En het onsdag i juli

 Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på det här infernaliska vädret, som gjorde att jag satt längre än tänkt framför min bärbara och försökte jobba med fläkten blåsande på full effekt. värmen gör hjärnan mosig, så allting tar låååång tid. Det ledde till att jag sent omsider fick på diskmaskinen och ännu klockan halvtolv på natten stod och hängde den tvätt, varav en del plagg, som jag behövde idag. Tur att det torkade snabbt här uppe i duschrummet!

Vad kan man göra en het onsdag i juli? Jo, man kan sätta sig i minstingens bil och åka iväg tillsammans med honom till huvudstaden. Det var svalt och skönt i bilen, men all utevistelse en verklig plåga. Det var egentligen han som hade ärenden till storstan. Jag fick följa med enbart på grund av hans godhet. Dubbelmorfar var inte glad:
– Hur ska du orka i den här hettan? Och va ska du och göra i Varusteleka?
– Det går nog bra och jag följer bara med, svarade jag frejdigt och så åkte vi iväg vid 11-snåret.

Första anhalt var just Varusteleka. Minstingen hittade fram utan hjälp av navigatorn. Han säger att det är viktigt att använda hjärnan och inte förlita sig på tekniken hela tiden.

Om ni undrar vad det där konstiga skåpet till höger är, så är det för hissen. Alla klarar ju inte trapporna. Trevlig personal och jag hade verkligen inte tänkt shoppa någonting där. Men så i en låda med överskotts skodon, fanns det ett ynkligt par kvar precis i  min storlek. Priset var 24,99, så vi var rörande överens med minstingen om att 25 euro för ett par joggingskor inte är så illa.

Skorna hamnade i den här kassen. I Varusteleka finns inte plastkassar. Om jag för den här tillbaks, så återfår jag panten på fem euro. Bra system, eller hur? Minstingen hittade det han ville ha och behöver, så frid och fröjd.

Efter vår första lyckade shopping, gjorde minstingen en snabb avstickare till Musti och Mirri, för att inhandla specialkattmat åt sina två svarta sötnosar. Själv satt jag snällt i bilen.

Fortfarande utan navigatorns hjälp kom vi alldeles rätt och kunde börja fynda i Nihtisilta (Knektbron, på svenska), alltså en stor återvinningscentral med massor, massor och åter massor av prylar.

Till dubbelmorfars stora fasa, kom jag hem med gamla mönstertidningar, igen. Men...

Och så shoppade jag loss allt möjligt "bra att ha" ifall jag vill fylla på Barbies garderob ytterligare. Och vet ni vad, när jag kom till kassan blev det hela betydligt förmånligare än vad jag hade räknat med. Allt med röd lapp var nedsatt med 50%. Om jag hade vetat det, så... men kanske ändå bäst så här, för nu borde det räcka ett litet tag framöver.

I Nihtisilta såldes en stadig och rymlig tygkasse. Så nu är jag minsann utrustad och ja, har ytterligare två projektväskor.

Vi kände ingen hunger direkt, men beslöt ändå att besöka Taco Bell, för ingen av oss hade ätit där tidigare. Det låg dessutom lämpligt vid återvägen från Nihtisilta.

I ärlighetens namn så var vi nog lite besvikna. Vi valde Meal for 2 Crunchwrap, som består av Crunchwrap med Supreme köttfärsröra (den var god!), Soft Taco med köttfärsröra, pommes frites, som var lite konstiga, kanel twiststänger (nästan som kaneläss) och dricka, som tyvärr saknade kolsyra totalt. Minstingen blev inte ens mätt av sin portion, så kanske något annat matställe hade varit att föredra. Men nu har vi  prövat Taco Bell, vet vad det går för och behöver inte återvända. Kanske en äkta mexikansk restaurang istället nästa gång.

Härifrån körde minstingen till Åggelby, för det ligger ju lämpligt på hemvägen. Fortfarande ingen navigator och det gjorde att vi snurrade på en del innan vi äntligen hittade Ogeli. Och gissa vad som finns där? Nå, jo, Lankamaailma förstås! Och gissa vem som INTE ska ha mera garn? Jo, undertecknad förstås! Men...

... jag var bara tvungen. Jag vet inte hur länge jag har gått och tittat på den där filten Drömmarnas trädgård i pastellfärger. Och nu var garnet nedsatt med 50%, så klart som sjutton att jag måste slå till. Minstingen var superduper snäll som tog mej dit till garnaffären, trots att han vet att han inte borde. Men eftersom jag ju vet vad jag ska ha de här nystanen till och mönstret finns färdigt, så...

Jag hade nog lite annat, som jag också hade tänkt inhandla därifrån, men då minstingen plötsligt stod vid min sida igen, så beslöt jag att inte fresta på hans tålamod. Han hade hittat en återvinningscentral/loppis och därifrån köpt ett spel i en fin låda.

Förstås klarade jag mej inte ända till kassan utan de här impulsköpen. Jag gillar Clovers virknålar, för de sitter så bra i min hand. Garnnystanen kan jag ju titta på länge, för färgerna är så läckra!

Från Åggelby till Borgå och Puuilo. Där bunkrade jag upp rejält med kattmat, så att jag för den sakens skull inte ska behöva åka in till stan. Minstingen hade ännu en affär på sin lista, men han konstaterade att han inte orkade med annat än mataffären och så hem och försöka svalka av sig.

Så här kan man alltså göra en het onsdag i juli: Ha en fin mamma-son-dag. Och ja, förstås köpa liiiite garn! 

Minstingen är ett bra sällskap och står inte och gnäller på samma sätt som dubbelmorfar:
– Kom nu, vi ska int ha nånting.

Så heter det alltid när jag ser på nånting. Men om dubbelmorfar ser på verktyg eller stora saker, så är det alltid sånt som behövs. Lite konstigt, inte sant?

Nu, ska jag sätta mej framför fläkten och kyla ner mej.

Ha det bra och kom ihåg att dricka mycket!