Dubbelresa

Idag börjar min semester från jobbet i stan. Visserligen har jag lite andra åtaganden att klara av den här månaden, men redan igår bestämde jag mej för att vara ledig idag och att genast göra undan semesterresan, så är den liksom gjord.

Men hur ska man då börja sin semester? Jo, förstås med handarbete, vad annat?

Och eftersom jag inte hittat mönstret till mitt halvfärdiga projekt, så lade jag upp en ny virkning i morse. Och min strategi var helt enkelt sån att jag tog tag i första bästa kasse med garn, som kom emot i hobbyrummet. Och då fick de bli de här garnen och det får bli en stor mormorsruta till en filt. Jag undrar dock lite, månne den blir för hård med det här Esito öglemohairgarnet? Sen undrar jag om det blir för stora hål i rutorna? Kommer den att vara varm ändå? Och om den blir för stickig? Då kan man nog inte värmande svepa den om sig? Hmmm...

Det andra garnet är ett tunt yllegarn. De här garnen är från Uusiokeskus i västra grannstaden, återvinningscentralen, som inte längre finns.

Hela dagen igår hade jag förberett dubbelmorfar på att vi skulle ut och åka. Han gruffade och var inte så där superpigg på det hela, men då jag förklarade att sen är ju semesterresan över, så gick han med på min plan. Dock visste han inte förrän vi var i norra grannkommunen vart vi var på väg. Det var lite hemligt liksom. Jag hade i egenskap av semesterfirare fått bestämma. Eftersom vår navigator inte riktigt var nöjd med vårt härliga vägval, så var jag tvungen att yppa resmålet, Heinola, för dubbelmorfar. Det ligger knappa 1½ timme härifrån, men väldigt sällan åker vi dit. Och nu ville jag göra någonting annorlunda, lite längre bort från hemknuten.

När vi kom fram till resmålet, som säger sig vara Finlands största loppis och en annorlunda outlet, så var det helt tomt på parkeringsplatsen. Byggnaden såg sliten och ogästvänlig ut, så vi tänkte att ou nou, här var det stängt!

Innan vi steg ur bilen passade jag på att gratulera dubbelmorfar på vår 41:a bröllopsdag! Han blev minst sagt till sig, för han hade som vanligt glömt bort den. Nu gjorde det ju inget eftersom jag tagit saken i egna händer och ordnat en liten tripp åt oss. Det blev alltså både en semesterresa och en bröllopsresa på samma gång. Bra med dubbelresa, eller hur? Då slipper man flänga runt alltför mycket i dessa coronatider.

Det fanns en ingång och dörren stod öppen, så vi klev in.

Och jösses vet ni, det var stort! Superstort! För att gå igenom allting skulle man ha behövt minst två dagar på sig! Efter en tid blir man ju trött på att trava runt och se på alla grejer, så man ser inte ens sånt som kunde vara fina fynd. Jag hade nog tänkt att jag skulle få gå i lugn och ro en längre stund, men dubbelmorfar tappade fort koncentrationen.

Och så blev han irriterad på en familj av utländsk härkomst, som lät sina två yngsta barn härja på och skrika. Själv försökte jag få syn på fina fynd, men i längden blir det svårt då någon flåsar en i nacken och hela tiden säger:
– Kom nu, vi ska int ha nånting.

– Nähä, men jag kan väl få se på saker i alla fall.

Rätt snabbt gav jag sedan upp. Det blev varmt och svettigt med munskyddet på och ja, jag/vi skulle ju egentligen inte ha nånting, men...

... man kan aldrig ha för många pysselsaker och snart är det ju jul igen.

Tidningar kan man däremot ha på tok för många av...

... men här är ju sommarstickat från år 2000!

Och här är verkliga hantverksälskare och man får bekanta sig med olika tekniker. Kanske jag skulle börja brodera i alla fall?

Och det här är kult! Från Eevaneule stickade jag mycket förr i världen, ja för typ en så där 40 år sedan. Undrar var jag har mina gamla nummer av den tidningen. Och undrar vart den försvann.

Heh, ni trodde väl inte att det klarade sig utan ett litet, litet garninköp? Jo, nej, det lila mohairgarnet med glitter i ska bli del av en sjal. Det orange nystanet tog jag på pin kiv för att dubbelmorfar var extra gnällig just där vi det loppisbordet!

Själv fyndade han två cd-skivor med klassisk jazzmusik och ett parasoll till trädgårdsbordet. Jippii! Nu kan jag sitta ute i skuggan och handarbeta, alltså sen nån gång när stolar och bord kommer på plats...

Det fanns tyvärr inget café där i det stora loppiset. Så vi begav oss iväg på jakt efter ett matställe. Och det var minsann inte lätt att hitta. Dubbelmorfar körde förbi det ena och det andra, för där fanns det endast hamburgare och där kunde vi ju nu inte stanna och där var det endast pizza och kebab och... nej, jag ville inte till ABC, det var ju ändå fråga om bröllopsmiddag!

Mitt i allt var vi i Orimattila, klockan var 17.30 och jag hade inte ätit sedan frukosten före klockan nio. Livet med dubbelmorfar är hårt. Tyvärr hade jag glömt att ta med den obligatoriska stödmackan. Den behövs alltid när man åker tillsammans med dubbelmorfar. Han har liksom ingen aning om att blodsockret tar stryk och att det inte är bra om det sjunker för lågt. Hans motto är: "Man kan nog vara utan mat en dag". Huuu.

Till sist var jag tvungen att protestera och säga att jag måste kissa, så vi stannade i Kehräämö. Och där drack jag lemonad och åt en bulle, för att få upp blodsockret och han drack kaffe och åt en bulle. Huh!

Sedan var det raka spåret till stan och...

... så ännu en liten stunds väntan innan maten kom på bordet. Smakade så gott efter en lång dags färd.

Och skönt var det att komma hem till natten och nu, nu ska jag virka lite till på min ruta och försöka fundera ut om det duger till en filt. Kanske jag måste göra någonting annat av det här garnet istället, men...

I morgon ska ni hålla i hatten, för stormvarning har utfärdats. Tur att vi var på vår lilla tripp idag, så jag kan sitta hemma och ta det lugnt i morgon!