Igår hann jag inte blogga och det berodde enbart på att våra tidtabeller i det här huset inte går ihop! Det är svårt med två kvällspigga karlar och en morgontidig kvinna! Jag vill iväg redan före klockan tio. Då har de andra just och just makat sig ur sängen! Det innebär att på kvällen då jag är rejält trött, så ska både det ena och det andra fixas. Håhåjaa! Här råder alltså en skev tidsuppfattning.
Idag är inget undantag. Medan jag funderar på att äta lunch, så äter karlarna i huset frukost! Men småningom ska vi väl ändå komma iväg med äldsta sonen på en liten sista minuten julrunda, för igår glömde jag både jäst och russin och... ja, två julklappar jag inte fick tag på. Och trots att nu alla tjatar om det där med julklappar, så vill jag gärna ge sådana om jag kommer på vad jag kan ge som gläder mottagaren. Själv har jag ju redan fått så många gåvor, så då är det väl inte mer än rätt att jag får ge lite också?
Igår var vi iväg till grannstaden och uträttade ett litet ärende. Dubbelmorfar tyckte inte att vi skulle åka genom staden på återvägen, men det var rätt mycket trafik på motorvägen, så det blev att köra över bron i alla fall!
Dubbelmorfar mumlade och muttrade om trafikljus och bilköer och...
Till all tur hade jag bett honom ta med en bok, så han kunde sitta alldeles tyst i bilen, medan sonen och jag handlade i "stora varuhuset" på hemvägen. Rätt lite människor i farten om ni frågar mej. Man kom åt allting riktigt bra och ingen kö i kassan. Finemang, för det gick någorlunda fort även om jag skulle ha en masssa torrvaror, som hunnit ta slut i skafferiet. Ni vet, sånt som mjöl, knäckebröd, socker osv. De förnuftiga har förstås bestämt sig för att handla på rea efter jul eller ännu klokare: Inte konsumera alls!
Idag hade jag velat vara på stickcafé i grannstaden. Men dubbelmorfar blev alldeles sjövild, då jag lite försiktigt föreslog det igår. Han kippade efter andan, glodde på mej med ögon stora som tallrikar och fradgan stod runt munnen på honom då han började räkna upp allt som ska göras.
- Ja det var ju då lite synd, konstaterade jag och fortsatte: Det kunde ha varit skönt att få vara lite ledig. Till det fnyste han bara och började sedan vifta med armarna som en holländsk väderkvarn.
- Men det är ju ännu långt till julafton, kontrade jag.
- Dessutom ska väl du också hjälpa till?
Nej se, det skulle han inte, för det fanns en massa konstiga saker, som skulle göras utomhus, yxan ska vässas, trots att det är bestämt att vi inte ska ha någon julgran i år heller på grund av våra katter. Sen var det något med motorsågen och kedolja, men fortfarande ska vi inte ha någon julgran. Nästa grej han kommer dragandes med blir någonting om dörren till ladan, som måste läggas på plats. Det höll han nämligen på med då vi fortfarande bodde på gården! Håhåjaa.
Nå, jag är lite förberedd i alla fall för igår bakade jag...
... en hel plåt med mockarutor. Dem gömde jag klokt nog i frysen annars är de uppätna då vi får gäster i slutet av veckan.
Nu ska jag försöka röja ett bord, ta en stödmacka och sedan rusta iväg mej till stan medan affärerna ännu är öppna! Äldsta sonen har lovat bjuda på lunch. Jihaa!
Önskar er en riktigt skön lördag!
3 kommentarer:
Hej, roligt att höra att det också är andra som dansar i otakt då det gäller när man skall stiga upp eller lägga sig :) Kerstin
Samma sak här med dansande i otakt.
Nu har vi jul efter jul, alltså den är hoppeligen förbi.
Nu tar jag också en stödmacka och tittar sedan vidare.
Alltid trevligt Inge att läsa dina blogg, tack för dem!
Här också en som dansar i otakt med dagstiden, dagsordningen - ordningen?
Alltid så trevligt att läsa dina blogger, tack Inge.
Nu tar jag mej också en energimacka, sen går det vidare.
Nu när vi har jul efter jul, vilken tur att vi fick den förbi. Edevej
Skicka en kommentar