Blommor

I tisdags för en vecka sedan då vi på kvällen kom hem från västra grannstaden, väntade blommor på oss bakom kvasten på trappan.

Morfar i huset och undertecknad var minst sagt konfunderade:
- Vem i hela vida världen hade kommit ihåg oss och tänkt på oss med blommor?

Det verkade bli ett olöst mysterium, men hur det nu var så hittade jag ett litet vackert kort instucket mellan stjälkarna.

Nu visste vi vem, som hade varit så vänlig och som gjort sig omaket att köra till oss utan att först kolla om vi var hemma.

Nu har en del knoppar slagit ut och blommorna är vårligt, ja sommarlikt vackra. De påminner om att livet går vidare trots allt!

Tack för de fina blommorna! Tack för omtanken och värmen. Önskar att vi kunde göra någonting för dig med...