Julen förbi

Så var då julen förbi och vi har hunnit med några vardagar, nu inför nästa helg, nyåret. Jag har varit ledig med stort L och det har varit skönt. Nu just när jag sitter här är jag lite smådeppad, melankolisk och framförallt vemodig. H åkte västerut idag och jag saknar henne så.

Julaftonen var en enda glädje och det tack vare barn och barnbarn. Det enda som lite grumlade glädjebägaren var minstingens frånvaro. Han dukade tyvärr under för flunssan och kunde inte vara med. Vete sjutton om han har fått sina julklappar ens?

Julbordet var vackert dukat hos dottern, som bjudit in brorsorna och sina föräldrar.

Julmaten var riktigt god med alla lådor, rostbiff och rosépepparsås. Förstås fanns både gröna ärter, rödkål och lingonsylt också på bordet bland allt annat. Bondosten var en skapelse av undertecknad, likaså makaronilådan.

Självaste jultomten stod på vakt i korridoren och det var riktigt bra, för innan kaffet var islaget bankade det på dörren...

... och där stod självaste Julgubben! M kallar honom för Julstjärnegubben och det är ju ett riktigt vackert namn.

Han hade med sig en säck med julklappar! Och mera hittade flickornas mamma i källaren.

Det var mycket att packa upp och tidvis ganska jobbigt då M var tvungen att hålla ett litet öga på lillasysters klappar också.
- Man kan dela, sa M då hennes mamma påpekade att det där var lillasysters julklapp!
Ett stort och hjärtevarmt tack till dottern, som samlade familjen på mat och släkten på julkaffe.

På julaftonskväll på hemvägen besökte dubbelmorfar och undertecknad kyrkogården och tände ljus. Det småregnade och var kyligt och jag var i ärlighetens namn inte så förtjust. Men tradition är tradition och jag hängde snällt med, trots att jag fått nog av kyrkogårdar för en lååååååång tid framöver.
Julaftonen avslutade vi sedan hos min hulda moder, där jag inmundigade värmande kakao och en julstjärna.

Juldagen tog vi det ganska lugnt och hade endast den nästyngsta och den äldsta här på mat. Julannandag hade vi besök av dottern med döttrar och det var full rulle. På eftermiddagen bakade jag jästbröd tillsammans med äldsta sonen.

Det blev två riktiga bamsingar med mycket grahamsmjöl i. Vi utnyttjade vasslan från ostkoket. Dubbelmorfar klagade förstås:
- Det är som limpa och inget jästbröd. Man ska int baka på mjölk, klagade han.
Håhåjaa, han har glömt sin mammas goda jästbröd, som hon förstås bakade på mjölk. Själv är jag mera övertygad om att han är rädd för grahamsmjölet, att det liksom blir för hälsosamt!

På fredagen tog jag det superlugnt och gjorde inte så mycket annat än ägnade dagen åt stickning.
I lördags kom igen dottern på besök med sina döttrar och med sig hade de H. Vi hälsade förstås på hos min hulda moder. 
På kvällen hade vi det mysigt med H. Hon föreslog att vi skulle börja göra slut på mitt garnlager, som hon hört dubbelmorfar tjata om i alla tonarter. Så jag grävde fram en blå plastlåda och en korg. I den blå plastlådan fanns så många fina garner, som H tyckte att vi inte skulle använda till vårt lapp-projekt. Så jag hittade lite annat garn i korgen. Där satt vi sedan tillsammans och stickade, stickade, stickade och det var riktigt trevligt. Tänk, nu har H också börjat sticka!

Stickandet fortsatte vi med igår efter en liten utflykt till servicehuset, ute på mat och ett snabbt varv i stora varuhuset Tokmanni! Dock inga reafynd i vare sig klädväg eller något annat. Det hanns inte med, för här hemma väntade dottern med familj.
Och förstås stickningen. Tre rutor på tre dagar är inte så illa!

Idag skjutsade vi H till grannstaden, hälsade på hos dottern med familj. Mycket umgänge med barnbarnen alltså! Och det får en ju på gott humör i alla lägen! 
På hemvägen besökte vi lilla bybutiken och laddade upp med chips och Pommac inför nyårsaftonen. Knackkorven och potatissalladen fanns redan i kylskåpet här hemma.

Och jodå, H fick med sig både stickor och garn. Så nu ska vi se om det blir pannlappar, halsdukar eller...