Jag behöver få besked, för att kunna slutföra vissa uppgifter och jag vill ha det ganska fort nu, tack. Jag behöver julfrid.
Med betydligt mera hackande hjärta undrar jag varför en journalist från Yle har försökt få tag på mej idag? Hjäääääääälp, vad har jag gjort? Eller är det något jag inte har gjort? Och varifrån har den grävande journalisten fått tag på mitt jobbnummer? Huh, huh, hur ska jag kunna sova i natt?
- Men du kan ju ringa tillbaka, försökte dubbelmorfar trösta.
- Vaa? E du int riktit klok! Int kan ja ringa så här sent.
Hoppas att det var en felringning! Håll tummarna för att det var så. Just nu känns det som att jag inte passar vare sig i TV eller radio. Och framförallt kan jag inte uttala mej om en endaste en liten (kontroversiell) sak. Jag har ingen åsikt och därmed basta! Eller nåja, vänta nu, jag skulle ju kunna tala lite om digisamhället och hur ojämlikt det blir då en stor del står utanför. Det kan jag minsann "predika" om. Men inte vill jag vara med i TV för det ändå!
I väntan på e-postsvar, så gläder jag mej åt kortet som anlände två dagar efter poststrejkens slut!
Men den lyckan hinner jag tyvärr inte med nu, för nu ska jag alldeles bestämt umgås en stund med dubbelmorfar framför dumburken medan jag försöker lugna ner min hjärtklappning. Måste träna hela natten på det lilla ordet Nej! Enda sättet att undvika att hamna i knepiga situationer. Nej, nej, jag kan INTE, jag vet INTE osv....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar