Ett rött skynke

Igår kväll var jag ute på roligheter. Sorlet i Gymnasiets musiksal var högljutt och förväntansfullt och alla stolar upptagna till sista plats i väntan på den stora berömda finlandssvenska svensken!

Det gällde att vara ute i tid och det var jag förstås med kameran och reporterblocket i högsta hugg. Spänningen steg i salen. När skulle han kliva ut och ställa sig framför det röda skynket eller snarare då ridån.

Och se, efter en väntan på 25 minuter för min del, så stod han där, den gode Mark Levengood.
Det var upplyftande att höra honom och roligt. En del anekdoter kände jag igen från ett seminarium i den västra grannstaden där Mark talade om vikten av livslångt lärande, en del annat hade jag sett på TV. Men, tänk att han den stora kändisen, hade hittat till vår lilla stad! Härligt att få uppleva honom mer eller mindre på hemmaplan. Inte behöva åka långt bort och trixa med transporter och biljetter och sånt. Skönt!
Synd om er som inte var där! Jag känner mej privilegierad, som har ett "fritidsjobb", som tar mej upp ur stickfåtöljen och ut på roligheter! Tacksam för det!

Önskar er alla en skön start på arbetsveckan!
Själv ska jag lägga sista handen vid morgondagens kursförberedelser och sedan kolla om det är sant som meteorologen påstod, alltså att det går att se norrsken nu i natt! Håll tummarna!