En riktig kulturtant!

Igår vet ni, då var jag kulturell till tusen. Mitt på dagen körde jag iväg till stan och besökte bokcaféet. Där har jag inte varit sen december förra året. Slarvigt av mej, inte sant?

Gårdagens bokgäst var Emelie Enckell, som berättade om sin bok Generalens dotter. Intressant. Måste lägga upp den på min att-läsa-lista.

Kvällen avslutade jag i den bästa stadsdelen med att se på revy. Där fick jag ett varmt mottagande av en vänlig karl (och nej jag säger inte vem!). Han bjöd på en supergod laxsmörgås och te innan föreställningen startade. Tack!
Jag blev genast på gott humör av omtanken och glad över alla fina människor som finns. Det blev många glada skratt till den underfundiga texten och jag hade en kanonfin plats på första raden, stol nummer 7! Tack för det!

Och förstås hittade jag hantverk i revyn Blesugär. Här sitter Desiré Strömberg och stickar medan hon väntar på Kela-taxi. En taxi, som aldrig kommer, en serviceform som totalt har floppat, liksom en hel del annat som är på sne här i vårt avlånga land. 
Lägg sedan märke till den fina väskan, som Katarina Nikkanen har. Också det ett hantverk!

Tack till det duktiga revygänget, som bjuder på sig själva och orkar roa publiken år ut och år in. Blesugär är den 41:a Liljendalrevyn! Duktigt jobbat.

- Va, ska du stiga upp nu, stönade morfar i huset i morse vid halv sju-tiden.
- Ja, förstås. Inte kan man sova bort hela dagen, svarade jag pigg som en lärka i arla morgonstund.
Morfar i huset morrade, vände ryggen till och fortsatte att sova.

Själv var jag lite omtumlad i morse då jag vaknade. Jag hade livliga drömmar hela natten. Jag drömde att jag blev skjuten i armen och att kulan blev kvar där. Jag skulle iväg till hälsocentralen för att få bort kulan och få skotthålet omplåstrat. Så gick mina glasögon sönder och jag var helt olycklig och nästan grät och sade att jag inte har råd att köpa nya. Efter en stund tänkte jag att jag nog skulle klara mej utan glasögon. Allt gick bra ända tills jag kom till bilen och skulle köra iväg. Då insåg jag att jag inte ser tillräckligt bra för att kunna framföra fordonet. Hur skulle jag nu ta mej till hälsovårdscentralen?

När jag vaknade var drömmen så verklig att jag måste känna på armen att det inte satt någon kula där. Och det gjorde det, tack och lov inte! Undrar vem som ville skjuta mej? Hoppas att det var ett misstag och att jag bara råkade komma i vägen för kulan. Tror ni att det var revyn, som satte igång mitt livliga drömmande?

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.
Nu är det dags för mej att sticka lite och sedan krypa ner mellan lakanen.