghistoria. Entusiaster har återskapat en kopia av det plan, som Kasper Wrede byggde och flög med på Kymmene älv år 1915. Så han var en av landets flygpionjärer, visste ni det? Där ser ni, att resa vidgar vyerna. Här fick vi igen en bit historia.

Småningom hamnade vi i vår östra grannstad. Detta enligt önskemål från paret i baksätet.

Vi besökte Maretarium, ett fint ställe om man vill lära känna landets fiskar. Har ni varit här då? Om inte, så kan jag varmt rekommendera ett besök här. Här inne är det svalt och skönt.

Interaktiva infotavlor hjälper en att få veta mera om fiskarna.

Jag gillade Östersjöakvariet. Här matar en dykare fiskarna varje dag klockan 15. Akvariet är högt och rymmer många fiskar.

Ser ni? Här simmar en ål. Och här ligger att rostigt ankare på "sjöbotten". 

Och här mumsar fiskarna på lite kvarbliven mat.

Häftig fiskmun, inte sant?

Och det här ser visst ut som en människofisk, inte sant?

Det finns 58 ursprungliga fiskarter här i landet. 107 olika arter har man påträffat i Finland. Akvarierna har olika teman, i ett av dem finns det fiskarter från Kymmene älv. Och visste ni att Kymmene älvs avrinning startar så långt borta som i Kokkola?

Utanför Maretarium finns Sapokka gästhamn.

Därifrån går också den här förbindelsebåten.

Vi körde hemåt via Santalahti. Och som ni ser har staden riktigt ordentliga fläktar för dem som vill svalka sig rejält ifall det blir hett på stranden!

Vi gjorde ett kort uppehåll här hemma för kiss- och drickpaus innan vi drog vidare till min hulda moder. Där stod frågesport och vinbärsplockning på programmet.

Kvällen avslutades i stan.

Och där fick jag min lomalonkero! Jag drack förstås en röd, för den innehåller tranbär och det är ju hälsosamt, inte sant?

När vi kom hem väntade här paket på matbordet! Mina svägerskor var här och hade precis missat oss då vi körde iväg till min hulda moder. Tur att morfar i huset stannade hemma, så fick han träffa sina systrar. Men synd att vi missade dem.

Jag fick en fin Mumin-anteckningsbok.

En stor och fin Lilla My-necessär.

Och finfina stickmarkörer! Rena rama julafton, inte sant?
Tack för de fina gåvorna, som minsann kommer väl till pass.

Idag åkte våra gäster hem, så det blev tomt och stilla här i huset igen. Inkommande veckoslut kommer dock den äldsta på semester, så gästrummet i källaren är i full användning hela tiden.

Ha det bra och kom ihåg att dricka, dricka, dricka och dricka igen!