En liten tripp

Beklagar att ni blev utan blogginlägg igår, men jag var iväg på en liten tripp med morfar i huset. Han tyckte att det liksom nu var hans tur att ta mej med på en semesterresa. Hans resor är rätt hårda. Det finns sällan rum för avvikelser till något spännande. Han viftar bara lite obestämt med handen och muttrar nånting om "nästa gång". Den gången kommer, men då är det alltid någonting annat, som gör att det inte går att avvika från den utstakade rutten. Och med tanke på att jag fick klara mej med endast ett toabesök på hela dagen, så förstår ni att det är fråga om tuffa resor.

Ännu i tisdagskväll frågade jag försiktigt om det nu är säkert att han vill ha mej med istället för mr J. Morfar i huset intygade att det är mej han vill ha som sällskap. Det lät ju positivt, så jag svarade jo, jo, jag följer med.

Vi startade ungefär tre timmar efter utsatt starttid. Morfar i huset ville inte ha väckarklockan att ringa, så vi sov gott och vår starttid kom och gick.
Första stoppet var redan i Askola. Där stannade vi för att tanka och ta en glass. Eftersom bilen var fullastad med byggjärn, kunde vi inte öka vikten ytterligare genom att tanka fullt. Men vi fick så mycket soppa att vi klarade oss en bit på vägen.

Sedan svischade allting förbi.

Jag hann dock fota pansarvagnarna vid avfarten till Parola.

I Tammerfors lastade vi av första satsen med järn och det på ett industriområde. Inget spännande att se där inte, så jag drog fram min sockstickning. 
Ve och fasa! Den femte stickan fanns inte med i lilla projektväskan. Tänk om jag glömt den i stugan i Sverige? Men vänta nu, jag stickade ju faktiskt då vi satt på hyllan i färjan. Tänk om den ramlat ut i minstingens bil? Eller hoppas, hoppas att jag hittar den i väskbottnen på den där svarta axelväskan/handväskan jag hade med mig och som är totalt trasig.

Vi hastade vidare utan att hinna stanna vid det tilltänkta lunchstället. Buäh!
När det var förbi lunchtid stannade vi äntligen och fick i oss lite mat. Förra året stannade vi också på samma ställe, men då undersökte jag den mystiska vagnen. I år fick den vara, men jag uppfattade en skylt där det stod - 50%, så till den vagnen måste jag ju bara iväg. Morfar i huset stod bredvid och smågnällde:
- Kom nu. Vi har inte tid.
- Men här finns väskor.
- Du har redan fullt med väskor hemma.
- Nää, dom är alla så slitna att jag täcks inte använda dem längre.
- Jag kan lägga på lite svart skokräm där lädret slitits bort.
- Nej, det går inte för då blir alla mina kläder svarta och det vill jag inte.

Till all lycka försvann han ut ur vagnen och började tala med en dam som satt utanför och drack kaffe och åt wienerbröd. Själv kollade jag på det lilla utbudet väskor som fanns till salu. Den jag gillade bäst hade tyvärr endast ett knäppe för tillslutning. Duger inte för mej. Det skall vara dragkedja. Tänk så fort nån sticker in sin lilla smidiga hand och far iväg med ens dyrbara innehåll. De övriga väskorna var i större laget och hade inuti en mindre väska. Enligt försäljaren är det högsta mode just nu. Hmmm... jag undrar jag, som inte har köpt en axelremsväska/handväska på flera år. Men nej, det passade inte mej. Till sist fick det bli en tillfällig nödlösning medan jag funderar vidare.

I den här ryms både min surfplatta och min sockstickning. Mera behövs väl inte? Nåja, en liten anteckningsbok, pennor, näsdukar, halstabletter, en lilla My-påse, som innehåller handkräm, läppomada, kam, nagelfil, sax och värkmedicin, telefon, plånbok och förstås en scarf ifall det blir kyligt om nacken. Vid varma tillfällen skall det dessutom ännu rymmas en liten vattenflaska. Så tyvärr kan jag inte tänka mej en sån där liten fin och nätt handväska. Dem kan jag bara avundsjukt titta på och tänka att skulle jag vara annorlunda funtad, så... Men till mitt försvar kan ju sägas att jag ändå inte går omkring med en fullpackad ryggsäck. Så det så!

Jag har ju inte varit iväg på en endaste en sommarrea, så igår passade jag på att satsa på en ny...

... scarf till halva priset. Den är bred och skön och kommer garanterat till användning.

Det är inte många sevärdheter jag hinner med på resorna tillsammans med morfar i huset.

Så här ser det oftast ut på de ställena vi hamnar. Vi hade tur, för en byggnadsarbetare var ännu kvar då vi gasade in på byggarbetsplatsen. Puuuh! Om det skulle ha varit tomt där, så hade jag hela hemvägen fått höra hur mitt väskinköp förstörde allting för morfar i huset. Men nu lastade han av järnen tillsammans med "byggare Bob" medan jag beundrade den nygrävda gropen. Jag kom mej inte ens för att fråga vad det skulle bli.

Så fortsatte vi vår färd med lite uppköp i både Korpelas och Kivikyläs fabriksbutiker.

Och därefter susade vi igen förbi allting med fart. I morse såg morfar i huset på de lokala nyheterna på tv och utropade att sjutton, vi missade Kalaneuvos, som nu skall utvidga sin fabrik.
Nåjo, så är det när man susar förbi allting med fart. Och det kanske inte ens finns någon fabriksbutik där?
- Nästa gång måste vi starta i god tid, sa morfar i huset mycket bestämt.

Jag kollade per telefon om den äldsta kunde göra distansarbete, så kunde vi köra via huvudstaden och plocka med honom hit till landet. Han sa att det var okej, så "Astrid" fick en ny adress och vi körde iväg mot Helsingfors. Tankstopp gjorde vi i Högfors och där passade jag på att inhandla dagens andra glass. 
Vi plockade upp sonen och styrde kylaren österut. Innan dagen var slut hann vi ännu med en snabbvisit hos min hulda moder, som blev lycklig över aladåben och Annabella nypotatisarna.

Idag ska jag hålla mej till stan och till grannkommunen. Kan ju inte flänga omkring som ett jehu hela tiden heller.